Jfr NJA 1992 s. 108, som avser bötesstraff.
Hänvisas från p. 2 (s. 397)
1.Det förhållandet att en tilltalad tidigare har gjort sig skyldig till brott — att han eller hon återfallit — kan vid prövningen av ett brottmål beaktas i tre avseenden. Det kan ske vid påföljdsvalet (30 kap. 4 § brottsbalken), som skäl för förverkande av villkorligt medgiven frihet från ett tidigare fängelsestraff (34 kap. 4 §) och vid straffmätningen (29 kap. 4 §). I denna artikel kommer jag främst att uppehålla mig vid den sistnämnda möjligheten och dess betydelse vid fängelsestraff, en frågeställning som Dag Victor från olika utgångspunkter har behandlat. Syftet med artikeln är att ge en överblick över frågans behandling i lagstiftning och praxis under senare decennier.s. 397
2.Med tidigare brottslighet avses alltså sådan brottslighet som den tilltalade tidigare har lagförts för. Det innebär att frågan om den brottslighet som ska bedömas i målet har begåtts före eller efter den tidigare domen blir avgörande för prövning av frågan om brottsligheten utgör återfall som kan beaktas med stöd av bestämmelserna om återfallsskärpning i 29 kap. 4 § brottsbalken (jfr 26 kap. 3 §). Även tidigare åtalsunderlåtelse och strafföreläggande kan utgöra grund för sådan skärpning.s. 397
3.Att frågor om återfall har stor praktisk betydelse framgår av Brottsförebyggande rådets statistik, som visar att ca 25 procent av de dömda återfaller i brott inom ett år. Bland kvinnor är siffran något lägre (17 procent) jämfört med männen (27 procent). Återfallsandelen skiljer sig alltså tydligt åt mellan könen. Risken för att återfalla i brott kan sättas i samband med vilken påföljd en person dömts till. Bland dem som dömts till fängelse som mest ingripande påföljd är återfallsandelen hög, 49 procent. Risken för att återfalla ökar också tydligt med antalet tidigare belastningar. Ca 82 procent av de dömda som har fler än nio tidigare belastningar återfaller i brott. Bland förstagångsdömda är andelen återfall 11 procent. Återfall i brott varierar även mellan olika ålderskategorier. I ålderskategorierna 18–20 och 21–39 år återföll 31 respektive 29 procent, medan motsvarande andel bland personer över 60 år var 11 procent.s. 397
4.Det kan alltså konstateras att Sveriges brottmålsdomare dagligen måste göra ett stort antal ställningstaganden i frågor om hur den tilltalades tidigare brottslighet ska påverka påföljdsbestämningen. Inte utan skäl har frågan om betydelsen av tidigare brottslighet också ägnats stort intresse i den juridiska litteraturen.s. 398