Rättsfall
NJA 1986 s. 358
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 1986 s. 358
BibTeX
@misc{nja-1986-s-358,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 1986 s. 358}},
year = {1986},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
11 hänvisningar i 4 artiklar · 11 stycken/fotnoter
Att bedöma personer med kriminell belastning*6 hänvisningar
- Se t.ex. RB 35 kap. 14 § som begränsar möjligheten att åberopa nedtecknade utsagor och RB 36 kap. 5 § som begränsar möjligheten att höra någon om sekretessbelagda uppgifter. Dessutom kan Europakonventionen artikel 6 innebära att bevisning som anskaffats på ett olagligt sätt är otillåten. Se t.ex. judge Tulkens yttrande om olovlig avlyssning i P.G. and J.H. v. The United Kingdom, 44787/98, dom 25 september 2001. 1 1 NJA II 1943, s. 451. Se även Westberg Det provisoriska rättsskyddet i tvistemål, bok 3, s. 235 f. 12 Det kan tilläggas att en advokat enligt god advokatsed inte bör föra in bevisning som i onödan kränker eller sårar motparten. Se Vägledande regler om god advokatsed, https://www.advokatsamfundet.se, s. 29. 13 Justitieombudsmännens ämbetsberättelse, 1963, s. 75–76. 14 NJA 2007 s. 547. Den tilltalade åberopade vittnesförhör med sju personer i hovrätten. Samtliga personer skulle höras om sina kontakter med tilltalad och målsägande till styrkande av att målsäganden var en notorisk lögnare. Hovrätten tillät vittnesförhör med tre personer om den tilltalades förehavanden, alibi och berättelse. Hovrätten tillät inte bevisningen om målsäganden som notorisk lögnare eftersom vittnesförhören uppenbart skulle bli utan verkan. 1 5 Diesen ”HD tillåter karaktärsbevisning”, JT 2008–09 s. 98. 16 Jfr Axberger m.fl., Felaktigt dömda — Rapport från JK:s rättssäkerhetsprojekt, Justitiekanslern, 2006, s. 473. 17 Se Lambertz i NJA 2010 s. 671. 18 Trankell, ”Trovärdighetsutredningarnas metodik”, SvJT 1956 s. 83. 19 Schelin, Bevisvärdering av utsagor i brottmål, Stockholms universitet, 2006, s. 234. 20 Se exempelvis Svea hovrätts domskäl i mål nr B 3373-14. 2 1 Undeutsch ”Courtroom Evaluation of Eyewitness Testimony”, Applied Psychology, 1984, s. 51. 22 Se t.ex. Ainsworth, Psychology, Law and Eyewitness Testimony, Wiley, 1998, Thompson m.fl. (red.), Eyewitness Memory: Theoretical and Applied Perspectives, Psychology Press, 1998, Christianson och Wentz, Brott och minne: Berättelser om grova brott I känslo- och minnesperspektiv, Natur och Kultur, 2002, samt Christianson och Ehrenkrona, Psykologi och bevisvärdering: Myter om trovärdighet och tillförlitlighet, Norstedts, 2011. 23 Se t.ex. Lykken, A Tremor in the Blood: Uses and Abuses of Lie Detector, Plenum Press, 1998, DePaulo m.fl., “Cues to Deception”, Psychological Bulletin, vol. 129, 2003 och Vrij, Detecting Lies and Deceit: Pitfalls and Opportunities, Wiley, 2003. 24 Sutorius och Diesen, Bevisprövning vid sexualbrott, 2 uppl., Norstedts, 2014, s. 118. En liknande distinktion, där ”trovärdighet” kopplas till en subjektiv bedömning medan ”tillförlitlighet” står får något mer objektivt finns hos Axberger m.fl., Felaktigt dömda — Rapport från JK:s rättssäkerhetsprojekt, Justitiekanslern, 2006, s. 474. Se även Lavén, Hur domstolar dömer i brottmål, Norstedts, 2013, s. 80 f. 25 Kahneman, Thinking, Fast and Slow, Macmillan, 2001, s. 21 ff. 2 6 Se t.ex. dom i Södertörns tingsrätt 2011-10-05 i mål nr B 8693-10, s. 7 och dom i Blekinge tingsrätt 2012-11-14 i mål nr B 2046-12, s. 16. 27 Dom i Blekinge tingsrätt 2012-11-14 i mål nr B 2046-12, s. 16. 28 Dom i Göta hovrätt 2013-03-28 i mål nr B 421-13 s. 6. 29 Dom i Södertörns tingsrätt 2011-10-05 i mål nr B 8693-10, s. 7. 3 0 Dom i Gällivare tingsrätt 2012-07-26 i mål nr B 543-12, s. 16. 31 Klami, “Kriminalregister och bevisvärdering”, SvJT 1990 s. 343. 32 Allport, Personality: A Psychological Interpretation, Holt, 1937. 33 Se t.ex. Cattell, The Scientific Analysis of Personality, Penguin, 1965 och Eysenck The Structure of Personality, 3:e uppl., Methuen, 1970. Allport ställde samman en lista med personlighetsdrag, som innehöll över fyra tusen olika egenskaper. Listan har sedan reducerats på olika sätt. På 1960-talet reducerades den av Cattell till en lista med sexton nyckeldrag, och de flesta forskare idag ansluter sig till en teori som delar upp personlighetsdrag i fem huvudtyper (”big five”-teorin): vänlighet, samvetsgrannhet, extraversion, neuroticism och öppenhet. Se t.ex. Fleeson och Gallagher, “The Implications of Big Five Standing for the Distribution of Trait Manifestation in Behavior: Fifteen Experience-Sampling Studies and a MetaAnalysis”, Journal of Personality and Social Psychology, vol. 97, 2009 och Matthews, Deary och Whiteman, Personality Traits, 2:a uppl., Cambridge University Press, 2003. 34 Se Fleeson och Gallagher, “The Implications of Big Five Standing for the Distribution of Trait Manifestation in Behavior: Fifteen Experience-Sampling Studies and a Meta-Analysis”, Journal of Personality and Social Psychology, vol. 97, nr 6, 2009. På senare tid har en modell utvecklats där “ärlighet”/”ödmjukhet” lagts till som en sjätte huvudkategori vid sidan om “big five”. Se Ashton och Lee, “HonestyHumility - The Big Five, and the Five-Factor Model”, Journal of Personality, vol. 73, 2005, och Hilbig, Glöckner och Zettler, “Personality and Prosocial Behavior: Linking Basic Traits and Social Value Orientations”, Journal of Personality and Social Psychology, vol. 107, 2014. 35 Se Costa och McCrae, “Age Differences in Personality Structure Revisited: Studies in Validity, Stability and Change”, Aging and Human Development, vol. 8, 1977, Caspi och Roberts, ”Personality Continuity and Change Across the Life Course”, i Pervin och John (red.), Handbook of Personality: Theory and Research, 2:a uppl., Guilford, 1999 och Rantanen, Metsapelto, Feldt, Pulkkinen, och Kokko, “LongTerm Stability in the Big Five Personality Traits in Adulthood”, Scandinavian Journal of Psychology, vol. 48, 2007, Wilks, ”The Stability of Personality over Time as a Function of Personality Trait Dominance”, Griffith University Undergraduate Student Psychology Journal, vol. 1, 2009. 36 Mischel och Peake, ”Analyzing the Construction of Consistency in Personality” i Page (red.) Personality: Current Theory and Research, University of Nebraska Press, 1983, Mischel och Shoda, “A Cognitive-Affective System Theory of Personality: Reconceptualizing Situations, Dispositions, Dynamics, and Invariance in Personality Structure”, Psychological Review, vol. 102, 1995, och Funder och Colvin, “Explorations in Behavioral Consistency: Properties of Persons, Situations, and Behaviors”, Journal of Personality and Social Psychology, vol. 60, nr 5, 1991. 