Prop. 1997/98:15 s. 6. Idag är det tveksamt om uttrycket elektroniska anslagstavlor används mer allmänt. 1 0 Olsen (red.) a.a. s. 291. 11 E-anslagstavlelagens ansvarsregler i samband med hets mot folkgrupp har diskuterats i NJA 2007 s. 805 (I). 1 2 Tolkningen av bestämmelsen diskuteras bl.a. i prop. 2001/02:150 s. 55 ff. Jfr även Olsen (red.), s. 106 ff. 13 Jfr Nielsen/Sandfeld Jakobsen E-handelsret 3 udg. 2011 s. 30. Ett problem i sammanhanget är i vad mån leverantörer av fysiska prestationer som t.ex. ett klädföretag någonsin skulle kunna omfattas av lagen. Ett synsätt som a priori utesluter elektroniska distansavtal av sådana produkter från lagens tillämpning skulle vara olyckligt från ett konsumentskyddsperspektiv eftersom lagen främst innehåller regler om näringsidkares informationsskyldighet i samband med ingående av avtal. Dessa bör rimligtvis vara av stort värde också i samband med distansavtal rörande fysiska produkter. 1 4 Prop. 2001/02:150 s. 121. 15 Kränkningsersättningen har utförligt behandlats av Friberg, Kränkningsersättning, 2010. 16 Bengtsson och Strömbäck, Skadeståndslagen. En kommentar m.m., 5 uppl. s. 73 f. 17 A.a. s. 73. 18 A.a s. 72. 19 Olsen (red.) s. 290 f. 2 0 A.a. s. 290; jfr även C-360/10 Sabam v. Netlog. 21 I utredningen SOU 1996:40 s. 174 övervägdes om ett ansvar mer likt yttrandeoch tryckfrihetsgrundlagarna borde införas. Tanken tillbakavisades bl.a. med hänsyn till att idén om ansvarig utgivare byggde på tanken om ensamansvar, vilken inte ansågs vara lämplig i samband med elektroniska anslagstavlor. 22 Wennberg, Introduktion till straffrätten, 2014 s. 27. Det rör sig då om s.k. oäkta underlåtenhetsbrott och tar sikte på att brottsbeskrivningen är så pass allmän att den kan innefatta såväl handling som underlåtenhet. 23 A.a. s. 27. 2 4 Jareborg och Friberg, Brotten mot person och förmögenhetsbrotten, 2010 s. 53. 25 A.a. s. 54. När det gäller den fysiska person som lagt ut hotet kan fråga uppstå om och i vad mån denne verkligen tänkt hota eller om denne bara öser ur sig på nätet av de känslor som denne tillfälligtvis råkar vara uppfylld av. Det faktum att många inte blir rädda utan utgår från att gärningsmannen bara öser galla på chattsidor, kan som framgått innebära att rekvisitet om rädsla inte är uppfyllt. Detta är dock ett diskutabelt synsätt när det kommer många inlägg av liknande slag. Bland ett stort antal inlägg finns sålunda en risk att någon verkligen menar det som sägs och har möjlighet att leta upp mottagarens identitet och adressuppgifter. 26 Wennberg, a.a. s. 54 2 7 Berggren m.fl., Brottsbalken. En kommentar, version den 1 juli 2014, under 4 kap. 5 §. 28 Se härom bl.a. i Leijonhufvud och Wennberg, Brott och straff i affärslivet. En lärobok för ekonomer, 3 uppl. s. 34. 2 9 A.a. s. 74 ff. 30 I Schultz (red.) a.a. s. 46 finns ett antal tings- och hovrättsdomar anförda med data om olaga hot och ersättningsbelopp angivna med uppgift om bl.a. de belopp som utdömts. Också i Bengtsson/Strömbäck finns några avgöranden från Brottskademyndigheten i samband med ny teknik och olaga hot, 363 f. 31 Prop. 2007/08:115 s. 63. 32 Olsen (red.) a.a. 2013 s. 219. 3 3 Regeringens tillkännagivande (2008:487) med anledning av marknadsföringslagen (2008:486) och direktiv 2005/29/EG om otillbörliga affärsmetoder. 34 Det skulle kanske kunna jämföras med att lämna provrum utan någon som helst uppsikt så att våldtäkter ostört skulle kunna begås där. 3 5 Frågan har diskuterats i dansk rätt — jfr Udsen, IT-ret, 2013 s. 272 f.
