Stycket

4.HD har i skärtorsdagsdomen, NJA 2008 s. 359 (s. 369) uttalat att det inte torde kunna ges något generellt svar på frågan, i vad mån omständigheterna i 29 kap. 5 § BrB främst är av betydelse för straffmätningen eller för påföljdsvalet. HD tillade att det torde vara naturligt att olika former av s.k. sanktionskumulation primärt beaktas vid straffmätningen medan hänsyn till den tilltalades hälsotillstånd torde vara av störst betydelse för påföljdsvalet. De två billighetsskäl som var aktuella i det målet var frivillig angivelse (nu p. 5) och att de tilltalade efter förmåga hade försökt förebygga eller avhjälpa eller begränsa skadliga verkningar av brottet (nu p. 4). HD ansåg det uppenbart att det inte endast finns anledning att beakta frivillig angivelse vid en eventuell straffmätning utan att frivillig angivelse också måste anses utgöra ett inte oväsentligt skäl för en lindrigare påföljd än fängelse. Också den omständigheten att de tilltalade hade försökt att avhjälpt skadliga verkningar av brotten skulle enligt HD påverka även påföljdsvalet.s. 288