37 Epstein och O’Brien, ”The Person-Situation Debate in Historical and Current Perspective”, Psychological Bulletin, vol. 98, 1985, s. 515. 3 8 Green, “Deceit and the Classification of Crimes: Federal Rule of Evidence 609 (A)(2) and the Origins of Crimen Falsi”, Journal of Criminal Law and Criminology, vol. 90 nr 4, s. 1095 ff. 39 Federal Rules of Evidence 609 (a). 4 0 Om man låter tidsfaktorn spela en avgörande roll behöver man alltså motivera detta på något annat sätt. En motivering skulle kunna vara att det av rättviseskäl bör finnas en preskriptionstid för betydelsen av kriminell belastning i förhållande till trovärdighet. Sänkt trovärdighet får i många situationer praktiska konsekvenser som kan jämställas med en ytterligare bestraffning, utöver den straffrättsliga påföljd som har dömts ut. NJA 1986 s. 358 är ett utmärkt exempel på detta. Här blir ju konsekvensen av högsta domstolens dom att en person som en gång är dömd för försäkringsbedrägeri har ett sämre försäkringsskydd än andra försäkringstagare, trots att vederbörande har tecknat samma avtal som alla andra. Detta framstår inte som rättvist. Att personer som har begått brott drabbas av dylika konsekvenser under en tid är kanske acceptabelt, men det blir orättvist om denne får leva med dem under resten av sitt liv, vilket talar för att det bör finnas en preskriptionstid för betydelsen av kriminell belastning i förhållande till trovärdighet. Det bör nämnas i detta sammanhang att uppgifter i belastningsregistret gallras ut efter viss tid. Domar där den tilltalade dömts till fängelse gallras ut tio år efter frigivningen, och domar där den tilltalade dömts till böter gallras ut fem år efter domen meddelades (lagen 1998:620 om belastningsregister 17 § p. 1 och p. 9). I många situationer blir effekten av detta jämställbar med en preskriptionstid. Om domstolen inte vet att en person är kriminellt belastad så påverkas förstås inte domstolens trovärdighetsbedömning. Man bör dock ha i minnet att domstolen kan få kännedom om en persons kriminella belastning på andra sätt än genom belastningsregistret. Det kan exempelvis framkomma under huvudförhandlingen i förhör eller motförhör. 4 1 Dom i Hovrätten för västra Sverige 2014-07-16 i mål nr T 1242-14, s. 2 f. 42 En bedömning som verkar ligga närmare hovrättens uppfattning än högsta domstolens har uttrycks av Justitieombudsmannen i ett yttrande från 1968. Se Justitieombudsmännens ämbetsberättelse, 1968, s. 40. 4 3 Ekelöf m.fl., Rättegång – fjärde häftet, 7:e uppl., Norstedts, 2009, s. 192. Som exempel på resonemang om modus operandi se dom i Västmanlands tingsrätt 2011-05-03 i mål nr B 6769-10, s. 17. 44 Se t.ex. dom i Södertälje tingsrätt 2011-12-16 i mål nr B 1983-11, där domstolen noterar att den tilltalade måste ha varit medveten om att knivhugg mot mitten av kroppen innebär en avsevärd risk för att den huggne avlider eftersom den tilltalade tidigare dömts för försök till mord genom en likartad gärning, och dom i Helsingborgs tingsrätt 2012-07-27 i mål nr B 7110-11, där domstolen i ett skattebrottsmål säger att det faktum att den tilltalade tidigare dömts för liknande brott visar att han var medveten om att hans agerande kunde medföra att staten undandrogs skatt. 45 Dahlman, ”Belastningsparadoxen — när kriminell belastning talar till den tilltalades fördel”, JT 2013–14 s. 563 ff. 46 I situationer där den tilltalade är tidigare ostraffad uppkommer ibland argumentet att detta talar till den tilltalades fördel i skuldfrågan. Denna ”ickebel astningstes” följer inte med logisk nödvändighet av belastningstesen, men kan beskrivas som en systertes till belastningstesen. Frånvaron av kriminell belastning minskar sannolikheten för skuld. I vår genomgång av rättsfall hittade vi några domar som ger uttryck för en sådan ”icke-belastningstesen”, t.ex. följande uttalande i en dom från Varbergs tingsrätt (i mål nr B 2016-12, s. 14): ”Av den av åklagaren åberopade bevisningen framgår att det har funnits amfetamin i Os urinprov. Detta talar med styrka för att han olovligen har brukat amfetamin. Trots att rätten under andra åtalspunkter inte har trott på Os uppgifter tar rätten intryck av hans invändning och hans obestridda påstående att han aldrig har brukat droger och alltid har ’pissat negativt’. Inte heller har han så vitt rätten kunnat konstatera tidigare dömts för narkotikabrott. Hans uppgifter kan därför inte lämnas utan avseende, i följd varav åtalet för narkotikabrott ska ogillas.” 47 Se Westberg, ”Förklaringsbörda och knölargument i brottmål — den moderne domarens vapen i kampen mot brottsligheten”, JT 1992–93 s. 891–895. 48 Dom i Solna tingsrätt 2012-04-10 i mål nr B 1576-12, s. 17. 49 Dom i Värmlands tingsrätt 2012-04-18 i mål nr B 5623-11, s. 7. 50 Dom i Södertälje tingsrätt 2013-05-06 i mål nr B 739-13, s. 6. 51 Dom i Göteborgs tingsrätt 2012-01-25 i mål nr B 17577-11, s. 10. 52 Dom i Svea hovrätt 2012-05-16 i mål nr B 1632-11, s. 7. 5 3 Dom i Lunds tingsrätt 2012-03-05 i mål nr B 31-12, s. 7. 54 Dom i Hovrätten för Västra Sverige 2013-05-03 i mål nr B 2999-12, s. 4. 55 Bolding, ”Sannolikhet och bevisvärdering i brottmål”, SvJT 1953 s. 325 och 327. 56 Ekelöf, ”Om värdering av strukturala bevis”, i Klami (red.), Rätt och Sanning, Iustus, 1990, s. 26. 5 7 Ekelöf, Rättegång – fjärde häftet, 5:e uppl., Norstedts, 1982, s. 23. 58 Klami, ”Kriminalregister och bevisvärdering”, SvJT 1990 s. 345. 59 Westberg, ”Förklaringsbörda och knölargument i brottmål”, JT 1992–93 s. 893. 60 Diesen, Bevisprövning i brottmål, Norstedts, 2002, s. 13. 61 Klami, ”Kriminalregister och bevisvärdering” SvJT 1990 s. 345. Att den som bedömer en person ibland gör misstaget att tillmäta en viss omständighet överdriven betydelse är ett välkänt fenomen som kallas Halo/Devil-Effect i psykologisk forskning. Se Nisbett och Wilson “The Halo Effect — Evidence for Unconscious Alteration of Judgements”, Journal of Personality and Social Psychology, vol. 35, nr 3, 1977, s. 254. 