Stycket

3.För lagvalsregler som (2) inte är harmoniserade kan beslutsharmonin inte sägas vara ett lika starkt argument. Däremot måste också vid tillämpningen av sådana svenska lagvalsregler grundsyftet vara att utländsk rätt ska tillämpas på ett ursprungstroget sätt, låt vara att detta ändamål då grundar sig på den lojala tillämpningens princip. De få svenska rättsfall och de förarbetsuttalanden som adresserar frågan om krav på utredning av utländsk rätt relaterar i huvudsak till sådana svenska lagvalsregler och gör inte skillnad på utredningen beroende på vilken lagvalsregel som utpekat den utländska rätten som tillämplig. Förarbetsuttalandena förespråkar enhetligt ett relativt lågt krav på utredningen av innehållet i utländsk rätt. Också i svensk praxis får krav på utredning av utländsk rätt anses vara lågt ställda. I t.ex. NJA 1987 s. 885 ansågs utdrag av spanskspråkig panamansk lagtext och översättning av densamma till engelska vara tillräckligt trots att det var tvistigt hur denna skulle tolkas (se mer nedan i avsnitt 6 om bevisvärdering). Högsta domstolen (HD) tycks i detta fall ha nöjt sig med parternas utredningar och tillämpat ett slags överviktsprincip utan något tydligt krav på utredningen. Inte heller i NJA 1988 s. 440 uppställde HD något tydligt krav på utredningen om utländsk rätt. Det målet rörde ett transportavtal för vilket italiensk rätt skulle tillämpas. I detta fall förefaller det som om den italienska rättens innehåll inte ansetts behöva vara föremål för någon utredning över huvud taget. I stället presumerades italiensk rätt stämma överens med svensk rätt eftersom inte annat bevisades. HD:s domskäl i detta fall kan även tolkas som att det är den part som påstår att den utländska rätten avviker från den svenska rätten som är skyldig att bevisa det.s. 752