Stycket

7.En viktig fråga är om avtalsrätten (kontraktsrätten) kommer att utvecklas mot en större fragmentering, där avtalstyperna definieras med betoning på sina skillnader som särskilda avtalstyper, dvs. avtalstyper sui generis, eller om avtalsrätten i själva verket alltmer tar formen av ”principer”, dvs. att olika avtalstyper bör förstås och tolkas med stöd av gemensamma avtalsrättsliga principer, det som också kallas ”allmänna avtalsrättsliga grundsatser” (se t.ex. NJA 2014 s. 978). I doktrinen om olika avtalstyper betonas ofta avtalstypernas olikheter medan en tendens i den andra riktningen, dvs. en strävan mot en sammanhållen, principiellt grundad avtalsrätt, kan skönjas i rättstillämpningen. Vad gäller entreprenadavtal har HD:s tolkning exempelvis rört sig i en tolkningsriktning som gör att entreprenadavtal nu har ansetts stå ”i bättre samklang med den allmänna rättsutveckligen inom civilrätten”. Även internationella strömningar inom avtalsrätten — när de uppfattas som principer, t.ex. förmedlade genom DCFR — tillåts av HD påverka avtalsrättens utveckling, vilket också ger en större enhetlighet och en enhetlighet som då också överensstämmer med den internationella rättsutvecklingen (NJA 2009 s. 672, Allbröd, och NJA 2013 s. 659, Solar). Även om det inom EU bedrivna harmoniseringsarbetet inom avtalsrätten går långsamt och ”har fått sina törnar”, finns det ingeting som antyder att DCFR skulle ha förlorat sin roll som — i många avseenden — uttryck för allmänna principer, som domstolarna även i en framtid kan använda som inspirationskälla. 9.2 Köprätten Vad gäller den allmänna köprätten är knappast några förändringar att vänta i köplagen. Den kommersiella och den konsumentinriktade köprätten kan förväntas fortsätta att gå skilda vägar. Konsumentköprätten kommer fortsatt att vara i fokus för EU. Kanske får vi se en gemensam europeisk köplag (CESL), men då endast rörande konsumentköp och endast avseende elektronisk handel. Möjligen kan man också förvänta sig att det kommer att utvecklas olika köprättsliga regler för den vanliga handeln, å ena sidan, och för näthandeln, å andra sidan. Idéer om att t.ex. införa olika köprättsliga regler för att skydda underåriga som handlar på nätet, vilka framförts av Konsumentombudsmannen, har inte vunnit gehör.s. 45