62 Dahlman, ”Belastningsparadoxen — när kriminell belastning talar till den tilltalades fördel”, JT 2013–14 s. 573 ff. 6 3 Dom i Kalmar tingsrätt 2010-10-01 i mål nr B 2411-10, dom i Malmö tingsrätt 2010-11-09 i mål nr B 8985-10, dom i Kalmar tingsrätt 2011-02-14 i mål nr B 5160-10, dom i Hovrätten för Västra Sverige 2011-02-24 i mål nr B 2782-10, dom i Linköpings tingsrätt 2011-07-06 i mål nr B 4834-10, dom i Göteborgs tingsrätt 2012-01-25 i mål nr B 17577-11, dom i Lunds tingsrätt 2012-03-05 i mål nr B 31-12, dom i Solna tingsrätt 2012-04-10 i mål nr B 1576-12, dom i Värmlands tingsrätt 2012-04-18 i mål nr B 5623-11, dom i Svea hovrätt 2012-05-16 i mål nr B 1632-11, dom i Malmö tingsrätt 2012-09-17 i mål nr B 5266-12, dom i Örebro tingsrätt 2012-10-25 i mål nr B 2972-12, dom i Malmö tingsrätt 2013-04-11 i mål nr B 7 075-12, dom i Hovrätten för Västra Sverige 2013-05-03 i mål nr B 2999-12, dom i Södertälje tingsrätt 2013-05-06 i mål nr B 739-13, dom i Värmlands tingsrätt 2013-07-17 i mål nr B 2447-13, dom i Borås tingsrätt 2013-08-07 i mål nr B 1412-13. 64 Lippke, ”The Case for Reasoned Criminal Trial Verdicts”, Canadian Journal of Law and Jurisprudence, vol. 22, nr 2, 2009, s. 320–322. 65 Fawcett, The Application of the European Convention on Human Rights, Clarendon, 1969, s. 148. 66 Bergholtz, Ratio et Auctoritas, Juridiska föreningen i Lund, 1987, s. 367–376. 67 Eckhoff och Sundby, Rettssystemer — Systemteoretisk innføring i rettsfilosofien, Tanum-Norli, 1976, s. 218. 68 Se Koriat, Lichtenstein och Fischhoff, “Reasons for Confidence”, Journal of Experimental Psychology, vol. 6, 1980, Sieck och Yates, “Exposition Effects on Decision Making — Choice and Confidence in Choice”, Organization Behavior and Human Decision Processes, vol. 70, 1997, samt Hodgkinson, Brown, Maule, Glaister och Pearman, “Breaking the Frame — An Analysis of Strategic Cognition and Decision Making under Uncertainty”, Strategic Management Journal, vol. 20, 1999. 69 Det ska dock noteras att artikel 6 om rättvis rättegång i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna inte ställer upp något krav på att brottmålsdomar motiveras med domskäl. Se t.ex. Europadomstolens dom 2010-11-16 i fallet Taxquet mot Belgien (926/05). 70 Jfr Processlagberedningens förslag till rättegångsbalk II, SOU 1938:44, s. 218.
- Frågan var uppe till bedömning i NJA 1986 s. 358. Målet gällde försäkringsersättning för en personbil. Försäkringstagaren hade stöldanmält bilen hos det försäkringsbolag där bilen var försäkrad, men bolaget hade vägrat att betala ut ersättning eftersom man inte trodde på försäkringstagarens berättelse om hur bilen hade blivit stulen. Försäkringstagaren var tidigare dömd för bl.a. försök till försäkringsbedrägeri och försäkringsbolaget hänvisade till detta som bevis för att försäkringstagaren inte var trovärdig som uppgiftslämnare. Tingsrätten gick på försäkringsbolagets linje och ogillade försäkringstagarens krav, med hänvisning till dennes brottshistorik. I förevarande mål är de av TS [försäkringstagaren] lämnade uppgifterna om bilens försvinnande, enligt TR:n, inte orimliga. Emellertid måste de av TS lämnade uppgifterna bedömas mot bakgrund av att TS ett flertal gånger varit inblandad i oegentligheter som rört bl a bedrägeri. […] Vid en samlad bedömning finner TR:n att TS:s uppgifter om biltillgreppet inte kan tagas för goda. I hovrätten fick målet omvänd utgång. Hovrätten fann försäkringstagaren trovärdig, och framhävde att det hade gått avsevärd tid sedan brotten begicks (sex år från domen för försök till försäkringsbedrägeri till det aktuella försäkringsfallet). Det återstår att ta ställning till hur TS:s personliga egenskaper bör inverka på bedömningen. Skandia har i detta avseende gjort gällande att TS inte är trovärdig på grund av att han varit inblandad i brott och oegentligheter, bl.a. bedrägeri. De sålunda åberopade förhållandena ligger avsevärt lång tid tillbaka […] Vid en samlad bedömning av vad sålunda upptagits och i övrigt förekommit finner HovR:n att TS skall anses ha bevisat att det anmälda försäkringsfallet inträffat. Högsta domstolen gick emot hovrätten, och kom till samma resultat som tingsrätten. Enligt Högsta domstolen hade tidsfaktorn ingen avgörande betydelse. Försäkringstagarens brottshistorik sänkte hans trovärdighet, och hans ersättningsanspråk mot försäkringsbolaget ogillades. Även med beaktande av att de åsyftade händelserna inträffat flera år före det påstådda tillgreppet av bilen måste omständigheterna i de åberopade fallen anses ha varit sådana att de är ägnade att minska TS:s trovärdighet. I vår genomgång av hovrätternas avgöranden i brottmål 2011–2013 har vi hittat flera mål där en persons brottshistorik på motsvarande sätt har sänkt vederbörandes trovärdighet som uppgiftslämnare. I vissa fall handlar det om ett vittne som tidigare dömts för brott. I andra fall handlar det om kriminell belastning hos målsäganden eller den tilltalade. RB [målsägande] är inte trovärdig i sina uppgifter och hans uppgifter är inte heller tillförlitliga. Han är själv tidigare dömd för olika brott. B [vittne], S [vittne] och J [vittne] har alla vittnat under ed. För alla tre finns emellertid — liksom för C [målsägande] — någon svaghet i fråga om trovärdighet. Såväl C som B och S har gjort sig skyldiga till brott. Tingsrätten kan konstatera att ord står mot ord. MOs [tilltalad] uppgifter om vem som inledde angreppet bekräftas dock av vad PF [vittne] har berättat. Dennes uppgifter måste emellertid, enligt tingsrättens mening, värderas med stor försiktighet. Han är närstående till MO. Det kan därför inte uteslutas att han tror att det kan vara betydelsefullt för MO att i denna del lämna för henne förmånliga uppgifter. Det gäller inte minst med hänsyn till att den nu aktuella händelsen sedan fortsatte på sätt som inneburit att MO står under åtal för ett allvarligt brott. Dessutom har han valt att inte kommentera ett påstående från VIs [målsägande] försvarare om att han tidigare dömts för mened. Det framgår som regel inte av domskälen hur mycket trovärdigheten påverkas av den tidigare brottsligheten. Påverkas trovärdigheten bara marginellt? Eller minskar den avsevärt? Att man inte med automatik hamnar i ett läge där personens trovärdighet är lika med noll påpekas ibland av domstolen. När det sedan gäller de uppgifter som i målet framförallt lämnats av JD [tilltalad] finns det starka skäl att ifrågasätta hans trovärdighet. Det förtjänar emellertid att understrykas att enbart det förhållandet att han för tingsrätten är välkänd från andra mål inte utan bör medföra att hans uppgifter skall lämnas utan avseende. Oavsett hans levnadssätt bör hans trovärdighet och riktigheten av hans uppgifter prövas på ett sakligt sätt. I den rättsvetenskapliga litteraturen har trovärdighetsfrågan uppmärksammats av Hannu Tapani Klami. Enligt Klami är förekomsten av kriminell belastning hos den tilltalade ett ”viktigt hjälpfaktum” vid bedömningen av dennes trovärdighet.
