Macneil, I., Values in Contract: Internal and External, Northwestern University Law Review, Vol. 78, 1983–1984 s. 340–418, s. 341 f. 1 1 Macneil, Social Contract, s. 60 och Goldberg, V., Toward an Expanded Economic Theory of Contract, Journal of Economic Issues, 1976, Vol. 10, No. 1, s. 45–61, s. 45 och 51. 12 Macneil, Values in Contract, s. 342. 13 Macneil, I., Restatement (Second) of Contracts and Presentiation, Virginia Law Review, 1974, Vol. 60, s. 589–704, s. 595. 14 Votinius, Vänner och fienden, s. 30. 15 Se t.ex. Hägerström, A., Begreppet viljeförklaring på privaträttens område, Theoria, 1935, Vol. 1, s. 32–57, s. 37 f. 1 6 Macneil, I, Exchange Revisited: Individual Utility and Social Solidarity, Ethics, 1986, Vol. 96, No. 3, s. 567–593, s. 578 f. 17 Macneil, Exchange Revisited, s. 578 f. 18 Macneil, Exchange Revisited, s. 579. 19 T.ex. den omständigheten att ena parten påstår att den gemensamma partsviljan avviker från den i kontraktet överenskomna viljeförklaringen, vilket uttalande denne part i så fall får bevisbördan för (se t.ex. Adlercreutz, A., Gorton, L., Avtalsrätt II, 6:e uppl., Lund, 2010, kap. 4). Om båda parter istället hävdar att den gemensamma partsviljan avviker från den i kontraktet överenskomna viljeförklaringen trumfar istället den gemensamma partsviljan som parterna menar att de har försökt ge uttryck för i kontraktet det faktiska kontraktets viljeförklaring (falsa demonstratio non nocet). 20 Se bl.a. NJA 1970 s. 478, 1980 s. 46 och AD 2007 Nr 86 för exempel på när domstolen i viss mån har tagit hänsyn till parternas ageranden efter avtalsslutet, eller i var t fall ansett att tidpunkten för avtalsslutet var av mindre betydelse vid bestämningen av avtalets innehåll. I NJA 2007 s. 962, 2010 s. 559 och 2011 s. 600 är tidpunkten för avtalsslutet viktigare, och domstolen väljer att inte ta hänsyn till parternas agerande efter avtalsslutet. Dessa rättsfall bjuder dock inte på några exempel av avtalsparter som agerat enligt sin gemensamma partsvilja — oavsett om denna ligger i linje med viljeförklaringen, som den kom till uttryck i kontraktet, eller inte — under en längre tid och på så sätt utvecklat sociala normer inom ramen för deras avtalsrelation. Rättsfallen handlar snarare om parternas enstaka ageranden eller försök att tillskjuta handlingar till kontraktet efter tidpunkten för avtalsslutet. 21 Campbell, D., Ian Macneil and the Relational Theory of Contract, CDAMS Discussion Paper, 04/1E, March 2004 s. 3. 22 Macneil, I., Whither Contracts?, Journal of Legal Education, Vol. 21, 1969 s. 403–419, s. 403–405. 23 Macneil, Exchange Revisited, s. 578 f. 24 Macneil, Values in Contract, s. 348. 25 T.ex. joint ventures, strategisk outsourcing av särskilda nyckelfunktioner eller interna samarbeten mellan olika grenar inom ett företag eller en koncern. 2 6 Munukka, J., Lojalitetsplikten som rättsprincip, SvJT 2010 s. 837–848, s. 841. 27 Vilket liknar den pliktkänsla som Ekelöf talar om i sammanhanget om varför medborgare väljer att följa lagen. Det handlar mindre om lagens sanktioner mot de som begår brott och mer om medborgarens inneboende plikttrogenhet mot staten och mot den lag som staten producerar (Ekelöf, P. O., Edelstam, H., Rättegång I, Stockholm, 8:e uppl., 2002, s. 14 ff.). Denna pliktkänsla ger, enligt Macneil, även upphov till ett beroende mellan parterna som beror på solidaritet (tillit och lojalitet) inom relationen som förstärker parternas inneboende känsla av att vara bundna till varandra, vilket således resulterar i att ytterligare sociala normer skapas inom relationen och som därför utökar avtalets betydelse (Macneil, Exchange Revisited, s. 567 f. och s. 579). Detta skapar, i sin tur, en känsla av samhörighet mellan parterna vilka således känner sig starkare bundna till varandra (Healy, C., Tra de and sociability: Balance Reciprocity as Generosity in the New Guinea Highlands, American Ethnologist, Vol. 11, No, 1, 1984 s. 43). 