1.I Fredrik Wersälls reflektioner i ett tidigare nummer av SvJT (SvJT 2014 s. 1) kring HD:s rättsbildning, särskilt inom straffrätten, tar han bl.a. upp frågan om EU-rättens inverkan på denna. EU-rätten har också en stor inverkan på det miljörättsliga området, där jag huvudsakligen varit verksam i mitt tidigare yrkesliv. Jag vill, med utgångspunkt i HD:s dom i det i NJA 2013 s. 613 refererade målet angående ett planerat kalkbrott i Bunge på Gotland, belysa de bekymmer som jag, som en av fyra författare av en kommentar till miljöbalken (Norstedts Blå Bibliotek), hyst när jag inför nästa utgåva av kommentaren, som beräknas utkomma vid halvårsskiftet, har försökt att analysera HD:s tankegångar rörande EU-rättens inflytande och domens prejudikatvärde. Fallet leder också till vidare funderingar om dess eventuella inverkan på det miljörättsliga prövningssystemet, som i allt väsentligt bygger på det vattenrättsliga som jag var med om att utarbeta under 1970- och 80-talen. Och i ett avseende, nämligen i frågan om rättskraften hos en tidigare lagakraftvunnen dom, synes HD inta en närmast defensiv hållning, alltså motsatt den offensiva som Wersäll noterat inom det straffrättsliga området.s. 487
2.Det förhåller sig nämligen så att HD:s dom i målet för många har framstått som överraskande, både genom dess resonemang och dess slutsatser. Målet har också på grund av de många turerna och inte minst konflikten mellan naturvårdsintresset och exploateringsintresset, inbegripet den fasta öbefolkningens behov av sysselsättningstillfällen, tilldragit sig ett stort publikt intresse. Domen förtjänar därför att närmare diskuteras. Vi kommentarförfattare har funnit, att vår miljöbalkskommentar inte är platsen för en sådan diskussion, eftersom en kommentar av angiven art med nödvändighet måste vara kortfattad. Därför har vi valt att i denna helt kortfattat och lidelsefritt referera till huvudbudskapet i HD:s dom, sådant det också presenteras i rubriken till referatet, som innebär att i fall då prövningen enligt miljöbalken avser en verksamhets inverkan på ett s.k. Natura 2000område och är uppdelad mellan olika domstolar/myndigheter i en tillåtlighetsprövning och en efterföljande tillståndsprövning, så måste tillåtlighetsbeslutet/-domen uppfylla unionsrätten krav på ”fullständighet, exakthet och slutlighet” för att vara bindande vid den efterföljande tillståndsprövningen. Om det av tillåtlighetsbeslutet/-domen inte klart framgår, att en sådan samlad bedömning har gjorts, skall den bedömningen i stället ske vid den efterföljande tillståndsprövningen utan hinder av tillåtlighetsbeslutet/-domen.s. 487
3.Vi avstår alltså från att i kommentaren spekulera i domens prejudikatvärde i övrigt och dess eventuella inverkan på det miljörättsliga prövningssystemet. Jag har i stället ansett det lämpligt att något utveckla mina tankegångar rörande dessa frågor i något annat forum och funnit att det skulle vara passande att knyta an till Fredrik Wersälls reflektioner i denna tidning om unionsrättens inflytande på rättsbildningen på det straffrättsliga området.s. 488