1.Att bedöma om en person ljuger eller talar sanning är svårt. Bedömningen kan brytas ner i delfrågor, där varje delfråga är vansklig att besvara. Vad har personen för intresse att ljuga? Skulle personen vara beredd att ljuga inför domstol för att ta tillvara detta intresse? Vilka omständigheter talar för att personen ljuger? I vår undersökning är vi intresserade av hur det faktum att personen tidigare är dömd för brott påverkar denna bedömning. Är kriminell belastning relevant för en persons trovärdighet som uppgiftslämnare? Och vilken betydelse har det?s. 21
2.Frågan var uppe till bedömning i NJA 1986 s. 358. Målet gällde försäkringsersättning för en personbil. Försäkringstagaren hade stöldanmält bilen hos det försäkringsbolag där bilen var försäkrad, men bolaget hade vägrat att betala ut ersättning eftersom man inte trodde på försäkringstagarens berättelse om hur bilen hade blivit stulen. Försäkringstagaren var tidigare dömd för bl.a. försök till försäkringsbedrägeri och försäkringsbolaget hänvisade till detta som bevis för att försäkringstagaren inte var trovärdig som uppgiftslämnare. Tingsrätten gick på försäkringsbolagets linje och ogillade försäkringstagarens krav, med hänvisning till dennes brottshistorik. I förevarande mål är de av TS [försäkringstagaren] lämnade uppgifterna om bilens försvinnande, enligt TR:n, inte orimliga. Emellertid måste de av TS lämnade uppgifterna bedömas mot bakgrund av att TS ett flertal gånger varit inblandad i oegentligheter som rört bl a bedrägeri. […] Vid en samlad bedömning finner TR:n att TS:s uppgifter om biltillgreppet inte kan tagas för goda. I hovrätten fick målet omvänd utgång. Hovrätten fann försäkringstagaren trovärdig, och framhävde att det hade gått avsevärd tid sedan brotten begicks (sex år från domen för försök till försäkringsbedrägeri till det aktuella försäkringsfallet). Det återstår att ta ställning till hur TS:s personliga egenskaper bör inverka på bedömningen. Skandia har i detta avseende gjort gällande att TS inte är trovärdig på grund av att han varit inblandad i brott och oegentligheter, bl.a. bedrägeri. De sålunda åberopade förhållandena ligger avsevärt lång tid tillbaka […] Vid en samlad bedömning av vad sålunda upptagits och i övrigt förekommit finner HovR:n att TS skall anses ha bevisat att det anmälda försäkringsfallet inträffat. Högsta domstolen gick emot hovrätten, och kom till samma resultat som tingsrätten. Enligt Högsta domstolen hade tidsfaktorn ingen avgörande betydelse. Försäkringstagarens brottshistorik sänkte hans trovärdighet, och hans ersättningsanspråk mot försäkringsbolaget ogillades. Även med beaktande av att de åsyftade händelserna inträffat flera år före det påstådda tillgreppet av bilen måste omständigheterna i de åberopade fallen anses ha varit sådana att de är ägnade att minska TS:s trovärdighet. I vår genomgång av hovrätternas avgöranden i brottmål 2011–2013 har vi hittat flera mål där en persons brottshistorik på motsvarande sätt har sänkt vederbörandes trovärdighet som uppgiftslämnare. I vissa fall handlar det om ett vittne som tidigare dömts för brott. I andra fall handlar det om kriminell belastning hos målsäganden eller den tilltalade. RB [målsägande] är inte trovärdig i sina uppgifter och hans uppgifter är inte heller tillförlitliga. Han är själv tidigare dömd för olika brott. B [vittne], S [vittne] och J [vittne] har alla vittnat under ed. För alla tre finns emellertid — liksom för C [målsägande] — någon svaghet i fråga om trovärdighet. Såväl C som B och S har gjort sig skyldiga till brott. Tingsrätten kan konstatera att ord står mot ord. MOs [tilltalad] uppgifter om vem som inledde angreppet bekräftas dock av vad PF [vittne] har berättat. Dennes uppgifter måste emellertid, enligt tingsrättens mening, värderas med stor försiktighet. Han är närstående till MO. Det kan därför inte uteslutas att han tror att det kan vara betydelsefullt för MO att i denna del lämna för henne förmånliga uppgifter. Det gäller inte minst med hänsyn till att den nu aktuella händelsen sedan fortsatte på sätt som inneburit att MO står under åtal för ett allvarligt brott. Dessutom har han valt att inte kommentera