28 Att HD skulle ge stöd för någon form av lojalitetsplikt i NJA 2009 s. 672 har debatterats (Ramberg, C., Uppsägningstid vid långvariga samarbetsavtal, SvJT 2010 s. 94–98, särskilt s. 97 och Munukka, Lojalitetsplikten som rättsprincip, särskilt s. 846). Med hänsyn till att parternas samarbetsavtal sträckt sig över en längre tid, att de inte närmare har reglerat omständigheterna kring en eventuell uppsägning samt att parten som beställde och levererade bröd (Allbröd) behövde en omställningsperiod anser jag dock att HD:s resonemang rimligen kan anses röra parters lojalitetsplikt gentemot varandra. 29 Munukka, J., Försäkringsbolags lojalitetskrav under utmejsling, SvJT 2010 s. 588– 605, s. 590. 30 Prop. 2003/04:150, Ny försäkringsavtalslag, s. 124. 31 Bengtsson, Försäkringsavtalsrätt, s. 16 f., 19. 3 2 Se prop. 2003/04:150, Ny försäkringsavtalslag, s. 266 angående försäkringstagarens upplysningsplikt och de krav som ställs på försäkringstagaren för att denne inte ska anses ha brutit mot denna. 33 Munukka, Försäkringsbolags lojalitetskrav, s. 605. 34 Se not 31 ovan. 3 5 Macneil, Long-Term Economic Relations, s. 901. 36 Macneil, I., Economic Analysis of Contractual Relations: Its Shortfalls and the Need for a “Rich Classificatory Apparatus”, Northwestern University Law Review, 1981, Vol. 75, s. 1018–1063, s. 1034. 37 Macneil, Economic Analysis of Contractual Relations, s. 1023 f. 38 Campbell, D., The Relational Theory of Contract: Selected Works of Ian Macneil, London, 2001, kap. 3.3. 39 Macneil, Exchange Revisited, s. 578 f. 4 0 Samuelsson, Tolkningslärans gåta, s. 180. 4 1 Macneil, Exchange Revisited, s. 579. 4 2 Se Ramberg, En ny avtalslag, s. 32 ff. för en närmare genomgång av vad svenska jurister har tyckt om avtalslagen och ytterligare åsikter om vad som bör göras för en modernare avtalslag.
Hänvisas från p. 4 (s. 723)
Macneil, I., Values in Contract: Internal and External, Northwestern University Law Review, Vol. 78, 1983–1984 s. 340–418, s. 341 f. 1 1 Macneil, Social Contract, s. 60 och Goldberg, V., Toward an Expanded Economic Theory of Contract, Journal of Economic Issues, 1976, Vol. 10, No. 1, s. 45–61, s. 45 och 51. 12 Macneil, Values in Contract, s. 342. 13 Macneil, I., Restatement (Second) of Contracts and Presentiation, Virginia Law Review, 1974, Vol. 60, s. 589–704, s. 595. 14 Votinius, Vänner och fienden, s. 30. 15 Se t.ex. Hägerström, A., Begreppet viljeförklaring på privaträttens område, Theoria, 1935, Vol. 1, s. 32–57, s. 37 f. 1 6 Macneil, I, Exchange Revisited: Individual Utility and Social Solidarity, Ethics, 1986, Vol. 96, No. 3, s. 567–593, s. 578 f. 17 Macneil, Exchange Revisited, s. 578 f. 18 Macneil, Exchange Revisited, s. 579. 19 T.ex. den omständigheten att ena parten påstår att den gemensamma partsviljan avviker från den i kontraktet överenskomna viljeförklaringen, vilket uttalande denne part i så fall får bevisbördan för (se t.ex. Adlercreutz, A., Gorton, L., Avtalsrätt II, 6:e uppl., Lund, 2010, kap. 4). Om båda parter istället hävdar att den gemensamma partsviljan avviker från den i kontraktet överenskomna viljeförklaringen trumfar istället den gemensamma partsviljan som parterna menar att de har försökt ge uttryck för i kontraktet det faktiska kontraktets viljeförklaring (falsa demonstratio non nocet). 20 Se bl.a. NJA 1970 s. 478, 1980 s. 46 och AD 2007 Nr 86 för exempel på när domstolen i viss mån har tagit hänsyn till parternas ageranden efter avtalsslutet, eller i var t fall ansett att tidpunkten för avtalsslutet var av mindre betydelse vid bestämningen av avtalets innehåll. I NJA 2007 s. 962, 2010 s. 559 och 2011 s. 600 är tidpunkten för avtalsslutet viktigare, och domstolen väljer att inte ta hänsyn till parternas agerande efter avtalsslutet. Dessa rättsfall bjuder dock inte på några exempel av avtalsparter som agerat enligt sin gemensamma partsvilja — oavsett om denna ligger i linje med viljeförklaringen, som den kom till uttryck i kontraktet, eller inte — under en längre tid och på så sätt utvecklat sociala normer inom ramen för deras avtalsrelation. Rättsfallen handlar snarare om parternas enstaka ageranden eller försök att tillskjuta handlingar till kontraktet efter tidpunkten för avtalsslutet. 