Stycket

2.Frågan var uppe till bedömning i NJA 1986 s. 358. Målet gällde försäkringsersättning för en personbil. Försäkringstagaren hade stöldanmält bilen hos det försäkringsbolag där bilen var försäkrad, men bolaget hade vägrat att betala ut ersättning eftersom man inte trodde på försäkringstagarens berättelse om hur bilen hade blivit stulen. Försäkringstagaren var tidigare dömd för bl.a. försök till försäkringsbedrägeri och försäkringsbolaget hänvisade till detta som bevis för att försäkringstagaren inte var trovärdig som uppgiftslämnare. Tingsrätten gick på försäkringsbolagets linje och ogillade försäkringstagarens krav, med hänvisning till dennes brottshistorik. I förevarande mål är de av TS [försäkringstagaren] lämnade uppgifterna om bilens försvinnande, enligt TR:n, inte orimliga. Emellertid måste de av TS lämnade uppgifterna bedömas mot bakgrund av att TS ett flertal gånger varit inblandad i oegentligheter som rört bl a bedrägeri. […] Vid en samlad bedömning finner TR:n att TS:s uppgifter om biltillgreppet inte kan tagas för goda. I hovrätten fick målet omvänd utgång. Hovrätten fann försäkringstagaren trovärdig, och framhävde att det hade gått avsevärd tid sedan brotten begicks (sex år från domen för försök till försäkringsbedrägeri till det aktuella försäkringsfallet). Det återstår att ta ställning till hur TS:s personliga egenskaper bör inverka på bedömningen. Skandia har i detta avseende gjort gällande att TS inte är trovärdig på grund av att han varit inblandad i brott och oegentligheter, bl.a. bedrägeri. De sålunda åberopade förhållandena ligger avsevärt lång tid tillbaka […] Vid en samlad bedömning av vad sålunda upptagits och i övrigt förekommit finner HovR:n att TS skall anses ha bevisat att det anmälda försäkringsfallet inträffat. Högsta domstolen gick emot hovrätten, och kom till samma resultat som tingsrätten. Enligt Högsta domstolen hade tidsfaktorn ingen avgörande betydelse. Försäkringstagarens brottshistorik sänkte hans trovärdighet, och hans ersättningsanspråk mot försäkringsbolaget ogillades. Även med beaktande av att de åsyftade händelserna inträffat flera år före det påstådda tillgreppet av bilen måste omständigheterna i de åberopade fallen anses ha varit sådana att de är ägnade att minska TS:s trovärdighet. I vår genomgång av hovrätternas avgöranden i brottmål 2011–2013 har vi hittat flera mål där en persons brottshistorik på motsvarande sätt har sänkt vederbörandes trovärdighet som uppgiftslämnare. I vissa fall handlar det om ett vittne som tidigare dömts för brott. I andra fall handlar det om kriminell belastning hos målsäganden eller den tilltalade. RB [målsägande] är inte trovärdig i sina uppgifter och hans uppgifter är inte heller tillförlitliga. Han är själv tidigare dömd för olika brott. B [vittne], S [vittne] och J [vittne] har alla vittnat under ed. För alla tre finns emellertid — liksom för C [målsägande] — någon svaghet i fråga om trovärdighet. Såväl C som B och S har gjort sig skyldiga till brott. Tingsrätten kan konstatera att ord står mot ord. MOs [tilltalad] uppgifter om vem som inledde angreppet bekräftas dock av vad PF [vittne] har berättat. Dennes uppgifter måste emellertid, enligt tingsrättens mening, värderas med stor försiktighet. Han är närstående till MO. Det kan därför inte uteslutas att han tror att det kan vara betydelsefullt för MO att i denna del lämna för henne förmånliga uppgifter. Det gäller inte minst med hänsyn till att den nu aktuella händelsen sedan fortsatte på sätt som inneburit att MO står under åtal för ett allvarligt brott. Dessutom har han valt att inte kommentera ett påstående från VIs [målsägande] försvarare om att han tidigare dömts för mened. Det framgår som regel inte av domskälen hur mycket trovärdigheten påverkas av den tidigare brottsligheten. Påverkas trovärdigheten bara marginellt? Eller minskar den avsevärt? Att man inte med automatik hamnar i ett läge där personens trovärdighet är lika med noll påpekas ibland av domstolen. När det sedan gäller de uppgifter som i målet framförallt lämnats av JD [tilltalad] finns det starka skäl att ifrågasätta hans trovärdighet. Det förtjänar emellertid att understrykas att enbart det förhållandet att han för tingsrätten är välkänd från andra mål inte utan bör medföra att hans uppgifter skall lämnas utan avseende. Oavsett hans levnadssätt bör hans trovärdighet och riktigheten av hans uppgifter prövas på ett sakligt sätt. I den rättsvetenskapliga litteraturen har trovärdighetsfrågan uppmärksammats av Hannu Tapani Klami. Enligt Klami är förekomsten av kriminell belastning hos den tilltalade ett ”viktigt hjälpfaktum” vid bedömningen av dennes trovärdighet.s. 21