Hänvisas från p. 3 (s. 300)
1.2.1 Inledning E-anslagstavlelagen respektive e-handelslagen har delvis skilda fokus vilket gör det svårare att se hur de förhåller sig till varandra. Båda lagarna rör ändå i viss mån kontrollen av innehållet i de meddelanden som omfattas.s. 300
2.När det gäller den ifrågavarande aktören är det delvis samma synsätt som används. I förslaget till e-anslagstavlelagen talas i synnerhet om tillhandahållare av en tjänst för elektronisk förmedling av meddelanden medan man i e-handelslagen särskilt tar sikte på tjänsteleverantören, e-handelslagen 2 §. I samband med ansvarsfrihetsreglerna i §§ 16–18 skiftar dock fokus något i propositionen och man talar i stället om mellanhänders ansvar.s. 300
3.Det som för ”en vanlig dödlig” utmärker chattjänster är att man som mottagare av tjänsten har tillgång till ett utrymme för mer eller mindre omfattande synpunkter. Det kanske kan jämföras med tillhandahållandet av en parkeringsplats. Utifrån ett sådant konsumentperspektiv kan alltså motparten lämpligen beskrivas som tillhandahållare av chatutrymme alternativt tjänsteleverantör. De uttrycken används sålunda i det följande 2.2 E-anslagstavlelagen Vad först gäller e-anslagstavlelagen är den tillämplig i samband med elektroniska anslagstavlor varmed enligt lagen avses en tjänst för elektronisk förmedling av meddelanden, 1 § 1 st. I det ursprungliga förslaget anslöt också lagens namn till detta och den benämndes lag om elektroniska förmedlingstjänster. Orsaken till att lagstiftaren ändå valde att i lagens namn ta fasta på elektroniska anslagstavlor var endast att det uttryckssättet då var mer etablerat. Det kan ifrågasättas om det idag inte vore bättre att ansluta till just förmedlingstjänsterna.s. 300
4.Den ifrågavarande aktören bestäms bara som den som tillhandahåller en elektronisk anslagstavla. Det ställs alltså inga krav på att denne ska vara näringsidkare utan lagen gäller oavsett om det rör sig om kommersiella eller icke-kommersiella sammanhang. Tillhandahållaren ska vidare lämna information till den som ansluter sig om sin identitet, 3 §. I vårt fall är det bara kommersiella aktörer som det kan vara fråga om, dvs. den ansvarige för det aktuella Facebookkontot.s. 300
5.Meddelandet kan gå ut på bild, text, ljud eller information i övrigt, 1 § 2 st. Lagen omfattar alltså uppenbarligen sådana textmeddelanden som är aktuella i vårt typfall.s. 301
6.Det finns flera belysande avgränsningar när det gäller lagens tilllämpningsområde, 2 §, och det finns anledning att ta upp några. Till en början gäller den inte för den som enbart tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät respektive -tjänster där rimligtvis ekommunikationslagen blir tillämplig. Vidare gäller den inte när yttrande- respektive tryckfrihetslagstiftningen är tillämplig. Det följer ju också av det faktum att användaren faktiskt genom sitt meddelande ändrar innehållet i det som ligger ute. Slutligen gäller den inte ”meddelanden som är avsedda bara för en viss mottagare eller en bestämd krets av mottagare (elektronisk post)”. Detta skulle kunna ta sikte på såväl en viss teknisk struktur på meddelandet, som att det rör sig om privata till skillnad från offentliga meddelanden. Vad som faktiskt avsågs borde kanske ha diskuterats ytterligare med tanke på att lagrådet också gav uttryck för tvekan. Handlar det om en distinktion mellan offentliga och privata elektroniska meddelanden behöver denna rimligtvis analyseras närmare, eftersom chattmeddelanden inte sällan också riktas till en speciell person som i vårt typfall.s. 301
