NJA 2011 s. 444.
Hänvisas från p. 3 (s. 85)
3.Det finns också anledning att erinra om att domstolarna i allmänhet och de högsta instanserna i synnerhet snarare motarbetat än varit pådrivande i den svenska ”judikaliseringen”. Data Delecta, Volvo Service, Odd Lindberg, Barsebäck och Vellinge är några fall från sent 1990-tal där utgången kunde och i flera fall borde blivit en annan om HD och RegR tagit grundlagar och Europarätt på större allvar. Därefter följde Åke Green-domen 2005 med dess tvetydiga ovilja att klart och tydligt ge grundlag (RF) och/eller Europakonventionen (EKMR) företräde framför svensk lag och senare den förfelade doktrinen om krav på ”klart stöd” i Europadomstolens praxis för att sätta svensk mot EKMR stridande lag åt sidan (vilken liksom av en händelse lades fast i HD, med siffrorna 3-2, just som uppenbarhetskravet i RF 11:14 höll på att avskaffas). Allt kröntes med en häpnadsväckande inkorrekt tilllämpning 2011 av art. 267 i EU:s funktionsfördrag (FEUF) rörande när förhandsbesked från EU-domstolen ska inhämtas. Omsvängningen genom HD:s domar i ne bis in idem-fallen sommaren 2013 får i detta perspektiv närmast en historisk karaktär och det bör också noteras att HD i två uppmärksammade fall våren 2014 även ”uppgraderat” RF som rättskälla.s. 85