Stycket

1.På s. 210 redogör Runesson för licensgivarens krav med anledning av en underlicenstagares avtalsbrott. Runessons ståndpunkt är att licensgivare ”torde” kunna ”antas” ha rätt att välja mellan att rikta kontraktsrättsligt anspråk mot licenstagaren eller utomkontraktuellt anspråk mot underlicenstagaren. Runesson anser alltså att licensavtalet inte omfattas av den regel som Högsta domstolen utformade i NJA 2007 s. 758, att en beställare inte har rätt att rikta utomkontraktuellt anspråk mot en underentreprenör och att beställaren alltså är hänvisad till att rikta anspråk på kontraktuell grund mot sin avtalspart entreprenören. Det är omdiskuterat hur stor räckvidd avgörandet har. Det skulle ha varit intressant om Runesson hade analyserat domens betydelse för licensavtalens del.s. 134