Att termen ”artvärde” används är inte heller ovanligt. Den termen användes ursprungligen av Straffsystemkommittén i betänkandet SOU 1995:91 (jfr prop. 1997/98:96 s. 118). Som begrepp inom det gällande påföljdssystemet introducerades den därefter en artikel av Martin Borgeke år 1999 (SvJT 1999 s. 218) och har där efter använts i ett tiotal artiklar i SvJT. I litteraturen är det främst i Borgekes Att bestämma påföljd för brott som ”artvärde” använts och utvecklats som begrepp (se särskilt avsnitt 4.4.6). En kritik av begreppsbildningen finns i Jareborg/Zilas Straffrättens påföljdslära (avsnitt 14.4.2). I hovrättsdomar synes det vara ganska vanligt att beteckningen används. I HD användes uttrycket för första gången i NJA 2012 s. 1038 I p. 38 (med hänvisning till Borgekes bok beträffande innebörden) och det har därefter också använts i NJA 2014 s. 559 p. 26–27 (denna gång med hänvisning till Påföljdsutredningens betänkande SOU 2012:34 som i hänvisad text i sin tur hänvisar till Borgekes bok). I sammanhanget förtjänar också nämnas att HD i det tidigare av de här nämnda fallen angående den speciella frågan om ”påföljdslindring som kompensatoriskt rättsmedel vid överträdelse av artikel 6.1 i Europakonventionen” introducerar ytterligare ett särskilt värde, ”lindringsvärde”, som enligt HD ska beaktas i detta sammanhang.
Hänvisas från p. 2 (s. 173)
Att termen ”artvärde” används är inte heller ovanligt. Den termen användes ursprungligen av Straffsystemkommittén i betänkandet SOU 1995:91 (jfr prop. 1997/98:96 s. 118). Som begrepp inom det gällande påföljdssystemet introducerades den därefter en artikel av Martin Borgeke år 1999 (SvJT 1999 s. 218) och har där efter använts i ett tiotal artiklar i SvJT. I litteraturen är det främst i Borgekes Att bestämma påföljd för brott som ”artvärde” använts och utvecklats som begrepp (se särskilt avsnitt 4.4.6). En kritik av begreppsbildningen finns i Jareborg/Zilas Straffrättens påföljdslära (avsnitt 14.4.2). I hovrättsdomar synes det vara ganska vanligt att beteckningen används. I HD användes uttrycket för första gången i NJA 2012 s. 1038 I p. 38 (med hänvisning till Borgekes bok beträffande innebörden) och det har därefter också använts i NJA 2014 s. 559 p. 26–27 (denna gång med hänvisning till Påföljdsutredningens betänkande SOU 2012:34 som i hänvisad text i sin tur hänvisar till Borgekes bok). I sammanhanget förtjänar också nämnas att HD i det tidigare av de här nämnda fallen angående den speciella frågan om ”påföljdslindring som kompensatoriskt rättsmedel vid överträdelse av artikel 6.1 i Europakonventionen” introducerar ytterligare ett särskilt värde, ”lindringsvärde”, som enligt HD ska beaktas i detta sammanhang.s. 173