- Om vi tillämpar denna kunskap på det ovan återgivna fallet NJA 1986 s. 358 kan vi konstatera att det i detta fall fanns mycket stor likhet mellan den aktuella kontexten och den tidigare brottsligheten. Försäkringstagaren blev inte trodd när han stöldanmälde en personbil, eftersom han var tidigare dömd för försök till försäkringsbedrägeri med en personbil. Kontexterna är närmast identiska, och detta ger stöd åt bedömningen att den tidigare brottsligheten är relevant och påverkar trovärdigheten negativt. Lärdomarna från psykologisk forskning kan alltså anföras som stöd för den bedömning som Högsta domstolen gjorde. Som vi har sett ovan gick hovrätten på en annan linje och biföll försäkringstagarens talan. Hovrätten ansåg att försäkringstagaren var trovärdig, trots sin kriminella belastning, och motiverade detta med att domarna låg ett flertal år tillbaka i tiden. Att hovrätten kom till en annan slutsats berodde alltså på att hovrätten fäste större avseende vid tidsfaktorn än Högsta domstolen. Hovrättens bedömning vinner inte stöd av psykologisk forskning. Som vi har konstaterat visar personlighetsforskningen att tidsfaktorn inte har någon avgörande betydelse.
Svensk rättspraxis2 hänvisningar
- Inte heller i NJA 1986 s. 358 ansåg Högsta domstolen att det kunde anses mera antagligt att den försäkrade bilen stulits än att så inte varit fallet. Försäkringstagaren, som även i detta fall utgjordes av en privatperson, ansågs därför inte ha fullgjort sin bevisskyldighet i detta avseende. En till synes starkt bidragande orsak härtill utgjordes av att försäkringstagaren, som lämnat motstridiga uppgifter beträffande det påstådda försäkringsfallet och dessutom tidigare gjort sig skyldig till viss försäkringsrelaterad brottslighet, enligt Högsta domstolens uppfattning framstått som mindre trovärdig.
- Högsta domstolen NJA 1950 s. 610 3.2 NJA 1981 s. 920 3.3.3 NJA 1981 s. 1205 1.4 NJA 1982 s. 106 3 NJA 1982 s. 390 2.8.1 NJA 1982 s. 668 3 NJA 1983 s. 496 3.5.2 NJA 1983 s. 522 I och II 3.3.1 NJA 1983 s. 725 1.4; 2.8.1 NJA 1984 s. 229 1.4 NJA 1984 s. 501 I och II 1.6.1.1 NJA 1984 s. 747 1.7.3 NJA 1984 s. 829 2.4 NJA 1985 s. 309 3 NJA 1985 s. 673 3.6.3 NJA 1985 s. 843 3 NJA 1986 s. 3 1.6.1.1 NJA 1986 s. 358 1.6.1.1 NJA 1986 s. 470 1.6.2; 1.6.3 NJA 1986 s. 659 1.2.2.1 NJA 1986 s. 758 3.6.1 NJA 1987 s. 383 2.1 NJA 1987 s. 749 3 NJA 1987 s. 835 1.2.2.1 NJA 1987 s. 982 2.2 NJA 1988 s. 221 3.1 NJA 1988 s. 408 1.2.2.1; 1.2.2.2; 1.2.2.5; 1.2.2.6 NJA 1989 s. 251 3 NJA 1989 s. 346 1.2.2.1; 1.2.2.2; 1.4 NJA 1990 s. 93 1.6.2 NJA 1990 s. 591 1.1 NJA 1990 s. 726 3.5.2 NJA 1990 s. 734 3.5.2 NJA 1991 s. 662 3 NJA 1992 s. 113 1.6.1.2 NJA 1992 s. 303 1.7.2 NJA 1992 s. 414 1.2.2.2; 1.2.2.4; 1.2.2.5 NJA 1992 s. 428 1.2.2.3 NJA 1992 s. 642 3 NJA 1992 s. 782 1.1; 1.4; 4.2 NJA 1992 s. 845 I och II 1.7.2 NJA 1993 s. 222 2.7.1 NJA 1993 s. 764 2.5.1 NJA 1994 s. 283 2.5.2 NJA 1994 s. 449 I och II 1.6.2; 1.6.3 NJA 1994 s. 566 1.2.2.1 NJA 1994 s. 712 I och II 1.4 NJA 1995 s. 13 3 NJA 1995 s. 392 1.2.2.1 NJA 1996 s. 68 1.2.2.1 NJA 1996 s. 400 1.2.2.4; 1.3 NJA 1996 s. 652 2.8.2 NJA 1996 s. 727 1.2.2.1; 1.2.2.3 NJA 1997 s. 27 6.1 NJA 1997 s. 97 1.7.1 NJA 1997 s. 734 1.7.2 NJA 1997 s. 832 1.2.2.1 NJA 1998 s. 118 4.1 NJA 1998 s. 375 3 NJA 1998 s. 448 1.2.2.4; 1.3 NJA 1998 s. 807 3 NJA 1999 s. 117 2.8.2 NJA 1999 s. 188 2.3.1 NJA 1999 s. 232 1.7.3 NJA 1999 s. 629 1.2.2.4; 1.3 NJA 2000 s. 48 1.2.2.4; 1.3; 1.7.2 NJA 2000 s. 150 3.3.2 NJA 2000 s. 225 1.2.2.1 NJA 2000 s. 285 1.7.1 NJA 2001 s. 93 1.7.1 NJA 2001 s. 191 I och II 1.1 NJA 2001 s. 234 2.5.1 NJA 2001 s. 255 1.2.2.1; 1.2.2.3 NJA 2001 s. 329 6.5 NJA 2001 s. 486 1.7.3 NJA 2001 s. 627 3.2 NJA 2001 s. 657 1.6.4 NJA 2001 s. 695 I och II 1.7.1 NJA 2001 s. 750 1.2.1; 1.2.2.1; 1.2.2.2; 1.2.2.3; 1.2.2.4;
Svensk rättspraxis Förmögenhetsrätt 1978–20042 hänvisningar
- Bostadsrättsinnehavarens rätt att upplåta lägenheten i andra hand har prövats i NJA 2001 s. 241 I och NJA 2001 s. 241 II. I det förstnämnda avgörandet hade en person som sedan kort tid efter bostadsrättsföreningens bildande 1984 förfogat över en lägenhet om 3 rum och kök med bostadsrätt aldrig bott i lägenheten. Hon hade 1993–1994 utan tillstånd hyrt ut lägenheten med undantag för ett rum där hon förvarade möbler och menade därför att 7 kap. 10 § bostadsrättslagen inte var tillämplig. HD konstaterade här att hyresgästen bott ensam i lägenheten, att hyresgästen förfogat över samtliga övriga utrymmen i lägenheten utom det undantagna rummet och att bostadsrättsinnehavarens enda kontakt med lägenheten varit att hennes sambo någon gång i månaden besökt den efter att på förhand ha kontaktat hyresgästen. HD fann mot denna bakgrund att bostadsrättsinnehavaren fick anses ha upplåtit hela lägenheten på sätt som avses i 7 kap. 10 § bostadsrättslagen. I NJA 2001 s. 241 II hade bostadsrättsinnehavaren utan föreningens samtycke hyrt ut två av de tre rummen i en lägenhet med erforderlig tillgång till kök och badrum. Bostadsrättsinnehavaren hade själv huvudsakligen bott i sitt fritidshus. Han hade emellertid besökt lägenheten ett par gånger i veckan och därvid utnyttjat kök, badrum och det rum som inte hyrdes ut. Han hade också haft sin post ställd till lägenheten. HD fann därför att hyresgästen fick anses inte ha haft rätt att självständigt utnyttja lägenheten. 