Stycket

3.Det finns dock en gräns för hur oförutsebar rättsutvecklingen får vara för den enskilde även inom skadeståndsrätten. Exakt var denna gräns går är oklart, men i NJA 2007 s. 747 (Trygg-Hansamålet) motiverade Högsta domstolen det som att ”förutsebarhet är av centralt rättsstatligt värde” när den valde att inte utvidga skadeståndsrätten till att även gälla överträdelser av Europakonventionen enskilda emellan för överträdelser av rätten till skydd för privatliv som det skyddas i artikel 8. Sakomständigheterna i fallet hade inträffat år 1999, dvs. i en tid innan ens en gång staten hade befunnits vara skadeståndsskyldig i det inhemska systemet för överträdelser av Europakonventionen. Ett skadeståndsansvar för handlingar som vidtogs år 1999 skulle enligt Högsta domstolen alltså innebära ett för stort och därmed för oförutsebart steg i rättsutvecklingen.s. 765