Citat i kontext

Stycket

Fotnot 11

NJA 2003 s. 244, särskilt s. 247. 1 2 Se även prop. 1993/94:190 s. 127 och NJA 2000 s. 181 (I och II). I de fallen framhöll HD även att anslutningsöverklagande inte är något självständigt rättsmedel och om det finns flera parter i processen kan anslutningsöverklagande i regel inte föras mot den som inte själv har överklagat tingsrättens dom. 13 Welamson, Om anslutningsvad och reformatio in pejus, 1953, s. 64 och 134. 14 Det är denna typ av processuella beslut som primärt ligger till grund för utformningen av bestämmelserna i 52 kap. rättegångsbalken, se Fitger, a.a., kommentaren till 52 kap. Se även 52 kap. 7 och 11 §§ samt 50 kap. 8 och 13 §§ rättegångsbalken beträffande handläggningen av beslut respektive domar i hovrätten. 1 5 Se t.ex. 8 kap. 3 § andra och sjätte stycket varumärkeslagen (2010:1877), 53 b § andra och sjätte stycket upphovsrättslagen (1960:729), 57 b § andra och sjätte stycket patentlagen (1967:837), 35 b § andra och sjätte stycket mönsterskyddslagen (1970:485) samt 15 § andra och sjätte stycket firmalagen (1974:156). 16 Fitger m.fl., a.a., kommentaren till 33 kap. 3 §. 17 Prop. 1993/94:190 s. 118 och Fitger m.fl., a.a., kommentaren till 50 kap. 1 §. Däremot får klaganden inte ändra sin talan att avse en annan del av tingsrättens dom än den som uppgetts vid överklagandet, se 50 kap. 25 § andra stycket rättegångsbalken. 1 8 Kritiken synes dock huvudsakligen ta sikte på åklagarens utnyttjande av anslutningsöverklagande i brottmål, se Welamson och Munck, a.a., s. 63 f. samt Fitger m.fl., a.a., kommentaren till 51 kap. 2 §. Det har även noterats att anslutningsöverklaganden skulle kunna användas som påtryckningsmedel i vissa familjerättsliga mål, men att dessa mål intar en särställning jämfört med vanliga tvistemål på så sätt att motparten i flera situationer tillåts att i ett överklagande ta upp frågor som inte har prövats av tingsrätten, bl.a. på grund av domstolens officialprövningsskyldighet i mål om vårdnad, se Fitger m.fl., a.a., kommentaren till 50 kap. 2 § samt Welamson och Munck, a.a., s. 71 f.

Hänvisas från p. 2 (s. 487)

NJA 2003 s. 244, särskilt s. 247. 1 2 Se även prop. 1993/94:190 s. 127 och NJA 2000 s. 181 (I och II). I de fallen framhöll HD även att anslutningsöverklagande inte är något självständigt rättsmedel och om det finns flera parter i processen kan anslutningsöverklagande i regel inte föras mot den som inte själv har överklagat tingsrättens dom. 13 Welamson, Om anslutningsvad och reformatio in pejus, 1953, s. 64 och 134. 14 Det är denna typ av processuella beslut som primärt ligger till grund för utformningen av bestämmelserna i 52 kap. rättegångsbalken, se Fitger, a.a., kommentaren till 52 kap. Se även 52 kap. 7 och 11 §§ samt 50 kap. 8 och 13 §§ rättegångsbalken beträffande handläggningen av beslut respektive domar i hovrätten. 1 5 Se t.ex. 8 kap. 3 § andra och sjätte stycket varumärkeslagen (2010:1877), 53 b § andra och sjätte stycket upphovsrättslagen (1960:729), 57 b § andra och sjätte stycket patentlagen (1967:837), 35 b § andra och sjätte stycket mönsterskyddslagen (1970:485) samt 15 § andra och sjätte stycket firmalagen (1974:156). 16 Fitger m.fl., a.a., kommentaren till 33 kap. 3 §. 17 Prop. 1993/94:190 s. 118 och Fitger m.fl., a.a., kommentaren till 50 kap. 1 §. Däremot får klaganden inte ändra sin talan att avse en annan del av tingsrättens dom än den som uppgetts vid överklagandet, se 50 kap. 25 § andra stycket rättegångsbalken. 1 8 Kritiken synes dock huvudsakligen ta sikte på åklagarens utnyttjande av anslutningsöverklagande i brottmål, se Welamson och Munck, a.a., s. 63 f. samt Fitger m.fl., a.a., kommentaren till 51 kap. 2 §. Det har även noterats att anslutningsöverklaganden skulle kunna användas som påtryckningsmedel i vissa familjerättsliga mål, men att dessa mål intar en särställning jämfört med vanliga tvistemål på så sätt att motparten i flera situationer tillåts att i ett överklagande ta upp frågor som inte har prövats av tingsrätten, bl.a. på grund av domstolens officialprövningsskyldighet i mål om vårdnad, se Fitger m.fl., a.a., kommentaren till 50 kap. 2 § samt Welamson och Munck, a.a., s. 71 f.s. 487