7 kap. 10 § har ändrats 2003. I bestämmelsen finns nu intaget nyckelkriteriet att innehavaren upplåtit sin lägenhet för ”självständigt brukande”, vilket medför att lagtexten närmat sig utbildad praxis (se härom prop. 2002/03:12, s. 66 ff.) 2.8.3 Förpliktelse att tåla något En annan typ av negativa förpliktelser är att en part i ett avtalsförhållande måste tåla något. Ett exempel härpå är att en hyresgäst och en hyresvärd med bindande verkan kan ingå avtal om att hyresgästen utan rätt till ersättning skall tåla hinder eller men i nyttjanderätten. En förutsättning härför är enligt 12 kap. 16 § 3 st. JB att de hinder eller men som uppstår beror på att hyresvärden låter utföra arbete för att sätta lägenheten i avtalat skick eller för att utföra ”sedvanligt underhåll av lägenheten eller fastigheten i övrigt eller annat arbete som särskilt anges i avtalet”. Bestämmelsen, vars materiella innehåll gällt under lång tid, har medfört att det i de flesta standardavtal på hyresområdet innehåller en klausul om inskränkt ersättningsrätt för ”sedvanligt underhåll”. Vad som skall avses härmed var föremål för prövning i NJA 2002 s. 378, där det konstaterades att det var naturligt att avtalsbestämmelsen tolkades på samma sätt som lagens motsvarande formulering. Avgörande för HD:s tolkning av bestämmelsen blev att regeln inte skulle uppfylla sitt ändamål om den inte inbegrep arbeten ”som på grund av förslitning eller liknande omständigheter måste vidtas för att bibehålla fastighetens skick och funktion”. Därför kunde enligt HD även så omfattande renoveringar som stambyten, fasadrenoveringar och takomläggningar i och för sig anses ingå i begreppet. Däremot kunde begreppet inte anses inbegripa fall där hyresfastigheten samtidigt blev föremål för flera ingripande åtgärder av underhållskaraktär. I det aktuella fallet hade renoveringen omfattat flera olika arbeten som vart och ett utgjorde sedvanligt underhåll men som sammantagna medförde så ”påtagliga och svårförutsebara olägenheter att avtalsklausulen inte” kunde anses tillämplig. 2.9 Förpliktelser i försäkringssituationer 2.9.1 Försäkringsfall En naturlig utgångspunkt vid försäkringsavtal är att försäkringsbolagets ansvar i enlighet med försäkringen gäller för skador som uppkommer under försäkringens giltighetstid. Enligt 11 § FAL gäller — om parterna inte avtalat om annat — att försäkringsgivarens ansvarighet gäller från den tidpunkt då försäkringsgivaren eller försäkringstagaren avsänt antagande svar på den andres anbud. Frågan är emellertid vad som skall gälla när skadeförloppet som leder fram till ett försäkringsfall inletts redan före denna tidpunkt. Denna fråga bedömdes i NJA 1997 s. 832, där ett bolag tecknat en maskinförsäkring som gällde för ”plötslig och oförutsedd fysisk skada” som inträffade under försäkringstiden och en avbrottsförsäkring som gällde för avbrott som uppstod genom ersättningsbar maskinskada. Maskinhaveriet i fallet hade enligt utredningen berott på att en lödning brutits upp pga. en kraftig mekanisk påverkan före försäkringens ikraftträdande. Denna skada hade efter en tids drift medfört funktionsavbrottet. Under dessa omständigheter kunde försäkringsfall enligt HD inte anses ha förelegat. 2.9.2 Bevisbörda för och beviskrav vid försäkringsfall HD har i ett antal avgöranden prövat frågan vem som skall anses ha bevis- och åberopsbörda vid försäkringsfall, liksom vilket beviskrav som skall tillämpas. Några av dessa fall har avsett konsumentförsäkring. I NJA 1984 s. 501 I och NJA 1984 s. 501 II gällde frågan vem som skulle anses ha bevisbördan och vilket beviskrav som skulle tillämpas med avseende på ett försäkringsvillkor enligt vilket försäkringens stöldmoment innefattade skada på fordon som olovligen tagits och brukats. Försäkringen omfattade dock inte tillgrepp som gjorts av person som tillhörde samma hushåll som försäkringstagaren. Enligt HD följde av ”allmänna processuella grundsatser” att försäkringstagaren får anses ha bevisbördan för att försäkringsfall uppkommit. Beträffande beviskravet fann HD att det särskilt med hänsyn till skyddsintresset borde utformas så, att det vid en ”helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mera antagligt att försäkringsfall föreligger än att så inte är förhållandet”. I NJA 1984 s. 501 I kunde konstateras att bilen startats med tändningsnyckel. En utredning rörande användning av falska nycklar, tillsammans med bl.a. den brist på motiv som kunde konstateras, medförde att HD vid en samlad bedömning fann att försäkringstagaren fullgjort sin bevisskyldighet. I NJA 1984 s. 501 II befanns bristen på ekonomiska motiv för försäkringstagaren att arrangera ett försäkringsfall tala med viss styrka för att försäkringsfall förelegat. Emellertid ansågs den tekniska utredningen tala emot ett olovligt tillgrepp, liksom bl.a. att försäkringstagaren efter det att han erlagt ordinarie premie ändrat försäkringen till att också omfatta stöldförsäkring och det påstådda försäkringsfallet uppkommit kort tid härefter. Försäkringstagaren ansågs därför inte ha fullgjort sin bevisskyldighet. Även NJA 1986 s. 3 avsåg frågan om bevisbörda och beviskrav för att en bil blivit stulen. Här hade försäkringsbolaget invänt att bilen förskingrats av en person hos vilken den förvarats, varför den inte stulits i enlighet med krav för försäkringsersättning. Här anförde HD att den princip som kommit till uttryck i NJA 1984 s. 501 I & II borde tillämpas oavsett om misstanke föreligger om försäkringsbedrägeri eller inte. Enligt HD framstod det här vid en samlad bedömning inte som mera antagligt att bilen stulits än att den förskingrats, varför försäkringsersättning inte skulle utgå. NJA 1986 s. 358 avsåg också stöldförsäkring, men här i ett fall där bilen inte kunnat återfinnas. Här tog HD hänsyn till att försäkringstagaren ett antal år tidigare gjort sig skyldig till brott som var ägnade att minska hans trovärdighet. Hänsyn togs också till omständigheter som talade emot honom i ett brottmål där han i och för sig efter HD:s undanröjande friats men där det fanns omständigheter som var besvärande för honom.
