Stycket

9.Så nyligen som 2012 prövades nämligen den svenska tillämpningen av straffbestämmelsen om hets mot folkgrupp utav Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna i fallet Vejeland mot Sverige (avgjort den 9 februari 2012). Målet gällde ett antal personer som i en skola spridit flygblad med nedsättande omdömen om homosexuella, såsom att homosexualitet är något moraliskt nedbrytande för samhället och att de homosexuella har ett ansvar för spridningen av aids. I den svenska Högsta domstolens avgörande (NJA 2006 s. 467) kom de tilltalade att fällas till ansvar för hets mot folkgrupp av en oenig domstol (3-2). I Europadomstolen var frågan om den fällande domen utgjorde ett brott mot konventionens skydd av yttrandefriheten i artikel 10. Mot bakgrund av yttrandenas innehåll och att de framförts i en skola fann domstolen att inget brott mot konventionen var för handen, men tre av domstolens sju domare framförde särskilda meningar vid sidan om domskälen som ger intryck av att man kanske inte gjort samma bedömning om uttalandena gjorts utanför skolmiljön. Ett citat från en av de särskilda meningarna, där utgångspunkten tas i den svenska Högsta domstolens avgörande, kan illustera det sagda: Mot denna bakgrund måste man konstatera att det inte är självklart att svenska domstolars tillämpning av bestämmelsen om hets mot folkgrupp i situationer som inte gäller särskilda miljöer som skolan står i god överensstämmelse med Europakonventionens artikel 10. Detta har ett antal potentiella rättsliga konsekvenser såsom att den lag om konventionen som gäller sedan 1995 kan komma i konflikt med straffbestämmelsen eller att den senare kommer i konflikt med grundlagsregeln i 2 kap. 19 § regeringsformen.s. 393