Stycket

1.Ansvaret för att lagvalsreglerna tillämpas som de ska kan aldrig överlåtas från domstolen. Det är därför de svenska domstolarnas ansvar att se till att den tillämpliga utländska rätten blir tillräckligt utredd i de fall då den utpekats av en harmoniserad lagvalsregel och när rättsfrågorna är indispositiva eller av särskild betydelse för tredje man. Det finns visserligen enligt 35 kap. 2 § RB en möjlighet för domstolen att anmana parterna att ta fram bevisning om innehållet i tillämplig utländsk rätt. Om man betraktar utländsk rätt som ett rättsfaktum och tolkar ”anmaning” i 35 kap. 2 § RB som ett föreläggande som part har att följa skulle man i princip kunna tänka sig att avvisa en talan om efterkommande av en ”anmaning” inte sker. Europadomstolen har dock kommit fram till att artikel 6 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna innebär att ett mål ska prövas i sak, även om det är svårt att utreda innehållet i utländsk rätt. Vidare har vi, enligt vad som redovisas ovan, bedömt utredning av utländsk rätt som bevisning och inte som rättsfaktum. Såvitt vi känner till saknas stöd i RB för att avvisa en talan därför att bevisningen är otillräcklig.s. 754