- NJA 1978 s. 147...........................626, 627 NJA 1981 s. 1091.................685, 706, 714 NJA 1978 s. 223..................................614 NJA 1981 s. 1205.................................591 NJA 1978 s. 301...........................642, 650 NJA 1981 s. 1255.................................641 NJA 1978 s. 307...642, 647, 651, 712, 719 NJA 1982 s. 36............................645, 695 NJA 1978 s. 317..................................557 NJA 1982 s. 138..................................616 NJA 1978 s. 389..................................634 NJA 1982 s. 244..................................624 NJA 1978 s. 432...................601, 702, 718 NJA 1982 s. 301..................................681 NJA 1978 s. 618..................................698 NJA 1982 s. 366 I................................658 NJA 1978 s. 628..................................604 NJA 1982 s. 380..................................679 NJA 1978 s. 742..................................728 NJA 1982 s. 386..................................701 NJA 1979 s. 85....................................698 NJA 1982 s. 390..................................597 NJA 1979 s. 94....................................690 NJA 1982 s. 404..........................687, 688 NJA 1979 s. 295..................................687 NJA 1982 s. 493..................................589 NJA 1979 s. 401..................................601 NJA 1982 s. 493 I................................579 NJA 1979 s. 451..................................634 NJA 1982 s. 493 II...............................579 NJA 1979 s. 483...................595, 608, 649 NJA 1982 s. 573..................................734 NJA 1979 s. 666...........................592, 593 NJA 1982 s. 589..........................561, 661 NJA 1979 s. 670...........................686, 721 NJA 1982 s. 613..................................599 NJA 1979 s. 731..................................594 NJA 1982 s. 691..........................585, 636 NJA 1979 s. 790...................645, 647, 695 NJA 1982 s. 778..................................556 NJA 1980 s. 1......................................580 NJA 1982 s. 800..........................590, 591 NJA 1980 s. 46....................................601 NJA 1982 s. 853..................................591 NJA 1980 s. 145...................583, 597, 624 NJA 1983 s. 118..................................679 NJA 1980 s. 263..................................582 NJA 1983 s. 229..................................572 NJA 1980 s. 311..................................678 NJA 1983 s. 332..........................594, 673 NJA 1980 s. 383...........................700, 701 NJA 1983 s. 385..................................594 NJA 1980 s. 398...........................613, 656 NJA 1983 s. 510..........................590, 591 NJA 1980 s. 547..................................660 NJA 1983 s. 550..................................561 NJA 1980 s. 555..................................647 NJA 1983 s. 604..................................556 NJA 1980 s. 624..................................642 NJA 1983 s. 617..........................698, 699 NJA 1980 s. 705...........................561, 660 NJA 1983 s. 617 I................................704 NJA 1981 s. 259...........................636, 637 NJA 1983 s. 808..........................616, 656 NJA 1981 s. 269..................................586 NJA 1983 s. 858..................641, 651, 695 NJA 1981 s. 323...........................556, 615 NJA 1983 s. 865...........595, 642, 647, 656 NJA 1981 s. 400...........................615, 655 NJA 1984 s. 3......................647, 650, 695 NJA 1981 s. 412..................................556 NJA 1984 s. 12....................................645 NJA 1981 s. 552..................................614 NJA 1984 s. 45....................................659 NJA 1981 s. 577..................................743 NJA 1984 s. 115..........................598, 625 NJA 1981 s. 693...........................561, 661 NJA 1984 s. 185..................................731 NJA 1981 s. 711..................................590 NJA 1984 s. 229..................................593 NJA 1981 s. 718..................................582 NJA 1984 s. 251..................................669 NJA 1981 s. 811..................................558 NJA 1984 s. 271..........................644, 657 NJA 1981 s. 815..................................647 NJA 1984 s. 280..........................598, 625 NJA 1981 s. 848..................................604 NJA 1984 s. 381..................................726 NJA 1981 s. 894...........................651, 656 NJA 1984 s. 482..................................555 NJA 1981 s. 897..................................559 NJA 1984 s. 501 I................................671 NJA 1981 s. 1050.........................687, 688 NJA 1984 s. 501 II...............................671 NJA 1981 s. 1072................................614 NJA 1984 s. 600..........................733, 734 NJA 1984 s. 673..................................560 NJA 1987 s. 80............................677, 678 NJA 1984 s. 733..................................693 NJA 1987 s. 167..................................561 NJA 1984 s. 747..................................749 NJA 1987 s. 211..................................563 NJA 1984 s. 772..................................561 NJA 1987 s. 243..........................734, 747 NJA 1984 s. 795..................................602 NJA 1987 s. 253..................................733 NJA 1985 s. 29....................................688 NJA 1987 s. 259..........................733, 745 NJA 1985 s. 97....................................561 NJA 1987 s. 266..................................621 NJA 1985 s. 121..................................732 NJA 1987 s. 312..................................687 NJA 1985 s. 178...................581, 585, 586 NJA 1987 s. 383..................................754 NJA 1985 s. 219..................................637 NJA 1987 s. 394..................................600 NJA 1985 s. 223...........................728, 729 NJA 1987 s. 417..................................679 NJA 1985 s. 232..................................634 NJA 1987 s. 468..................................744 NJA 1985 s. 274..................................650 NJA 1987 s. 553..................................604 NJA 1985 s. 343..................................618 NJA 1987 s. 592..................................572 NJA 1985 s. 352..................................723 NJA 1987 s. 639..................................593 NJA 1985 s. 365..................................633 NJA 1987 s. 668..................................636 NJA 1985 s. 373..................................585 NJA 1987 s. 692..........................573, 700 NJA 1985 s. 397 I.........................596, 621 NJA 1987 s. 710..................................705 NJA 1985 s. 397 II...............615, 631, 689 NJA 1987 s. 716..................................734 NJA 1985 s. 468...........................729, 732 NJA 1987 s. 726..................................559 NJA 1985 s. 561..................................750 NJA 1987 s. 746..................................733 NJA 1985 s. 573...........................580, 721 NJA 1987 s. 763..................................723 NJA 1985 s. 615..................................561 NJA 1987 s. 835..........................605, 712 NJA 1985 s. 641..................................679 NJA 1987 s. 845 I........................561, 580 NJA 1985 s. 717...................566, 569, 570 NJA 1987 s. 845 II...............................580 NJA 1985 s. 871...........................648, 650 NJA 1987 s. 982..................................754 NJA 1985 s. 879..................................684 NJA 1988 s. 3..............................694, 695 NJA 1986 s. 3......................................672 NJA 1988 s. 94....................................730 NJA 1986 s. 40....................................663 NJA 1988 s. 176..................................743 NJA 1986 s. 44.............................665, 666 NJA 1988 s. 