7.När e-anslagstavlelagen är tillämplig ska den som tillhandahåller chattutrymmet ha en sådan uppsikt över tjänsten som skäligen kan krävas med hänsyn till omfattningen och inriktningen av verksamheten, 4 §. Det innebär att meddelanden som strider mot lagen ska tas bort från tjänsten eller annars förhindras att de sprids. Däremot bör de inte utplånas eftersom det kan finnas behov av dem i samband med eventuell polisutredning.s. 301
8.Det är dock inte alla meddelanden av olämpligt innehåll som ska uppmärksammas av tillhandahållaren/tjänsteleverantören. De som uttryckligen nämns är endast dels ett antal brottsbalksbrott och närmare bestämt 16:5 om uppvigling, 16:8 om hets mot folkgrupp, 16:10a om barnpornografibrott samt 16:10c om olaga våldsskildring, dels reglerna om upphovsrättsintrång enligt upphovsrättslagen. Brott mot frihet och frid enligt brottsbalken 4 kap. nämns inte alls. Dessutom krävs att meddelandets innehåll uppenbarligen utgör ett lagbrott. Bryter tillhandahållaren mot den här delen av bestämmelsen kan denne dömas till böter eller fängelse i högst sex månader, eller, om brottet är grovt, till fängelse i högst två år. Lagen är dock subsidiär och blir alltså tillämplig först om brottsbalken inte skulle vara det. Eanslagstavlelagen gäller alltså överhuvudtaget inte situationen i vårt fall, dvs. när det ifrågavarande brottet går ut på olaga hot , även om det är betydelsefullt att en viss tillsynsskyldighet föreligger. 2.3 E-handelslagen Utifrån ett konsumentperspektiv är kanske e-handelslagen av större intresse eftersom lagen åtminstone delvis är tvingande i förhållandet mellan näringsidkare och konsumenter, 14 § 2 st. Vad först gäller tilllämpningsområdet är e-handelslagen ibland svårbedömd. Allmänt sett är den tillämplig förutsatt att det rör sig om informationssamhällets tjänster, varmed avses tjänster som normalt utförs mot ersättning och som tillhandahålls på distans, på elektronisk väg och på individuell begäran av en tjänstemottagare, 3 §. Tolkningen av detta skulle kunna göras på ett översiktligt sätt så att lagen gäller i kommersiella, elektroniska sammanhang. I propositionen analyseras emellertid rekvisiten ingående så det bör rimligtvis krävas en tolkning av dem när lagen tillämpas. Allmänt sett är det, när det gäller begreppet tjänst, viktigt att tänka på att lagen implementerar ett EU-rättsligt direktiv, nämligen direktiv 2000/731/EG om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden. Begreppet tjänst bör sålunda tolkas i enlighet med fördraget och dess regler om fri rörlighet för bl.a. varor och tjänster, och inte enligt det snävare svenska språkbruket där tjänst t.ex. kan ses som en civilrättslig avtalstyp där näringsidkaren levererar någon form av arbete mot betalning. Fråga uppstår ändå vad den ifrågavarande tjänsten går ut på eftersom det dessutom krävs att den normalt ska utföras mot betalning. Här rör det sig dock om kommersiell kommunikation som sker elektroniskt dvs. på distans. Också kravet på individuell begäran av tjänstemottagare är uppfyllt eftersom tjänstemottagaren inte tar del av budskapet via linjär tv. Lagen är alltså tillämplig i vårt fall.s. 301
9.Till skillnad från e-anslagstavlelagen innehåller e-handelslagen inte några materiella rättsregler som preciserar vilket ansvar en tjänsteleverantör har för olagligt innehåll i chattutrymme som denne ansvarar för. Den enda regel som finns är den ovan nämnda bestämmelsen i 18 § att tjänsteleverantören under vissa förutsättningar är fri från ansvar. Bestämmelsen gäller vid s.k. värdtjänster, såsom webbhotell, chattjänster och elektroniska anslagstavlor, där det alltså pågår interaktivitet mellan parter utan att värdtjänstleverantören är direkt inblandad. Ansvarsfriheten gäller i fråga om skadeersättning respektive sanktionsavgifter. Diskussionen om e-handelslagen 18 § återupptas senare i uppsatsen.s. 302