1.Ansvaret för att lagvalsreglerna tillämpas som de ska kan aldrig överlåtas från domstolen. Det är därför de svenska domstolarnas ansvar att se till att den tillämpliga utländska rätten blir tillräckligt utredd i de fall då den utpekats av en harmoniserad lagvalsregel och när rättsfrågorna är indispositiva eller av särskild betydelse för tredje man. Det finns visserligen enligt 35 kap. 2 § RB en möjlighet för domstolen att anmana parterna att ta fram bevisning om innehållet i tillämplig utländsk rätt. Om man betraktar utländsk rätt som ett rättsfaktum och tolkar ”anmaning” i 35 kap. 2 § RB som ett föreläggande som part har att följa skulle man i princip kunna tänka sig att avvisa en talan om efterkommande av en ”anmaning” inte sker. Europadomstolen har dock kommit fram till att artikel 6 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna innebär att ett mål ska prövas i sak, även om det är svårt att utreda innehållet i utländsk rätt. Vidare har vi, enligt vad som redovisas ovan, bedömt utredning av utländsk rätt som bevisning och inte som rättsfaktum. Såvitt vi känner till saknas stöd i RB för att avvisa en talan därför att bevisningen är otillräcklig.s. 754
2.Eftersom domstolen ska döma i målet måste eventuell ovisshet om innehållet i utländsk rätt lösas genom antingen bevisbörderegler eller genom domstolsutredning. Eftersom man inte kan tvinga någon part att föra bevisning för sin sak, medför bevisbörderegler inte någon garanti för att den utländska rätten tillämpas på ett ursprungstroget sätt. Om ena eller båda parter underlåter att inkomma med bevis eller inkommer med bristfällig bevisning om innehållet i den utländska rätten kan domstolen tvingas att döma i sak trots okunskap om innehållet i den utländska rätten. Om utredningen av innehållet i den utländska rätten efter en eventuell anmaning enligt 35 kap. 2 § RB inte är adekvat krävs därför att domstolen självmant utreder detta. I dispositiva tvistemål skulle en sådan domstolsutredning dock strida mot ordalydelsen i 35 kap. 6 § RB. I brottmål och i indispositiva tvistemål är domstolen dock inte förhindrad enligt den bestämmelsen att självmant inhämta utredning. Såväl beslutsharmoni som lojal tillämpning av utländsk rätt talar för att detta bör gälla även i mål där utländsk rätt ska tillämpas; dessa principer bör alltså väga tyngre än 35 kap. 6 § RB.s. 755
3.I praktiken tänker vi oss att domstolen i första hand anmanar parterna att inkomma med utredning om den utländska rätten. Om så inte sker eller om utredningen är bristfällig ankommer det på domstolen att göra en rimlig ansträngning för att åstadkomma en robust utredning. Givet den robusta utredningen fattar domstolen det beslut som framstår som mest rimligt.s. 755