Jfr prop. 1997/98:96, Vissa reformer av påföljdssystemet, s. 95 ff. 1 0 Prop. 1987/88:120, Om ändring i brottsbalken m.m. (straffmätning och påföljdsval m.m.) Vid tiden för reformen var Dag Victor departementsråd i Justitiedepartementet och chef för Enheten för straffrätt samt allmän ordning och säkerhet där lagstiftningsärendet handlades. 11 Påföljd för brott, SOU 1986:13–15. 12 Fängelsestraffkommittén föreslog i fråga om villkorlig frigivning, bl. a. en övergång till obligatorisk tvåtredjedelsfrigivning för alla intagna och ett slopande av minimitiden för denna. Något sådant slutligt ställningstagande till frågan kan dock inte sägas ha presenterats. Reglerna om villkorlig frigivning ändrades år 1999 med den inriktning Fängelsestraffkommittén förslog. Lagändringarna byggde dock på Straffsystemkommitténs förslag i betänkandet Ett reformerat straffsystem (SOU 1995:91), se prop. 1997/98:96. 1 3 Vid tiden för 1989 års reform gällde som huvudregel, enligt 26 kap. 6 § brottsbalken, att villkorlig frigivning skulle ske när minst två månader hade avtjänats. Den minsta tid för avtjänande innan villkorlig frigivning kan komma i fråga sänktes genom lagändring år 1999 till en månad (prop. 1997/98:96). 14 De situationer som redovisas i propositionen är numera, i vart fall delvis, överspelade på grund av ändrad lagstiftning. 1 5 Se t.ex. Nils Jareborg, Påföljdsbestämningens struktur, SvJT 1992 s. 257, Per Ole Träskman, Om återfall i brott, SvJT 1999 s. 200, där författaren bl.a. uttalar att bestämmelsen i 29 kap. 4 § inte är tillräckligt väl motiverad när det gäller straffskärpning inom samma påföljdsart och att de skäl som nämns är kriminalpolitiskt irrelevanta. Se också Magnus Ulväng, Påföljdskonkurrens — Problem och principer, 2005, s. 322 ff., Martin Borgeke, Att bestämma påföljd för brott, 2 uppl., 2012 s. 35. 1 6 Dag Victor deltog i avgörandet i Högsta domstolen. Han var inte referent. Jfr även NJA 1997 s. 842 och NJA 2009 s. 485. I de sistnämnda avgörandena, som i första hand avsåg frågor om straffvärde och straffmätning vid tillämpning av 34 kap. 3 § andra stycket, var Dag Victor referent i samtliga mål. 17 Dir 1992:47. 18 Ett reformerat straffsystem, SOU 1995:91. 19 SOU 1995:91 s. 180 ff. 20 Prop. 1997/98:96, Vissa reformer av påföljdssystemet. 21 Prop. 2009/10:147, bet. 2009/10:JuU32, rskr. 2009/10:272, SFS 2010:370. 22 Dir. 2007:137, Straff i proportion till brottets allvar (SOU 2008:85). 2 3 Straff i proportion till brottets allvar, SOU 2008:85. 24 Martin Borgeke och Magnus Ulväng hade, efter uppdrag från utredningen, i ett särskilt utlåtande gett uttryck för samma uppfattning som experterna i den principiella frågan om återfallsskärpning. 25 Påföljdsutredningen. Jfr not 27 och 28. 2 6 NJA 2012 s. 79 p. 26. 27 Dir. 2009:60. 28 SOU 2012:34, Nya påföljder. 29 Se, hittills, prop. 2014/15:37, Strafflindring vid medverkan till utredning av egen brottslighet. 3 0 Victor, Återfallsregler i straffrätten, s. 250 f. (Jfr not 6.)
Hänvisas från p. 7 (s. 400)
Jfr prop. 1997/98:96, Vissa reformer av påföljdssystemet, s. 95 ff. 1 0 Prop. 1987/88:120, Om ändring i brottsbalken m.m. (straffmätning och påföljdsval m.m.) Vid tiden för reformen var Dag Victor departementsråd i Justitiedepartementet och chef för Enheten för straffrätt samt allmän ordning och säkerhet där lagstiftningsärendet handlades. 11 Påföljd för brott, SOU 1986:13–15. 12 Fängelsestraffkommittén föreslog i fråga om villkorlig frigivning, bl. a. en övergång till obligatorisk tvåtredjedelsfrigivning för alla intagna och ett slopande av minimitiden för denna. Något sådant slutligt ställningstagande till frågan kan dock inte sägas ha presenterats. Reglerna om villkorlig frigivning ändrades år 1999 med den inriktning Fängelsestraffkommittén förslog. Lagändringarna byggde dock på Straffsystemkommitténs förslag i betänkandet Ett reformerat straffsystem (SOU 1995:91), se prop. 1997/98:96. 1 3 Vid tiden för 1989 års reform gällde som huvudregel, enligt 26 kap. 6 § brottsbalken, att villkorlig frigivning skulle ske när minst två månader hade avtjänats. Den minsta tid för avtjänande innan villkorlig frigivning kan komma i fråga sänktes genom lagändring år 1999 till en månad (prop. 1997/98:96). 14 De situationer som redovisas i propositionen är numera, i vart fall delvis, överspelade på grund av ändrad lagstiftning. 1 5 Se t.ex. Nils Jareborg, Påföljdsbestämningens struktur, SvJT 1992 s. 257, Per Ole Träskman, Om återfall i brott, SvJT 1999 s. 200, där författaren bl.a. uttalar att bestämmelsen i 29 kap. 4 § inte är tillräckligt väl motiverad när det gäller straffskärpning inom samma påföljdsart och att de skäl som nämns är kriminalpolitiskt irrelevanta. Se också Magnus Ulväng, Påföljdskonkurrens — Problem och principer, 2005, s. 322 ff., Martin Borgeke, Att bestämma påföljd för brott, 2 uppl., 2012 s. 35. 1 6 Dag Victor deltog i avgörandet i Högsta domstolen. Han var inte referent. Jfr även NJA 1997 s. 842 och NJA 2009 s. 485. I de sistnämnda avgörandena, som i första hand avsåg frågor om straffvärde och straffmätning vid tillämpning av 34 kap. 3 § andra stycket, var Dag Victor referent i samtliga mål. 17 Dir 1992:47. 18 Ett reformerat straffsystem, SOU 1995:91. 19 SOU 1995:91 s. 180 ff. 20 Prop. 1997/98:96, Vissa reformer av påföljdssystemet. 21 Prop. 2009/10:147, bet. 2009/10:JuU32, rskr. 2009/10:272, SFS 2010:370. 22 Dir. 2007:137, Straff i proportion till brottets allvar (SOU 2008:85). 2 3 Straff i proportion till brottets allvar, SOU 2008:85. 24 Martin Borgeke och Magnus Ulväng hade, efter uppdrag från utredningen, i ett särskilt utlåtande gett uttryck för samma uppfattning som experterna i den principiella frågan om återfallsskärpning. 25 Påföljdsutredningen. Jfr not 27 och 28. 2 6 NJA 2012 s. 79 p. 26. 27 Dir. 2009:60. 28 SOU 2012:34, Nya påföljder. 29 Se, hittills, prop. 2014/15:37, Strafflindring vid medverkan till utredning av egen brottslighet. 3 0 Victor, Återfallsregler i straffrätten, s. 250 f. (Jfr not 6.)s. 400