ett påstående från VIs [målsägande] försvarare om att han tidigare dömts för mened. Det framgår som regel inte av domskälen hur mycket trovärdigheten påverkas av den tidigare brottsligheten. Påverkas trovärdigheten bara marginellt? Eller minskar den avsevärt? Att man inte med automatik hamnar i ett läge där personens trovärdighet är lika med noll påpekas ibland av domstolen. När det sedan gäller de uppgifter som i målet framförallt lämnats av JD [tilltalad] finns det starka skäl att ifrågasätta hans trovärdighet. Det förtjänar emellertid att understrykas att enbart det förhållandet att han för tingsrätten är välkänd från andra mål inte utan bör medföra att hans uppgifter skall lämnas utan avseende. Oavsett hans levnadssätt bör hans trovärdighet och riktigheten av hans uppgifter prövas på ett sakligt sätt. I den rättsvetenskapliga litteraturen har trovärdighetsfrågan uppmärksammats av Hannu Tapani Klami. Enligt Klami är förekomsten av kriminell belastning hos den tilltalade ett ”viktigt hjälpfaktum” vid bedömningen av dennes trovärdighet.s. 21
3.Uppfattningen att kriminell belastning minskar en persons trovärdighet som uppgiftslämnare bygger på psykologiska antaganden om personlighetsdrag. För det första förutsätter argumentet att en människa har vissa personlighetsdrag, som gör att hennes handlingar har en viss likformighet över tiden. Annars skulle en persons handlingar i det förgångna inte ha någon relevans över huvud taget. För det andra förutsätts att en persons benägenhet att tala sanning är ett uttryck för ett visst personlighetsdrag. Om lögner är produkten av något annat än personlighet faller resonemanget. För det tredje förutsätter resonemanget att det personlighetsdrag som ligger bakom personens benägenhet att tala sanning eller ljuga är samma personlighetsdrag som ligger bakom benägenheten att begå det brott som vederbörande tidigare dömts för. Annars kan ju inte den tidigare domen användas som indikator i trovärdighetsbedömningen. Frågan är om dessa antaganden är riktiga?s. 23
4.Förekomsten av personlighetsdrag är ett välutvecklat forskningsfält inom psykologin. Den amerikanske psykologen Gordon W. Allport utvecklade redan på 1930-talet en teori där personlighet förklaras i termer av olika personlighetsdrag, och denna metod lade grunden för det forskningsfält som kallas egenskapsteori (trait theory). Inom egenskapsteorin identifieras olika personlighetsdrag och systematiseras hierarkiskt i förhållande till varandra. Detta har givit upphov till ett antal konkurrerande teoretiska modeller, där personlighetsegenskaper systematiseras på olika sätt. Gemensamt för alla dessa modeller är att personlighetsdrag finns och är betydelsefulla.s. 23
5.Egenskapsteorin har testats empiriskt i en mängd studier av olika slag. Forskningen har framförallt fokuserat på två frågor:s. 24
6.• Hur stabila är personlighetsdrag över tiden? (consistency over time)s. 24
7.• Hur stabila är personlighetsdrag när man går från en kontext till ens. 24
8.annan? (consistency across contexts) När det gäller den första frågan visar forskningen att personlighetsdrag i hög grad är stabila över tiden. Även vid jämförelser över långa tidsperioder framträder en tydlig korrelation, t.ex. kan man se att personer som är utåtriktade i tjugoårsåldern också är utåtriktade när de är i sextioårsåldern.s. 24
9.När det gäller förflyttningar från en kontext till en annan kontext visar däremot undersökningar att beteendet inte alls är så stabilt. En person som i en situation uppvisar ett visst personlighetsdrag kan i en annan situation bete sig på ett helt annat sätt. I en studie av universitetsstudenter observerades exempelvis att de studenter som uppvisade stor ordningssamhet i klassrumskontexten (genom att göra prydliga anteckningar m.m.) i många fall inte alls uppvisade motsvarande ordningssamhet när det handlade om att hålla ordning i sitt studentrum. Lärdomen från denna forskning är alltså att kontexten har stor betydelse. Man bör vara mycket försiktig med att dra slutsatser om en persons benägenhet att bete sig på ett visst sätt i en viss kontext på grundval av kunskaper om personens tidigare beteende i en annan kontext. Risken att göra en felbedömning är stor, och den ökar ju fler olikheter det finns mellan de två kontexterna. I synnerhet bör man vara försiktig med att dra slutsatser från tidigare beteende när man bara har kunskap om en enstaka handling i det förflutna. Att en person har ljugit vid ett visst tidigare tillfälle säger väldigt lite om personens benägenhet att ljuga i andra kontexter.s. 24
