Närliggande

3.NJA 1992 s. 439 har bred räckvidd och jag anser att det fortsatt har stor betydelse för varumärkesavtal och alla andra avtalstyper där parterna inte har preciserat avtalstiden. Det viktiga med NJA 1992 s. 439 är att Högsta domstolen markerar att även om det i bakgrundsrätten (dispositiv rätt) finns en regel av innebörd att avtal utan bestämd avtalstid gäller tills vidare och kan sägas upp när som helst med skäligt varsel, så kan man vid fastställande av det individuella avtalets innehåll komma fram till att det varit underförstått mellan parterna att något annat än bakgrundsrätten ska gälla, dvs. att parternas avtal innebär att det inte kan sägas upp när som helst.s. 139