Stycket

4.Johan Munck uttrycker sig tydligare om förhållandet mellan lagstiftare och HD i anslutning till ett av Wersäll kritiserat avgörande rörande ny påföljdspraxis i narkotikamål (NJA 2011 s. 357): ”HD har där lagt fast en mer nyanserad praxis än tidigare som bättre överensstämmer med lagstiftarens ursprungliga intentioner men som samtidigt innebär en högst betydande strafflindring för åtskilliga fall. Så t.ex. sänktes i det först nämnda av de nyss berörda målen straffet från 14 till fyra års fängelse. Den nyansering som sålunda har kommit till stånd genom HD:s ingripande var enligt min mening högst välbehövlig med hänsyn till utvecklingen i praxis. Enligt uttalanden från Påföljdsutredningen skulle frågan också ha tagits upp i lagstiftningssammanhang, om den inte hade ansetts överspelad till följd av HD:s avgöranden. Men det torde med säkerhet kunna konstateras att regering och riksdag inte hade vågat gå lika långt som HD när det gällde att bryta rådande underrättspraxis.” Johan Munck var HD:s nestor. Han var justitieråd i 23 år och var under sina tre sista år domstolens ordförande. Munck gör klart att HD:s roll är att rätta till systemfel i rättssystemet. Han anser att det står HD fritt att tolka lagstiftarens intentioner och välja att sätta ner foten även om detta inte skulle överensstämma med den rådande politiska uppfattningen. Jag har vidare svårt att förstå hur HD kan anklagas för otillåten ”aktivism” för att ha förändrat straffvärdebedömningen enligt följande (NJA 2011 s. 357): ”Å andra sidan kan sägas att brottsligheten i straffvärdehänseende ligger förhållandevis långt ifrån delaktighet i den organiserade och ofta internationella narkotikahandel för vilken de övre delarna av straffskalan främst är avsedda. Brottsligheten har inte ingått som ett led i en vidare verksamhet och den har inte varit mer omfattande än att den i sin helhet har skötts av L.B. och M.K. Den har inte sträckt sig över någon längre tid och annat har inte framkommit än att försäljningen har varit begränsad till vänner och bekanta. Vid en samlad bedömning får straffvärdet anses motsvara fängelse i fyra år. ” Wersäll, Munck och HD anser att det var kriminalpolitiskt motiverat att ändra påföljdspraxis på detta sätt. Wersäll är dock tveksam till att HD gör förändringar som kanske inte skulle vinna gehör hos den rådande riksdagsmajoriteten. Wersäll förefaller anse att lagstiftaren i detta fall var tillstädes. Det är emellertid osäkert hur intensiv närvaron var ur HD:s perspektiv. Målet hade fått prövningstillstånd och Påföljdsutredningens direktiv var mycket allmänt hållna. Skulle HD skjutit på domen i över ett år för att invänta ett budskap från utredningen? Skulle HD kontaktat utredningens ordförande och frågat åt vilket håll det barkade? Det är vidare komplicerat att lagstifta om enskilda brotts straffvärde, vilket resonemangen i domen tydliggör.s. 337