10.När det handlar om att bedöma en persons trovärdighet som uppgiftslämnare innebär detta att man bör tänka sig för noga när man tar hänsyn till kriminell belastning. Vilken betydelse som kan tillmätas det faktum att personen är dömd för brott beror på vad för slags brott det rör sig om. Som vi har sett visar forskningen att kontexten spelar stor roll. Det faktum att en person betedde sig på ett visst sätt i en viss kontext bör endast användas som indikation på personens benägenhet att bete sig på ett visst sätt i den aktuella kontexten i den mån som det rör sig om liknande beteende i en liknande kontext. Det finns anledning att ta hänsyn till brottslighet som innefattar lögnaktigt beteende (t.ex. bedrägeribrott och förfalskningsbrott) när man bedömer en persons trovärdighet som uppgiftslämnare, men brott som inte involverar lögn eller svek (t.ex. misshandel) har knappast någon relevans för personens trovärdighet. De brott som involverar lögn och svek kallas med en samlingsbeteckning för crimen falsi, och distinktion mellan crimen falsi och övrig brottslighet ligger till grund för regleringen av karaktärsbevisning i amerikansk rätt. Att ett vittne är kriminellt belastat får alltid åberopas som bevisning för att undergräva vittnets trovärdighet när det handlar om crimen falsi. Vid andra typer av brott gäller vissa restriktioner.s. 25
11.Att kontexten spelar stor roll innebär att betydelsen av tidigare brottslighet även varierar inom kategorin crimen falsi. Betydelsen av tidigare brottslighet beror på likheter och skillnader i förhållande till den aktuella situationen. Att en person är dömd för ett brott som innebär att personen ljugit i förhållande till en myndighet kan exempelvis vara en säkrare indikation på att vederbörande kan vara benägen att ljuga inför domstol än en tidigare dom för ett brott där personen ljugit i en privaträttslig relation. Därtill kommer att det har betydelse om personen är dömd en gång eller upprepade gånger. Upprepat beteende utgör en säkrare grund för antaganden om personlighetsegenskaper.s. 25
12.Däremot spelar tidsfaktorn ingen avgörande roll. Som vi har sett visar forskningen att personlighetsegenskaper i hög grad är stabila över tiden. När vi har anledning att ifrågasätta en persons trovärdighet på grund av dennes kriminella belastning så spelar det ingen större roll om brottsligheten ligger fem eller tio år tillbaka i tiden.s. 25
13.Om vi tillämpar denna kunskap på det ovan återgivna fallet NJA 1986 s. 358 kan vi konstatera att det i detta fall fanns mycket stor likhet mellan den aktuella kontexten och den tidigare brottsligheten. Försäkringstagaren blev inte trodd när han stöldanmälde en personbil, eftersom han var tidigare dömd för försök till försäkringsbedrägeri med en personbil. Kontexterna är närmast identiska, och detta ger stöd åt bedömningen att den tidigare brottsligheten är relevant och påverkar trovärdigheten negativt. Lärdomarna från psykologisk forskning kan alltså anföras som stöd för den bedömning som Högsta domstolen gjorde. Som vi har sett ovan gick hovrätten på en annan linje och biföll försäkringstagarens talan. Hovrätten ansåg att försäkringstagaren var trovärdig, trots sin kriminella belastning, och motiverade detta med att domarna låg ett flertal år tillbaka i tiden. Att hovrätten kom till en annan slutsats berodde alltså på att hovrätten fäste större avseende vid tidsfaktorn än Högsta domstolen. Hovrättens bedömning vinner inte stöd av psykologisk forskning. Som vi har konstaterat visar personlighetsforskningen att tidsfaktorn inte har någon avgörande betydelse.s. 25
