1.Den som köper en vara får som bekant skydd mot säljarens borgenärer först när varan har överlämnats enligt den s.k. traditionsprincipen. Ett alternativ är att låta registrera köpet hos Kronofogdemyndigheten enligt lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva. Köpeavtalet är inte i sig tillräckligt för att hindra att säljarens borgenärer tillgodogör sig varan vid konkurs eller utmätning.s. 335
2.Lösöreköplagen innehåller relativt utförliga regler om vad som krävs för att få sakrättsligt skydd. Avtalet ska tas upp i en skriftlig handling där det köpta godset förtecknas. Handlingen ska vara bevittnad. Köpet ska inom en vecka därefter kungöras i en ortstidning på säljarens bostadsort. I kungörelsen ska det finnas uppgift om säljarens och köparens namn och yrken, dagen då köpeavtalet blivit uppgjort samt köpeskillingens belopp. Den skriftliga handlingen och bevis om kungörelsen ska inom åtta dagar från den dag då kungörelsen skedde ges in för registrering till Kronofogdemyndigheten. År 2013 registrerades 145 lösöreköp, år 2014 var antalet 98.s. 335
3.Under de senaste decennierna har det i den rättspolitiska diskussionen ifrågasatts om traditionsprincipen försvarar sin centrala plats eller om den borde överges till förmån för en avtalsprincip, dvs. en ordning där köparen får skydd redan genom köpeavtalet. I en rad vägledande rättsfall har det också skett en uppmjukning av kravet på besittningsövergång. År 2002 tog lagstiftaren steget över till avtalsprincipen när det gäller konsumentköp, en reform som av allt att döma har fallit väl ut. Några år senare förordades från Högsta domstolen — i ett särskilt yttrande av justitierådet Torgny Håstad — en generell övergång till avtalsprincipen (se NJA 2008 s. 684). Också organisationer inom näringslivet har länge förespråkat detta, särskilt verkstadsindustrin.s. 335