Ytterligare en punkt har tillkommit per den 1 april 2015, se prop. 2014/15:37. 1 0 Som Dag Victor framhåller innefattar begreppet straffmätningsvärde i regel inte eventuell återfallsskärpning enligt 29 kap. 4 § BrB. 11 Här bortses från den komplikation som det innebär att fängelse i vissa fall kan ersättas av villkorlig dom eller skyddstillsyn med samhällstjänst eller med kontraktsvård eller med fängelse enligt 28 kap. 3 § BrB. 1 2 Som har sagts i det föregående bortses från bötesproblematiken. 13 För en renodling av resonemanget förutsätts att varken brottslighetens art eller den tilltalades tidigare brottslighet talar för fängelse. 1 4 Se prop. 1987/88:120 s. 100. 15 Se socialkontorsfallet, NJA 2000 s. 314. 1 6 Se prop. 1987/88:120 s. 100. 17 Se NJA 2000 s. 256. 18 Se NJA 2009 s. 586 och pälshäleriet, NJA 2012 s. 654 p. 6. 1 9 Jfr Mari Heidenborgs anmälan av Martin Borgeke, Att bestämma påföljd för brott i SvJT 2009 s. 119 ff. Enligt uppgift är det också en beslutsmodell av detta slag som lärs ut vid Domstolsakademins kurser. 20 Det kan i sammanhanget nämnas att det finns rättsfall från HD där billighetsskälen i 29 kap. 5 § BrB inte har getts ett särskilt stort genomslag, eller faktiskt inget genomslag alls. Här kan pekas på rättsfallet Crohns sjukdom, NJA 2010 s. 485, där en tilltalad med en ganska besvärlig sjukdomsbild inte fick någon påföljdsnedsättning över huvud taget. Ett annat är just skärtorsdagsdomen, NJA 2008 s. 359, där de tilltalade ungdomarna dömdes till skyddstillsyn med samhällstjänst trots att brottsligheten med hänsyn till bl.a. billighetsskäl inte borde leda till ett längre fängelsestraff än åtta månader, samtidigt som varken brottslighetens art eller tidigare brottslighet skulle inverka på påföljdsbestämningen. Ett angränsande exempel på en restriktiv hållning är HD:s tillämpning av regeln i 29 kap. 3 § andra stycket BrB i socialkontorsfallet, NJA 2000 s. 314. Fastän lagstiftaren år 1994 hade tagit bort den tröskel som tidigare fanns när det gäller möjligheten att på grund av förmildrande omständigheter gå under minimistraffet i straffskalan, och som innebar ett krav på att detta skulle vara uppenbart påkallat med hänsyn till brottets straffvärde, uttalade HD (s. 320) att även om uppenbarhetsrekvisitet tagits bort genom en lagändring bör det krävas starka skäl för att med stöd av förmildrande omständigheter underskrida föreskrivet straffminimum. 2 1 Här kan hänvisas till s. 194 x i Dag Victors artikel. 22 Den tidigare påföljdsbestämningen i narkotikamål.
Hänvisas från p. 4 (s. 285)
Ytterligare en punkt har tillkommit per den 1 april 2015, se prop. 2014/15:37. 1 0 Som Dag Victor framhåller innefattar begreppet straffmätningsvärde i regel inte eventuell återfallsskärpning enligt 29 kap. 4 § BrB. 11 Här bortses från den komplikation som det innebär att fängelse i vissa fall kan ersättas av villkorlig dom eller skyddstillsyn med samhällstjänst eller med kontraktsvård eller med fängelse enligt 28 kap. 3 § BrB. 1 2 Som har sagts i det föregående bortses från bötesproblematiken. 13 För en renodling av resonemanget förutsätts att varken brottslighetens art eller den tilltalades tidigare brottslighet talar för fängelse. 1 4 Se prop. 1987/88:120 s. 100. 15 Se socialkontorsfallet, NJA 2000 s. 314. 1 6 Se prop. 1987/88:120 s. 100. 17 Se NJA 2000 s. 256. 18 Se NJA 2009 s. 586 och pälshäleriet, NJA 2012 s. 654 p. 6. 1 9 Jfr Mari Heidenborgs anmälan av Martin Borgeke, Att bestämma påföljd för brott i SvJT 2009 s. 119 ff. Enligt uppgift är det också en beslutsmodell av detta slag som lärs ut vid Domstolsakademins kurser. 20 Det kan i sammanhanget nämnas att det finns rättsfall från HD där billighetsskälen i 29 kap. 5 § BrB inte har getts ett särskilt stort genomslag, eller faktiskt inget genomslag alls. Här kan pekas på rättsfallet Crohns sjukdom, NJA 2010 s. 485, där en tilltalad med en ganska besvärlig sjukdomsbild inte fick någon påföljdsnedsättning över huvud taget. Ett annat är just skärtorsdagsdomen, NJA 2008 s. 359, där de tilltalade ungdomarna dömdes till skyddstillsyn med samhällstjänst trots att brottsligheten med hänsyn till bl.a. billighetsskäl inte borde leda till ett längre fängelsestraff än åtta månader, samtidigt som varken brottslighetens art eller tidigare brottslighet skulle inverka på påföljdsbestämningen. Ett angränsande exempel på en restriktiv hållning är HD:s tillämpning av regeln i 29 kap. 3 § andra stycket BrB i socialkontorsfallet, NJA 2000 s. 314. Fastän lagstiftaren år 1994 hade tagit bort den tröskel som tidigare fanns när det gäller möjligheten att på grund av förmildrande omständigheter gå under minimistraffet i straffskalan, och som innebar ett krav på att detta skulle vara uppenbart påkallat med hänsyn till brottets straffvärde, uttalade HD (s. 320) att även om uppenbarhetsrekvisitet tagits bort genom en lagändring bör det krävas starka skäl för att med stöd av förmildrande omständigheter underskrida föreskrivet straffminimum. 2 1 Här kan hänvisas till s. 194 x i Dag Victors artikel. 22 Den tidigare påföljdsbestämningen i narkotikamål.s. 285