Stycket

1.I NJA 2016 s. 3 prövade Högsta domstolen innebörden av 2014 års lagändring. Högsta domstolen uttalade i p. 18: Det finns en motsättning mellan lagtexten och det som uttrycks i förarbetena. Ett naturligt sätt att läsa lagbestämmelsen om mord i dess nya utformning är att det krävs att omständigheterna sammantaget är försvårande för att fängelse på livstid ska få dömas ut. I förhållande till vad som gällde tidigare innebär det inte någon egentlig förändring; också då skulle livstids fängelse tillämpas för de allvarligaste fallen, dvs. när omständigheterna var försvårande. Något självständigt betydelseinnehåll har därmed 2014 års tilllägg till lagtexten knappast. Rent språkligt innebär paragrafens ordalydelse för övrigt inte att det finns något hinder mot att döma till ett tidsbestämt straff också i de fall där det finns faktorer som talar i skärpande riktning. Detta bekräftas av propositionstexten (a. prop. s. 29). Lagtextens utformning är därmed svår att förena med den ökade användning av livstidsstraffet som lagändringen, enligt propositionstexten, syftar till (jfr Lagrådets yttrande på s. 35 i propositionen). Efter vissa principiella resonemang om lagtolkning, som jag återkommer till, fann Högsta domstolen i p. 23 att det för den som först läser den nya lagtexten och sedan motiven måste komma som en överraskning att tillägget ska ha den i förarbetena angivna innebörden. Ambitionen att utöka användningen av livstidsstraffet kunde då inte på ett godtagbart sätt inordnas under lagtexten. Slutsatsen var att lagtexten skulle tillämpas och att lagändringen hade förtydligat men inte förändrat det tidigare rättsläge som kommit till uttryck i NJA 2013 s. 376.s. 543