197..................................561 NJA 1986 s. 61.............................709, 710 NJA 1988 s. 205..................................668 NJA 1986 s. 136...........................634, 684 NJA 1988 s. 230..................................600 NJA 1986 s. 146..................................637 NJA 1988 s. 312..................................658 NJA 1986 s. 198..................................742 NJA 1988 s. 335..................649, 682, 684 NJA 1986 s. 205...........................589, 689 NJA 1988 s. 363..................................724 NJA 1986 s. 358..................................672 NJA 1988 s. 408..................................611 NJA 1986 s. 366..................................636 NJA 1988 s. 457..................578, 724, 725 NJA 1986 s. 388..................................592 NJA 1988 s. 503 I................................735 NJA 1986 s. 454..................................668 NJA 1988 s. 503 II.......................735, 736 NJA 1986 s. 470..................................672 NJA 1988 s. 512..................................607 NJA 1986 s. 495..................................583 NJA 1988 s. 583..........................669, 690 NJA 1986 s. 503..................................618 NJA 1988 s. 598..................................743 NJA 1986 s. 513..................................633 NJA 1989 s. 7......................................691 NJA 1986 s. 539..................................733 NJA 1989 s. 9......................................661 NJA 1986 s. 596...........................570, 616 NJA 1989 s. 117..........................651, 712 NJA 1986 s. 670 I.........616, 644, 648, 656 NJA 1989 s. 156..................652, 703, 712 NJA 1986 s. 696...........................665, 666 NJA 1989 s. 177..................................668 NJA 1986 s. 712...........................679, 706 NJA 1989 s. 185..................................732 NJA 1986 s. 741..................................561 NJA 1989 s. 206..................................685 NJA 1986 s. 748..................................585 NJA 1989 s. 215..................................639 NJA 1989 s. 224...........................576, 683 NJA 1992 s. 263..........................565, 635 NJA 1989 s. 269...607, 615, 619, 675, 736 NJA 1992 s. 268 I................................663 NJA 1989 s. 346...........596, 597, 605, 619 NJA 1992 s. 268 II...............................663 NJA 1989 s. 389..................................679 NJA 1992 s. 290..................................593 NJA 1989 s. 505...........................585, 586 NJA 1992 s. 299..................................564 NJA 1989 s. 546...........................673, 725 NJA 1992 s. 303..................................739 NJA 1989 s. 614...................587, 702, 714 NJA 1992 s. 326..................................699 NJA 1989 s. 671...........................665, 666 NJA 1992 s. 351..................674, 722, 723 NJA 1989 s. 768..................................565 NJA 1992 s. 375..........................617, 628 NJA 1989 s. 773..................................612 NJA 1992 s. 403..................................621 NJA 1990 s. 18....................................560 NJA 1992 s. 414..................575, 622, 623 NJA 1990 s. 24.............................604, 621 NJA 1992 s. 428..................................606 NJA 1990 s. 35.............................736, 746 NJA 1992 s. 439..........................623, 751 NJA 1990 s. 80....................................678 NJA 1992 s. 502..................................707 NJA 1990 s. 110..................................732 NJA 1992 s. 782..566, 596, 619, 658, 703, NJA 1990 s. 245..................................659 749 NJA 1990 s. 405..................................690 NJA 1992 s. 829..........................742, 752 NJA 1990 s. 591...................566, 567, 569 NJA 1992 s. 845 I................................739 NJA 1990 s. 608...................643, 680, 713 NJA 1992 s. 845 II...............................739 NJA 1990 s. 705..................................718 NJA 1992 s. 892..................................742 NJA 1990 s. 745...........................626, 627 NJA 1993 s. 163..................630, 673, 674 NJA 1991 s. 3 I....................................584 NJA 1993 s. 188..................................669 NJA 1991 s. 3 II..................................584 NJA 1993 s. 222..................................664 NJA 1991 s. 43.............................654, 705 NJA 1993 s. 228..................................751 NJA 1991 s. 217...........................697, 717 NJA 1993 s. 319..................................589 NJA 1991 s. 277...................673, 674, 722 NJA 1993 s. 324..................................561 NJA 1991 s. 319..................................609 NJA 1993 s. 436..................603, 613, 682 NJA 1991 s. 343..................................691 NJA 1993 s. 468..................................560 NJA 1991 s. 412..................................572 NJA 1993 s. 555..........................620, 752 NJA 1991 s. 476...........................636, 706 NJA 1993 s. 570..................................685 NJA 1991 s. 481...........................652, 672 NJA 1993 s. 724..................................736 NJA 1991 s. 574..................................691 NJA 1994 s. 3......................................727 NJA 1991 s. 597..................................660 NJA 1994 s. 10 I..........................578, 579 NJA 1991 s. 625...........653, 685, 715, 716 NJA 1994 s. 10 II.........................578, 579 NJA 1991 s. 647..................................748 NJA 1994 s. 69....................................560 NJA 1991 s. 682...........................573, 689 NJA 1994 s. 85....................................646 NJA 1991 s. 725...........641, 653, 654, 704 NJA 1994 s. 95....................................747 NJA 1991 s. 736..................................725 NJA 1994 s. 130..................562, 598, 625 NJA 1991 s. 796..................................726 NJA 1994 s. 177..................................578 NJA 1991 s. 808...........................646, 696 NJA 1994 s. 190..................................663 NJA 1992 s. 16....................................737 NJA 1994 s. 204..........................617, 628 NJA 1992 s. 58.............................707, 715 NJA 1994 s. 297..................................661 NJA 1992 s. 66.............................559, 562 NJA 1994 s. 359..................573, 574, 595 NJA 1992 s. 113..................................672 NJA 1994 s. 381..................................674 NJA 1992 s. 130...........................608, 710 NJA 1994 s. 449 I................................672 NJA 1992 s. 143..................................592 NJA 1994 s. 449 II...............................672 NJA 1992 s. 163..................................660 NJA 1994 s. 474..................................730 NJA 1992 s. 168..................................566 NJA 1994 s. 532..................606, 683, 708 NJA 1992 s. 213..................................722 NJA 1994 s. 553..................................750 NJA 1992 s. 243...........................641, 707 NJA 1994 s. 566..........................605, 606 NJA 1994 s. 712 I................................597 NJA 1997 s. 454..................................729 NJA 1994 s. 712 II..............................597 NJA 1997 s. 524..................................594 NJA 1994 s. 712 III.............................597 NJA 1997 s. 612..................................725 NJA 1994 s. 746...........................664, 690 NJA 1997 s. 629..........................645, 646 NJA 1995 s. 25....................................658 NJA 1997 s. 667..........................653, 654 NJA 1995 s. 135..................................557 NJA 1997 s. 699..................................633 NJA 1995 s. 197..................................574 NJA 1997 s. 734..................................740 NJA 1995 s. 274...........................701, 704 NJA 1997 s. 813..........................727, 728 NJA 1995 s. 