I akademiska kretsar har det funnits invändningar mot systemet med extern adjunktion. Perklevs inlägg (not 4) är en replik på artikel av C. Sandgren, Dagens Nyheters debattsida (DN Debatt) den 21.3.2014. Närmare om jävsproblematiken vid extern adjunktion se W. Warnling-Nerep, RB:s regler om domarjäv i ljuset av Europakonventionen: Några kommentarer kring RÅ 2009 ref. 8, JT 2009–10 s. 233 ff., C. Sandgren, Domares jäv och skiljemans obehörighet, SvJT 2010 s. 689 ff. samt P. Westberg, Domare i egen sak — om jäv mot domare och nämndemän i svenska brottmål, JT 2013–14 s. 811 ff.
Hänvisas från p. 2 (s. 865)
1.Det har förekommit tämligen frekvent att åklagare tjänstgör som adjungerad ledamot i en hovrätt, vanligen sex månader. Huvudskälet för en sådan ordning är att bredda rekryteringen till domarbanan; adjungeringen kan likaså tillföra domstolarna erfarenheter från andra yrkesområden. Även advokater och akademiker med flera tjänstgör som adjungerade ledamöter.s. 865
2.Det har hittills inte setts som problematiskt från integritetssynpunkt att åklagare tjänstgör som adjungerade ledamöter. Hovrätten över Skåne och Blekinge har t.o.m. anlitat åklagare, som tjänstgör i samma åklagarkammare som den åklagare som är part i målet. Domarlagsutredningen såg inga större jävsproblem förbundna med extern adjunktion och menade att jävsfrågan fick lösas genom domstolspraxis. Även Riksåklagaren försvarar systemet. I förslag av Domstolsverket att utvidga extern adjungering till första instans görs ingen närmare analys av jävsfrågan; ingen remissinstans erinrade mot förslaget om utvidgad adjungering p.g.a. jävsfrågan förutom Juridiska fakultetsstyrelsen i Lund. HD:s beslut innebär således ett nytt synsätt i juristsamhället.s. 865