Stycket

2.Det finns relativt riklig praxis från Marknadsdomstolen (MD) avseende gränsdragningen mellan kommersiella och icke-kommersiella meddelanden. Mot bakgrund av de få fall där MD har accepterat yttrandefrihetsargument som ett hinder mot att tillämpa MFL går det enligt Nordell att diskutera om MD avseende näringsidkares framställningar tillämpar en marknadsföringspresumtion, dvs. att domstolen utgår från att meddelanden där avsändaren utgörs av en näringsidkare är att klassificera som ett kommersiellt meddelande. MD har dock i exempelvis MD 2007:31 betonat att tryckfriheten ska ges företräde i tveksamma fall. Högsta domstolen har också kommit till samma slutsats, vilket bekräftas i till exempel NJA 1999 s. 749 som gällde lagen (1978:800) om namn och bild i reklam, där domstolen uttalar att tryckfrihetsförordningen (1949:105) med hänsyn till de viktiga intressen som lagen syftar till att skydda ska ges företräde vid tveksamhet. Av de fall i vilka MD behandlat frågan ska först nämnas MD 2002:18. Frågan i målet var om en film utgiven av Kooperativa Förbundet angående besprutning av mat kunde anses utgöra kommersiell marknadsföring mot vilken ingripande kunde ske utan hinder av bestämmelserna i yttrandefrihetsgrundlagen (1991:1469) (YGL). MD kom fram till att filmen, som avslutades med att varumärket Änglamark och texten ”Garanterat obesprutat” visades i bild, tog sikte på positiva egenskaper hos företagets egna produkter och inte ekologiska produkter i stort. Domstolen ansåg att budskapet hade en otvivelaktigt stark prägel av ett kommersiellt budskap och att filmen därför fick anses ha ett kommersiellt syfte och röra rent kommersiella förhållanden. I MD 2002:34 kom MD däremot fram till en annan slutsats. I detta mål var frågan om en broschyr med rubriken ”HSB vill stoppa farliga kemikalier i byggandet” kunde anses ha ett kommersiellt syfte. MD fann att påståendena i broschyren var allmänt hållna, anknöt till en pågående samhällsdebatt och inte till bolaget existerande eller planerade byggprojekt. Domstolen fann därför att broschyrens ändamål främst var opinionsbildande och inte kunde anses ha ett kommersiellt syfte. Domstolen kom till samma slutsats i MD 2007:31 som rörde publicering av information på företaget Vattenfalls webbplats. Informationen handlade visserligen om ett av Vattenfall påbörjat projekt, men ansågs inte vara av kommersiell karaktär med något tydligt kommersiellt budskap. Bakgrunden var att det varken fanns någon direkt eller indirekt uppmaning till potentiella kunder att förvärva Vattenfalls produkter och inte heller någon direkt hänvisning till Vattenfalls eldistribution. Informationen ansågs därför inte, i likhet med MD 2002:34, ha ett avsättningsfrämjande syfte av utpräglat kommersiell natur.s. 203