356..................................729 NJA 1997 s. 832..................................671 NJA 1995 s. 437..................................570 NJA 1998 s. 3..............................618, 667 NJA 1995 s. 478..................................660 NJA 1998 s. 23....................................658 NJA 1995 s. 586..................................618 NJA 1998 s. 99............................590, 689 NJA 1995 s. 610..................................690 NJA 1998 s. 118..................................638 NJA 1995 s. 648...........................737, 738 NJA 1998 s. 252..........................742, 748 NJA 1996 s. 3......................................600 NJA 1998 s. 304..........................567, 569 NJA 1996 s. 19.....................630, 673, 675 NJA 1998 s. 343..................................606 NJA 1996 s. 68....................................678 NJA 1998 s. 364..................................609 NJA 1996 s. 104...........................699, 703 NJA 1998 s. 390..................................711 NJA 1996 s. 139..................................633 NJA 1998 s. 407..................................648 NJA 1996 s. 252...........571, 665, 702, 706 NJA 1998 s. 426..................................753 NJA 1996 s. 368...........................685, 731 NJA 1998 s. 438..................................716 NJA 1996 s. 400...........................573, 620 NJA 1998 s. 448..................................602 NJA 1996 s. 410..................................587 NJA 1998 s. 462..................................562 NJA 1996 s. 560...........................678, 750 NJA 1998 s. 520...........573, 701, 737, 738 NJA 1996 s. 564...........................699, 704 NJA 1998 s. 552..................................660 NJA 1996 s. 584...........................648, 696 NJA 1998 s. 610..................................563 NJA 1996 s. 598...................614, 649, 657 NJA 1998 s. 625..................................716 NJA 1996 s. 652..................................614 NJA 1998 s. 750..................................748 NJA 1996 s. 663..................................601 NJA 1998 s. 792..................657, 693, 696 NJA 1996 s. 700..................................700 NJA 1998 s. 852..................................675 NJA 1996 s. 727..................................610 NJA 1998 s. 873..........................629, 720 NJA 1996 s. 809..................................747 NJA 1998 s. 893..........................715, 717 NJA 1997 s. 5......................................588 NJA 1999 s. 35....................................611 NJA 1997 s. 27....................................554 NJA 1999 s. 52....................................737 NJA 1997 s. 44.....................575, 602, 644 NJA 1999 s. 71....................................691 NJA 1997 s. 58....................................662 NJA 1999 s. 188..................................754 NJA 1997 s. 65....................................708 NJA 1999 s. 197..................................699 NJA 1997 s. 86....................................623 NJA 1999 s. 232..................................749 NJA 1997 s. 93....................................564 NJA 1999 s. 304..................................600 NJA 1997 s. 97....................................740 NJA 1999 s. 408..........................594, 630 NJA 1997 s. 127 I.654, 655, 685, 705, 718 NJA 1999 s. 512..........................737, 738 NJA 1997 s. 127 II...............654, 655, 705 NJA 1999 s. 575...........558, 577, 581, 588 NJA 1997 s. 149..................................642 NJA 1999 s. 629..................................603 NJA 1997 s. 240..................................676 NJA 1999 s. 793..................558, 588, 658 NJA 1997 s. 250..................................748 NJA 2000 s. 31....................................737 NJA 1997 s. 281..................................747 NJA 2000 s. 43....................................660 NJA 1997 s. 290..................................644 NJA 2000 s. 48............................574, 739 NJA 1997 s. 307..................................612 NJA 2000 s. 97....................................676 NJA 1997 s. 347..................................637 NJA 2000 s. 137..........................737, 738 NJA 1997 s. 382..................................611 NJA 2000 s. 225..................608, 721, 727 NJA 2000 s. 262..................................753 NJA 2001 s. 711..................................575 NJA 2000 s. 285..................................740 NJA 2001 s. 721..................................663 NJA 2000 s. 380..................................571 NJA 2001 s. 750..................................616 NJA 2000 s. 462..................................595 NJA 2001 s. 878..................................700 NJA 2000 s. 538..................................620 NJA 2002 s. 3......................................661 NJA 2000 s. 569...........734, 735, 746, 747 NJA 2002 s. 11....................................728 NJA 2000 s. 629..................................638 NJA 2002 s. 41....................................664 NJA 2000 s. 667..................................677 NJA 2002 s. 142..................561, 662, 747 NJA 2000 s. 685..................................613 NJA 2002 s. 213..........................681, 699 NJA 2000 s. 712...........................629, 720 NJA 2002 s. 244..........................567, 568 NJA 2000 s. 747 I................................555 NJA 2002 s. 322..................................564 NJA 2000 s. 747 II..............................555 NJA 2002 s. 358..................................744 NJA 2000 s. 773..................................620 NJA 2002 s. 378..........................607, 670 NJA 2001 s. 3......................................629 NJA 2002 s. 412..................................727 NJA 2001 s. 10.............................634, 635 NJA 2002 s. 467..................................560 NJA 2001 s. 46....................................633 NJA 2002 s. 477..................641, 697, 714 NJA 2001 s. 75.....................562, 563, 632 NJA 2002 s. 561..................................634 NJA 2001 s. 93....................................741 NJA 2002 s. 577..................................667 NJA 2001 s. 138..................................632 NJA 2002 s. 630..........................653, 686 NJA 2001 s. 155...........................630, 643 NJA 2002 s. 644..................................719 NJA 2001 s. 177..................................639 NJA 2003 s. 128..................................607 NJA 2001 s. 191 I................................567 NJA 2003 s. 194..................................582 NJA 2001 s. 191 II..............................567 NJA 2003 s. 302..........................734, 741 NJA 2001 s. 234..................................711 NJA 2003 s. 540..................................752 NJA 2001 s. 241 I.........................670, 690 NJA 2004 s. 3......................................748 NJA 2001 s. 241 II..............................670 NJA 2004 s. 167..................................751 NJA 2001 s. 255...........................605, 615 NJA 2004 s. 288..................................751 NJA 2001 s. 269..................................708 NJA 2004 s. 397..................................561 NJA 2001 s. 292..................................663 NJA 2004 s. 499...........631, 735, 744, 746 NJA 2001 s. 309..................................680 NJA 2004 s. 534..........................575, 622 NJA 2001 s. 329...........................734, 745 NJA 2004 s. 682..................564, 588, 657 NJA 2001 s. 353..................................578 NJA 2004 s. 804..........................590, 599 NJA 2001 s. 486..................................749 NJA 2004 s. 862..................................554 NJA 2001 s. 511...........................565, 601 T 2362-01............................................640 NJA 2001 s. 657..................................685 T 4233-01....574, 577, 610, 664, 683, 724, NJA 2001 s. 695 I................................741 751 NJA 2001 s. 695 II..............................741