1.I NJA 2013 s. 376 uttalade sig Högsta domstolen om hur den straffskala för mord som införts den 1 juli 2009 skulle tillämpas. Straffskalan för mord var från den tidpunkten fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller på livstid. Högsta domstolen hänförde sig till förarbetsuttalanden om att domstolarna vid straffmätningen ska använda hela straffskalan och vid straffvärdebedömningen göra en helhetsbedömning av samtliga inverkande omständigheter i det enskilda fallet och också beakta att dessa kan föreligga i olika grad. Högsta domstolen återgav ur förarbetena ett antal exempel på omständigheter som talade i skärpande respektive mildrande riktning.s. 541
2.Högsta domstolen beaktade också de lagändringar som gjorts den 1 juli 2010 i 29 kap. 1 § andra stycket brottsbalken, innebärande att det särskilt ska beaktas om en gärning har inneburit ett allvarligt angrepp på någons liv eller hälsa eller trygghet till person. Lagändringen innebar att straffnivån för allvarliga våldsbrott skulle höjas. Sammantaget innebar lagändringarna enligt Högsta domstolens. 541
3.- att utgångspunkten för mord skulle vara ett straffvärde motsvarandes. 541
4.fängelse fjorton år,s. 541
5.- att livstids fängelse skulle tillämpas endast i de undantagsfall då etts. 541
6.tidsbestämt fängelsestraff på arton år inte var tillräckligt, t.ex. dås. 541
7.gärningsmannen hade mördat mer än en person eller då omstän-s. 541
8.digheterna annars var synnerligen försvårande,s. 541
9.- att fängelse arton år borde tillämpas endast i de fall då omständig-s. 541
10.heterna var mycket försvårande, samtidigt som de inte var av sådants. 541
11.slag att livstids fängelse borde dömas ut,s. 541
12.- att fängelse sexton år var aktuellt när omständigheterna sammantagnas. 541
13.tydligt talade för ett högre straff än fjorton års. 541
14.- att fängelse tolv år var aktuellt då omständigheterna sammantagna is. 541
15.någon mån talade för ett lägre straff, samts. 541
16.- att fängelse tio år var aktuellt när det kunde sägas att omständighet-s. 542
17.erna var förmildrande. I fallet utgick Högsta domstolen från straffvärdet fängelse fjorton år, men omständigheterna var försvårande: gärningsmannen hade begått brottet mot en närstående, han hade utnyttjat offrets skyddslösa ställning, han hade tidigare begått ett allvarligt brott mot offret som hade gjort det omöjligt för henne och barnen att leva ett normalt liv, och han hade med full insikt om det utfört gärningen inför sina minderåriga barn och dessutom genom gärningen berövat dem deras mor. Högsta domstolen sammanfattade detta med konstaterandet att det var fråga om en total hänsynslöshet och att det fanns skäl för livstids fängelse. Med hänsyn till att gärningsmannen på grund av en psykisk störning haft nedsatt förmåga att kontrollera sitt handlande sattes dock straffvärdet ned till arton år (29 kap. 3 § första stycket 2 brottsbalken).s. 542