14.Trovärdigheten hos en försäkringstagare som tidigare lämnat felaktiga uppgifter har nyligen varit uppe till bedömning i ett mål där försäkringstagares trovärdighet som uppgiftslämnare kom att ifrågasättas sedan det framkommit att denne lämnat felaktiga inkomstuppgifter till Skatteverket och lämnat felaktiga uppgifter till Kronofogdemyndigheten i samband med en utmätning. Försäkringstagaren var (ännu) inte dömd men hade medgivit gärningarna. Frågan var hur detta påverkade trovärdigheten i försäkringstagarens anmälan till försäkringsbolaget. Kontexterna är närliggande, men till skillnad från NJA 1986 s. 358 rör det sig inte om identiska kontexter. Tingsrätten trodde på försäkringstagaren och biföll dennes talan, men hovrätten fäste större avseende vid försäkringstagarens antecedentia, och dömde till försäkringsbolagets fördel. Försäkringstagarens trovärdighet som uppgiftslämnare kommenteras på följande sätt i hovrättens dom. Vidare har hon tillstått att familjen haft högre inkomster än man redovisat till Skatteverket och att hon inte uppvisat smyckena som tillgångar när utmätningar har aktualiserats. Den sålunda medgivna påfallande bristen på ansvar för samhälleliga förpliktelser måste enligt hovrättens mening beaktas vid prövningen av SAs trovärdighet. Vid den fortsatta bedömningen bör därför utgångspunkten vara att det finns fog för att ifrågasätta hennes uppgifter. Hovrättens slutsats strider inte mot psykologisk forskning, men det är oroande att hovrätten talar i allmänna ordalag om ”bristen på ansvar för samhälleliga förpliktelser”. Denna formulering antyder att hovrätten inte är fullt medveten om kontextens betydelse.s. 26
15.Mot bakgrund av vad som nu har sagts om stabiliteten hos personlighetsdrag över tiden och stabiliteten hos personlighetsdrag när man går från en kontext till en annan kontext har vi undersökt hur domare bedömer betydelsen av kriminell belastning för en persons trovärdighet, med fokus på följande två frågor:s. 27
16.• Hur påverkas trovärdighetsbedömningen av hur lång tid som hars. 27
17.förflutit sedan personen dömdes för brott?s. 27
18.• Hur påverkas trovärdighetsbedömningen av om brottet var ett crimens. 27
19.falsi eller ett brott av annat slag? När det gäller den första frågan kan en grundläggande uppdelning göras mellan uppfattningen att kriminell belastning tappar sin relevans för trovärdighetsbedömningen när en viss tid har gått sedan brottet begicks och uppfattningen att det inte har någon avgörande betydelse hur lång tid som har gått. Som vi har sett gav hovrätten i NJA 1986 s. 358 uttryck för den förra uppfattningen medan Högsta domstolen grundade sin bedömning på den senare uppfattningen. För att ta reda på var svenska domare står i spänningsfältet mellan dessa uppfattningar innehöll vår enkätundersökning en fråga där deltagarna fick ta ställning till ett scenario som var baserat på de faktiska omständigheterna i NJA 1986 s. 358. Deltagarna i enkätundersökningen delades upp i fyra testgrupper, som gavs olika information om hur lång tid som hade förflutit sedan försäkringstagaren ”Kristoffer G” dömts för försäkringsbedrägeri. Testgrupp 1: ”ett år före den aktuella anmälan, dömdes Kristoffer G för försäkringsbedrägeri” Testgrupp 2: ”fem år före den aktuella anmälan, dömdes Kristoffer G för försäkringsbedrägeri” Testgrupp 3: ”tio år före den aktuella anmälan, dömdes Kristoffer G för försäkringsbedrägeri” Testgrupp 4: ”femton år före den aktuella anmälan, dömdes Kristoffer G för försäkringsbedrägeri” Deltagarna ombads därefter att bedöma hur det faktum att ”Kristoffer G” tidigare dömts för försäkringsbedrägeri påverkar hans trovärdighet som uppgiftslämnare i den aktuella rättegången. Deltagarna kunde välja mellan följande fyra svarsalternativ. ”När olika omständigheter vägs samman talar det faktum att han tidigare är dömd för försäkringsbedrägeri starkt till hans nackdel.” ”När olika omständigheter vägs samman talar det faktum att han tidigare är dömd för försäkringsbedrägeri klart till hans nackdel.” ”När olika omständigheter vägs samman talar det faktum att han tidigare är dömd för försäkringsbedrägeri i viss mån till hans nackdel.” ”Att Kristoffer G … dömdes för försäkringsbedrägeri påverkar inte bedömningen av hans trovärdighet.” Resultatet av undersökningen framgår av tabell 1 och figur 1.s. 27