1.En central fråga för ansvarsrätten i stort, men kanske särskilt för den kommersiella skadeståndsrätten, är synen på underlåtenhet. Här spökar den omdiskuterade Landskronadomen, NJA 2013 s. 145, som i och för sig inte rörde affärslivets ansvarsjuridik men som icke desto mindre kommit att få dramatiska effekter särskilt i kommersiella sammanhang.s. 115
2.I Landskronadomen fann Högsta domstolen att två av skadeståndsrättens traditionellt heliga beståndsdelar, culpa och kausalitet, i fall av underlåtenhet ska upplöses i en särskild normativ bedömning om huruvida den påstått ansvariga agerat på ett ”möjligt och lämpligt farereducerande” sätt.s. 115
3.I Landskronadomen formulerade HD generella riktlinjer för underlåtenhetsbedömningen, vilket blir tydligt genom de allmänna rubriker som föregår domskälens principiella resonemang. Resultatet blir att HD till synes förändrat den skadeståndsrättsliga analysen vid underlåtenhet i grunden och därtill har det förändrade rättsläget tolkats som att möjligheten att erhålla ersättning i dessa fall ökat väsentligt. Avgörandet har därför fått följdverkningar, bl.a. i den närmast ökända Prosolvia- domen. HD:s kreativa underlåtenhetsanalys har givit upphov till mycket diskussion. Det är inte förvånande. Landskronadomen riskerar, och om detta verkar det råda närmast enighet, att medföra alltför långtgående ansvar i underlåtenhetsfallen.s. 115
4.I ett senare avgörande, NJA 2014 s. 272 (BDO-målet) rundade HD Landskronadomen. Domen i BDO-målet ger emellertid inte några öppningar för att komma runt den principiella ansvarsanalys för underlåtenhet som Landskronadomen innefattar. En annan strategi för att hantera Landskronadomens effekter som kunnat skönjas i debatten har varit att, möjligen inspirerad av straffrätten, särskilja mellan olika former av underlåtenhet, som ”äkta” och ”oäkta” underlåtenhet. För egen del är jag skeptisk mot sådana strategier, som snarare riskerar att accentuera Landskronadomens centrala problem, nämligen upplösandet av den grundläggande skiljelinjen mellan en faktisk orsaksanalys och en normativ culpaanalys. Det torde hur som helst inte finns några tvivel om att underlåtenhetsfallen kommer att fortsätta skava i ansvarsanalysen även framledes.s. 115