Prop. 1997/98:15 s. 6. Idag är det tveksamt om uttrycket elektroniska anslagstavlor används mer allmänt. 1 0 Olsen (red.) a.a. s. 291. 11 E-anslagstavlelagens ansvarsregler i samband med hets mot folkgrupp har diskuterats i NJA 2007 s. 805 (I). 1 2 Tolkningen av bestämmelsen diskuteras bl.a. i prop. 2001/02:150 s. 55 ff. Jfr även Olsen (red.), s. 106 ff. 13 Jfr Nielsen/Sandfeld Jakobsen E-handelsret 3 udg. 2011 s. 30. Ett problem i sammanhanget är i vad mån leverantörer av fysiska prestationer som t.ex. ett klädföretag någonsin skulle kunna omfattas av lagen. Ett synsätt som a priori utesluter elektroniska distansavtal av sådana produkter från lagens tillämpning skulle vara olyckligt från ett konsumentskyddsperspektiv eftersom lagen främst innehåller regler om näringsidkares informationsskyldighet i samband med ingående av avtal. Dessa bör rimligtvis vara av stort värde också i samband med distansavtal rörande fysiska produkter. 1 4 Prop. 2001/02:150 s. 121. 15 Kränkningsersättningen har utförligt behandlats av Friberg, Kränkningsersättning, 2010. 16 Bengtsson och Strömbäck, Skadeståndslagen. En kommentar m.m., 5 uppl. s. 73 f. 17 A.a. s. 73. 18 A.a s. 72. 19 Olsen (red.) s. 290 f. 2 0 A.a. s. 290; jfr även C-360/10 Sabam v. Netlog. 21 I utredningen SOU 1996:40 s. 174 övervägdes om ett ansvar mer likt yttrandeoch tryckfrihetsgrundlagarna borde införas. Tanken tillbakavisades bl.a. med hänsyn till att idén om ansvarig utgivare byggde på tanken om ensamansvar, vilken inte ansågs vara lämplig i samband med elektroniska anslagstavlor. 22 Wennberg, Introduktion till straffrätten, 2014 s. 27. Det rör sig då om s.k. oäkta underlåtenhetsbrott och tar sikte på att brottsbeskrivningen är så pass allmän att den kan innefatta såväl handling som underlåtenhet. 23 A.a. s. 27. 2 4 Jareborg och Friberg, Brotten mot person och förmögenhetsbrotten, 2010 s. 53. 25 A.a. s. 54. När det gäller den fysiska person som lagt ut hotet kan fråga uppstå om och i vad mån denne verkligen tänkt hota eller om denne bara öser ur sig på nätet av de känslor som denne tillfälligtvis råkar vara uppfylld av. Det faktum att många inte blir rädda utan utgår från att gärningsmannen bara öser galla på chattsidor, kan som framgått innebära att rekvisitet om rädsla inte är uppfyllt. Detta är dock ett diskutabelt synsätt när det kommer många inlägg av liknande slag. Bland ett stort antal inlägg finns sålunda en risk att någon verkligen menar det som sägs och har möjlighet att leta upp mottagarens identitet och adressuppgifter. 26 Wennberg, a.a. s. 54 2 7 Berggren m.fl., Brottsbalken. En kommentar, version den 1 juli 2014, under 4 kap. 5 §. 28 Se härom bl.a. i Leijonhufvud och Wennberg, Brott och straff i affärslivet. En lärobok för ekonomer, 3 uppl. s. 34. 2 9 A.a. s. 74 ff. 30 I Schultz (red.) a.a. s. 46 finns ett antal tings- och hovrättsdomar anförda med data om olaga hot och ersättningsbelopp angivna med uppgift om bl.a. de belopp som utdömts. Också i Bengtsson/Strömbäck finns några avgöranden från Brottskademyndigheten i samband med ny teknik och olaga hot, 363 f. 31 Prop. 2007/08:115 s. 63. 32 Olsen (red.) a.a. 2013 s. 219. 3 3 Regeringens tillkännagivande (2008:487) med anledning av marknadsföringslagen (2008:486) och direktiv 2005/29/EG om otillbörliga affärsmetoder. 34 Det skulle kanske kunna jämföras med att lämna provrum utan någon som helst uppsikt så att våldtäkter ostört skulle kunna begås där. 3 5 Frågan har diskuterats i dansk rätt — jfr Udsen, IT-ret, 2013 s. 272 f.
Hänvisas från p. 3 (s. 300)
3.Det som för ”en vanlig dödlig” utmärker chattjänster är att man som mottagare av tjänsten har tillgång till ett utrymme för mer eller mindre omfattande synpunkter. Det kanske kan jämföras med tillhandahållandet av en parkeringsplats. Utifrån ett sådant konsumentperspektiv kan alltså motparten lämpligen beskrivas som tillhandahållare av chatutrymme alternativt tjänsteleverantör. De uttrycken används sålunda i det följande 2.2 E-anslagstavlelagen Vad först gäller e-anslagstavlelagen är den tillämplig i samband med elektroniska anslagstavlor varmed enligt lagen avses en tjänst för elektronisk förmedling av meddelanden, 1 § 1 st. I det ursprungliga förslaget anslöt också lagens namn till detta och den benämndes lag om elektroniska förmedlingstjänster. Orsaken till att lagstiftaren ändå valde att i lagens namn ta fasta på elektroniska anslagstavlor var endast att det uttryckssättet då var mer etablerat. Det kan ifrågasättas om det idag inte vore bättre att ansluta till just förmedlingstjänsterna.s. 300