1.Vad vi sett exempel på ovan är kriminaliseringar som verkar gå för långt när de sätts i relation till skyddet av yttrandefriheten. Hat och hot kan utan problem sanktioneras, men svårare har bestämmelser som handlar om förlöjliganden, förminskande och annat som lätt kan uppfattas som kränkande eller stötande. Men varför är detta skydd så omfattande att det går emot våra intuitioner om vad som bör få sägas? För att finna svaret på den frågan måste vi gå till de filosofiska och politiska överväganden som ligger bakom att ha ett grundlagsskydd för yttrandefriheten överhuvudtaget. I den diskussionen dominerar tre olika perspektiv som delvis sammanfaller, men som ändå har åtskild filosofisk bas och olika konsekvenser för vad som anses skyddsvärt och för hur gränserna för yttrandefriheten bör dras.s. 397
2.Den första och äldsta motiveringen till varför yttrandefriheten bör skyddas har sina rötter i upplysningstiden och kopplas ofta ihop med John Stuart Mill och dennes bok Om friheten från 1859. Där förespråkas en vidsträckt yttrandefrihet för att säkra att sanningar kan sägas, prövas och omprövas. Grundtemat är att ingen sanning är immun mot ifrågasättanden och att även det vi håller helt och säkert för sant kan och bör omprövas, om inte annat för att bekräfta våra övertygelser. Tankarna ska ses mot bakgrund av bl.a. religionens starka inflytande över gränserna för vad som fick sägas i den tidens samhälle och den vetenskapliga revolution som upplysningstiden medfört i Europa.s. 397
3.En andra och något modernare motivering för ett yttrandefrihetsskydd sammanhänger med demokratins genombrott som styrelseskick i västvärlden. De inslag som karakteriserar demokratin, såsom ett fritt partiväsende, fria val och en fri opinionsbildning är alla knutna till yttrandefrihet; demokratin i dess moderna form kräver helt en vidsträckt yttrandefrihet på den politiska arenan och antagligen också på andra samhällsområden såsom vetenskap och kultur eftersom det inte finns vattentäta skott mellan sådana olika samhällssektorer.s. 397
4.Den tredje och kanske modernaste motiveringen till ett skydd för yttrandefrihet har att göra med respekten för den enskilda människans autonomi. En utgångspunkt för detta synsätt är att varje människa kan och bör ha möjlighet att forma sig själv på ett så fritt sätt som möjligt. Eftersom en stor (ja, kanske dominerande) del av vår personlighet och självbild skapas i mötet med andra så utgör möjligheten att kommunicera fritt med andra en grundläggande beståndsdel i det som bygger varje individs personlighet. En vidsträckt yttrandefrihet utgör därmed också en grund för att vi ges så stora och vida möjligheter som möjligt att forma, utveckla och förändra våra ”jag”. I ett samhälle som tar den enskildes människovärde på allvar bör gränser för dessa möjligheter sättas så snävt som möjligt.s. 398
5.I realiteten lever dessa perspektiv sida vid sida, inget rättsligt system för skydd av yttrandefrihet grundas i ett enda perspektiv. Samtidigt är det klart att de olika argumenten inte har samma tyngd och bärkraft i samhällsdebatten om var yttradefrihetens gränser går. Demokratiargumentet är det som nog oftast framstår som starkast och autonomiargumentet det som ofta getts minst vikt. Från svensk synpunkt kan noteras att vår tryckfrihetsförordnings syfte — att säkerställa ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning — fortfarande i hög utsträckning vilar på sanningsargumentet, vilket inte är så konstigt eftersom den har rötter i fördemokratisk tid. Samtidigt fastslås i regeringsformens inledande bestämmelse att det svenska statsskicket vilar på en fri åsiktsbildning, något som direkt kan kopplas till demokratiargumentet. Så den svenska grundlagsregleringen vilar i vart fall på dessa två argument, medan däremot autonomiargumentet är inte lika framträdande i hur skyddet av yttrandefriheten motiverats.s. 398
6.Som redan framgått har dessa tre argument olika bärkraft inför olika typer av utmanande och extrema yttranden. Dessutom har de alla en allt svagare bärkraft ju obehagligare eller uppenbart ”knasigt” ett yttrande är. Kräver verkligen hänsyn till sanningen, demokratin eller ens den personliga autonomin att någon ska få uttala ord som sårar och förargar andra och som ger uttryck rasistiska och/eller diskriminerande åsikter? Som t.ex. förnekar att miljoner av människor med judisk börd mördades under andra världskriget eller som hävdar att personer med afrikansk bakgrund sprider aids. Många skulle nog svara nekande och mena att sanningen inte befordras av yttranden som är uppenbart falska (jorden är platt) och att demokratin inte gynnas av att odemokratiska åsiktriktningar ges offentlighet. Utvecklandet av den personliga autonomin är därtill inte bara ett atomistiskt, individuellt projekt, utan sker i samverkan med en omgivning som bör visas respekt och hänsyn. Det kan alltså i all korthet konstateras att ingen av de tre allmänt godtagna teorierna om varför yttrandefrihet skyddas på något helt övertygande sätt kan motivera skydd av mer extrema typer av yttranden.s. 398
7.Ändå skyddas som vi sett vissa sådana yttranden! Det varierar visserligen från land till land, men det rättsliga skyddet av yttrandefriheten i praktiken sträcker sig ofta längre än vad de tre teorierna kan förklara. Kanske USA har det mest tillåtande systemet när det gäller extrema yttranden, men också i Sverige sträcker sig yttrandefrihetsskyddet långt utöver vad som egentligt krävs för att befordra sanning, demokrati eller personlig autonomi. Som illustrativa exempel kan nämnas en kristen pastors uttalanden om homosexuella i rättsfallet NJA 2005 s. 805 och en muslimsk föreläsares yttranden om judar från ett beslut av Justitiekanslern (beslut 2006-01-02, dnr 6335-05-33). Även om båda dessa exempel är omstridda i sak så visar de att vi ibland är villiga att ge yttrandefriheten ett mycket starkare skydd än vad de etablerade teorierna om skyddets syften egentligen motiverar. Någonting saknas här och vi tycks behöva en annan teoretisk grund för den konstitutionella rättens långtgående krav på tolerans mot det intoleranta.s. 399