1.Rätten till en rättvis rättegång är kärnan i en rättsstat. Denna rätt förutsätter att domarkåren är oväldig, en förutsättning som kommer till uttryck i Europakonventionens bestämmelse om domstolars opartiskhet och oberoende (art. 6.1) liksom i rättegångsbalkens regler i ämnet (4 kapitlet 13 §). Dessa regler har tillämpats i ett antal stora och uppmärksammade mål på senare tid i vilka nämndemän befunnits vara jäviga. 1. Svea hovrätts beslut den 18.1.2013, mål nr B 9331-12 (Gotlandsmålet) Beslutet avser en dom meddelad av Gotlands tingsrätt den 21 september 2012 (mål nr B 1123-11, B 1395-11, B 12-12 och B 21-12). En jävsinvändning framställdes mot en nämndeman på den grunden att denne samtidigt som han var nämndeman i målet var ordförande för Polisstyrelsen på Gotland.s. 446
2.Sedan hovrätten bl.a. redogjort för rättegångsbalkens jävsregler och uttalat att nämndemän ska bedömas på samma sätt som lagfarna domare i fråga om jäv, redogör rätten för Europadomstolens krav att en domare ska döma opartiskt i såväl subjektiv som objektiv mening. Hovrätten återger vidare Högsta domstolens syn på innebörden av begreppet partiskhet (p. 3 och p. 4 i NJA 2010 s. 274, Pirate Bay) m.m.: ”Med partiskhet förstås att domaren låter partsställningen påverka utgången av målet. Skulle domaren vara beredd att döma på samma sätt även om partsställningen varit den omvända, är domaren inte partisk. […] Fastän punkten 10 i 4 kap. 13 § RB handlar om partiskhet, måste punkten tolkas så att den även omfattar annan särskild omständighet som inverkar på domarens oberoende i målet. Denna tolkning stöds av artikel 6 Europakonventionen, som gäller som lag i Sverige. Enligt nämnd artikel ska var och en vid prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott vara berättigad till en förhandling inför en oavhängig och opartisk domstol. Med oberoende eller oavhängighet förstås att domaren inte får ha sådana bindningar, eller sådan nytta eller sådant obehag av en viss utgång i målet, att det påverkar domarens ställningstagande.” Hovrätten fortsätter: ”I rättsfallet betonas vidare vikten av att domaren inte enbart är opartisk och oberoende utan att det heller inte får finnas någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet för hans opartiskhet och oberoende. Det är dock enligt Högsta domstolen inte tillräckligt att en part saknar förtroende för domaren utan det måste också finnas en rimlig grund för partens åsikt.” Hovrätten går igenom polisstyrelsens protokoll och konstaterar att nämndemannen inte ”[…] fått del av information som har direkt anknytning till det narkotikamål i vilket han samtidigt var nämndeman.” Men hovrätten stannar inte där utan påminner om att ”[…] Europadomstolen har betonat kravet på att det för en objektiv iakttagare inte får föreligga några legitima tvivel om domstolens opartiskhet.” Hovrätten belägger det krav på opartiskhet, som Europadomstolen ställer upp, med en hänvisning till avgörandet Belilos mot Schweiz (dom den 29 april 1988), i vilket Europadomstolen angav ”the ordinary citizen” som den objektive iakttagare vars intryck skulle fälla utslag (§ 67).s. 447
3.Rätten finner nämndemannen jävig — och undanröjer därför tingsrättens dom — med hänvisning till att han var polisstyrelsens ordförande, ”[…] vilket måste anses innebära att han hade ett särskilt ansvar för hanteringen av de övergripande frågor som ligger inom polisstyrelsens ansvarsområde. Under den nu aktuella tidsperioden deltog han också som ordförande på sätt som framkommit vid samtliga sammanträden som styrelsen haft. Enligt hovrättens uppfattning är det vidare inte främmande att tänka sig att en ordförande i polisstyrelsen, även om han eller hon själv inte är polisman, för en utomstående betraktare framstår som en företrädare för polisverksamheten i länet. Samtidigt med uppdraget som ordförande var [han] nämndeman i det mål som beskrivits som en av Gotlands största rättegångar genom tiderna — ett mål som kan antas ha tagit stor del av polisens resurser i anspråk. Enligt hovrättens bedömning finns det, utifrån dessa omständigheter, en uppenbar risk för att en utomstående objektiv iakttagare hyser legitima tvivel om [hans] opartiskhet och oberoende.” En ledamot av rätten var skiljaktig. Det var ordföranden som ansåg att en ledamot i en polisstyrelse inte borde generellt på grund av jäv vara förhindrad att delta som nämndeman i brottmål. Han fortsatte: ”Frågan är då om det förhållandet att [han] varit ordförande i polisstyrelsen förändrar den bedömningen. Det finns en risk att ordföranden, mer än övriga ledamöter, uppfattas som en företrädare för polisverksamheten i länet. Denna skillnad är dock enligt min mening inte sådan att den generellt föranleder att jäv föreligger. Någon omständighet kring det aktuella målet som kan grunda jäv för [honom] har inte framkommit.” 2. Svea hovrätts beslut den 5.10.2012, mål nr B 7342-12 (Södertäljemålet) Hovrättens beslut gällde en jävsinvändning som framställts mot en nämndeman som deltagit i den dom som Södertälje tingsrätt hade meddelat den 1 augusti 2012 i det s.k. Södertäljemålet (B 2781-10). Grunden för invändningen var nämndemannens ledamotskap av Polisnämnden i Södertälje, särskilt den information av vilken han fått del såsom ledamot av nämnden.s. 447
4.Sedan hovrätten lämnat en redogörelse för lagstiftning och praxis av ungefär samma slag som i Gotlandsmålet går den också i detta beslut igenom protokollen från polisnämndens sammanträden. Den konstaterar bl.a. att polisen återkommande lämnat information om rättegången och finner att nämndemannen varit jävig: ”Det är mot denna bakgrund berättigat att en tilltalad som påstås vara ledare för det kriminella nätverk som åklagaren påstått finnas ifrågasätter om en ledamot av polisnämnden har förmåga att göra en förutsättningslös prövning av nätverkets existens och uppbyggnad.”s. 448