21 Campbell, D., Ian Macneil and the Relational Theory of Contract, CDAMS Discussion Paper, 04/1E, March 2004 s. 3. 22 Macneil, I., Whither Contracts?, Journal of Legal Education, Vol. 21, 1969 s. 403–419, s. 403–405. 23 Macneil, Exchange Revisited, s. 578 f. 24 Macneil, Values in Contract, s. 348. 25 T.ex. joint ventures, strategisk outsourcing av särskilda nyckelfunktioner eller interna samarbeten mellan olika grenar inom ett företag eller en koncern. 2 6 Munukka, J., Lojalitetsplikten som rättsprincip, SvJT 2010 s. 837–848, s. 841. 27 Vilket liknar den pliktkänsla som Ekelöf talar om i sammanhanget om varför medborgare väljer att följa lagen. Det handlar mindre om lagens sanktioner mot de som begår brott och mer om medborgarens inneboende plikttrogenhet mot staten och mot den lag som staten producerar (Ekelöf, P. O., Edelstam, H., Rättegång I, Stockholm, 8:e uppl., 2002, s. 14 ff.). Denna pliktkänsla ger, enligt Macneil, även upphov till ett beroende mellan parterna som beror på solidaritet (tillit och lojalitet) inom relationen som förstärker parternas inneboende känsla av att vara bundna till varandra, vilket således resulterar i att ytterligare sociala normer skapas inom relationen och som därför utökar avtalets betydelse (Macneil, Exchange Revisited, s. 567 f. och s. 579). Detta skapar, i sin tur, en känsla av samhörighet mellan parterna vilka således känner sig starkare bundna till varandra (Healy, C., Tra de and sociability: Balance Reciprocity as Generosity in the New Guinea Highlands, American Ethnologist, Vol. 11, No, 1, 1984 s. 43). 28 Att HD skulle ge stöd för någon form av lojalitetsplikt i NJA 2009 s. 672 har debatterats (Ramberg, C., Uppsägningstid vid långvariga samarbetsavtal, SvJT 2010 s. 94–98, särskilt s. 97 och Munukka, Lojalitetsplikten som rättsprincip, särskilt s. 846). Med hänsyn till att parternas samarbetsavtal sträckt sig över en längre tid, att de inte närmare har reglerat omständigheterna kring en eventuell uppsägning samt att parten som beställde och levererade bröd (Allbröd) behövde en omställningsperiod anser jag dock att HD:s resonemang rimligen kan anses röra parters lojalitetsplikt gentemot varandra. 29 Munukka, J., Försäkringsbolags lojalitetskrav under utmejsling, SvJT 2010 s. 588– 605, s. 590. 30 Prop. 2003/04:150, Ny försäkringsavtalslag, s. 124. 31 Bengtsson, Försäkringsavtalsrätt, s. 16 f., 19. 3 2 Se prop. 2003/04:150, Ny försäkringsavtalslag, s. 266 angående försäkringstagarens upplysningsplikt och de krav som ställs på försäkringstagaren för att denne inte ska anses ha brutit mot denna. 33 Munukka, Försäkringsbolags lojalitetskrav, s. 605. 34 Se not 31 ovan. 3 5 Macneil, Long-Term Economic Relations, s. 901. 36 Macneil, I., Economic Analysis of Contractual Relations: Its Shortfalls and the Need for a “Rich Classificatory Apparatus”, Northwestern University Law Review, 1981, Vol. 75, s. 1018–1063, s. 1034. 37 Macneil, Economic Analysis of Contractual Relations, s. 1023 f. 38 Campbell, D., The Relational Theory of Contract: Selected Works of Ian Macneil, London, 2001, kap. 3.3. 39 Macneil, Exchange Revisited, s. 578 f. 4 0 Samuelsson, Tolkningslärans gåta, s. 180. 4 1 Macneil, Exchange Revisited, s. 579. 4 2 Se Ramberg, En ny avtalslag, s. 32 ff. för en närmare genomgång av vad svenska jurister har tyckt om avtalslagen och ytterligare åsikter om vad som bör göras för en modernare avtalslag.s. 723