Stycket

2.Sedan hovrätten bl.a. redogjort för rättegångsbalkens jävsregler och uttalat att nämndemän ska bedömas på samma sätt som lagfarna domare i fråga om jäv, redogör rätten för Europadomstolens krav att en domare ska döma opartiskt i såväl subjektiv som objektiv mening. Hovrätten återger vidare Högsta domstolens syn på innebörden av begreppet partiskhet (p. 3 och p. 4 i NJA 2010 s. 274, Pirate Bay) m.m.: ”Med partiskhet förstås att domaren låter partsställningen påverka utgången av målet. Skulle domaren vara beredd att döma på samma sätt även om partsställningen varit den omvända, är domaren inte partisk. […] Fastän punkten 10 i 4 kap. 13 § RB handlar om partiskhet, måste punkten tolkas så att den även omfattar annan särskild omständighet som inverkar på domarens oberoende i målet. Denna tolkning stöds av artikel 6 Europakonventionen, som gäller som lag i Sverige. Enligt nämnd artikel ska var och en vid prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott vara berättigad till en förhandling inför en oavhängig och opartisk domstol. Med oberoende eller oavhängighet förstås att domaren inte får ha sådana bindningar, eller sådan nytta eller sådant obehag av en viss utgång i målet, att det påverkar domarens ställningstagande.” Hovrätten fortsätter: ”I rättsfallet betonas vidare vikten av att domaren inte enbart är opartisk och oberoende utan att det heller inte får finnas någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet för hans opartiskhet och oberoende. Det är dock enligt Högsta domstolen inte tillräckligt att en part saknar förtroende för domaren utan det måste också finnas en rimlig grund för partens åsikt.” Hovrätten går igenom polisstyrelsens protokoll och konstaterar att nämndemannen inte ”[…] fått del av information som har direkt anknytning till det narkotikamål i vilket han samtidigt var nämndeman.” Men hovrätten stannar inte där utan påminner om att ”[…] Europadomstolen har betonat kravet på att det för en objektiv iakttagare inte får föreligga några legitima tvivel om domstolens opartiskhet.” Hovrätten belägger det krav på opartiskhet, som Europadomstolen ställer upp, med en hänvisning till avgörandet Belilos mot Schweiz (dom den 29 april 1988), i vilket Europadomstolen angav ”the ordinary citizen” som den objektive iakttagare vars intryck skulle fälla utslag (§ 67).s. 447