1.6.1 Bakgrund De tabeller som finns utifrån sort och mängd innehåller inga olika nivåer beroende på hur koncentrerat det aktuella preparatet är. I många år har en diskussionsfråga varit vilka avvikelser som bör göras om koncentrationen verksam substans i ett preparat är särskilt hög eller låg, var gränsen går när avvikelser ska göras och vilket genomslag detta bör få vid straffmätningen. En annan fråga är hur domstolen ska göra när det inte finns någon haltanalys av narkotikan. 6.2 Ett avgörande från Högsta domstolen Högsta domstolen gjorde i NJA 2013 s. 321 vissa uttalanden i dessa frågor (p. 10). Inledningsvis hänvisade domstolen till det äldre avgörandet NJA 1998 s. 512 och angav att det ofta finns anledning att vid brottslig hantering av narkotika utgå från att narkotikan har haft en relativt ”normal” renhetsgrad. Detta uttalande har framför allt bäring, som jag ser det, på frågeställningen om vad domstolen ska göra när det inte finns någon analys.s. 163
2.Beträffande de andra frågeställningarna angav Högsta domstolen: Mindre variationer i fråga om renhetsgraden är inte heller ägnade att påverka den straffrättsliga bedömningen i någon mera påtaglig utsträckning. Om ett preparat har en halt verksam substans som tydligt skiljer sig från vad som är vanligt, förutsätter emellertid de bedömningar som Högsta domstolen har gjort beträffande betydelsen av sort och mängd att hänsyn tas till denna omständighet. En bedömning av detta slag har av naturliga skäl störst betydelse vid allvarlig brottslighet. Men även vid ringa brott måste renhetsgraden kunna påverka straffvärdebedömningen. Målet gällde narkotikasmuggling vid två tillfällen. Det första tillfället avsåg att den tilltalade hade sänt ett brev med 3,40 g mefedron till Sverige. Brevet var avsett för den tilltalades far som var intagen på kriminalvårdsanstalt. Renhetsgraden var 42 procent.s. 163
3.Det andra tillfället avsåg att den tilltalade hade 2,53 g på sig när han anlände till Sverige. Renhetsgraden var 8 procent.s. 164
4.Mefedron har enligt Högsta domstolen en jämförelsevis hög renhetsgrad, koncentrationen verksam substans brukar överstiga 80 procent. Högsta domstolen menade att renhetsgraden i bägge fallen hade ”varit lägre än vad som framstår som normalt”.s. 164
5.En första fråga man kan ställa sig är vad den nyss angivna lokutionen innebär. Är det detsamma som att halten verksam substans tydligt har skilt sig från vad som är normalt. Det är ju endast i de fallen som hänsyn ska tas till denna omständighet, enligt vad Högsta domstolen angav i p. 10. De fortsatta skrivningarna (p. 13 och 14) leder dock mig till slutsatsen att Högsta domstolens avsikt var att avvikelserna beträffande renhetsgraden var sådana i bägge fallen att de tydligt skilde sig från vad som är normalt.s. 164
6.Är detta korrekt kan konstateras att det var tillräckligt att halten var ungefär hälften av vad som kan betraktas som normalt för att avvikelsen skulle ges betydelse vid straffmätningen.s. 164
7.Högsta domstolens avgörande ger ingen närmare vägledning i frågan om hur en avvikelse i sig bör påverka straffmätningen. Det första tillfället avsåg smuggling in på en kriminalvårdsanstalt. Av p. 13 framgår att denna omständighet var av avgörande betydelse när brottet bedömdes vara av normalgraden.s. 164
8.Det andra tillfället bedömdes som ett ringa brott. Men, som Högsta domstolen påpekade, skulle detta ha varit fallet också om mefedronet hade haft en normal renhetsgrad. 6.3 Några hovrättsavgöranden Frågan om halten avvek på sådant sätt att detta borde beaktas vid straffmätningen var uppe i Hovrätten över Skåne och Blekinges mål B 618-13, dom 2013-02-22, som alltså är avgjort år 2013 men i tiden något före Högsta domstolens senaste avgörande. Preparatet var amfetamin. Beträffande vad som är en normal renhetsgrad angav hovrätten att den halt som domstolarna dittills hade haft att räkna med och som åklagaren dessutom hade hänvisat till var mellan 20 och 40 procent amfetaminsulfat.s. 164
9.Den aktuella narkotikasmugglingen avsåg cirka 4 kg amfetamin i pulverform. Knappt hälften av pulvret hade en renhetsgrad om 13 procent samt återstoden mellan 7 och 8 procent. Därtill kom 0,9 kg amfetamin i tablettform med en halt om 1 procent amfetaminsulfat.s. 165
10.Det amfetamin som hade en verksam substans om 13 procent ansågs ligga inom ramen för normal renhetsgrad. Resten av pulvret och samtliga tabletter ansågs ha så låg renhetsgrad att detta borde ges betydelse vid straffmätningen. Det faktum att två femtedelar av partiet hade en halt som understeg den normala gav en ”rabatt” som motsvarade i vart fall 20 procent.s. 165
11.I Hovrätten över Skåne och Blekinges mål B 1845-13, dom 2013-1016, reducerade hovrätten det samlade straffvärdet från tre till ett år när renhetsgraden i 4-flouramfetamin var en procent. När det gäller hög halt beaktade Hovrätten för Övre Norrland i mål B 812-13, dom 2013-12-23, att amfetaminets renhetsgrad låg på 76 respektive 86 procent. Exakt vilken betydelse detta fick är dock svårt att utläsa.s. 165
12.Hovrätten för Västra Sverige menade i mål B 4777-12, dom 2013-0204, att en halt om 17-18 procent inte hade någon påverkan på straffvärdet. Samma bedömning gjorde Göta hovrätt i mål B 1244-13, dom 2013-07-05, där halten i amfetaminet var 12 procent.s. 165
13.Det finns också ett avgörande från Hovrätten över Skåne och Blekinge, mål B 2597-12, dom 2013-12-02, där invändningen vid huvudförhandlingen i hovrätten gjordes att narkotikan inte hade haltbestämts. Målet gällde grovt narkotikabrott där tre personer var åtalade för olika former av befattning med knappt 100 g kokain.s. 165
14.Hovrätten hänvisade, när det gällde den nyss nämnda invändningen, till Högsta domstolens uttalanden i NJA 1998 s. 512 om att det ofta finns anledning att utgå från att narkotika har en normal renhetsgrad och fortsatte: Någon omständighet som ger skäl att anta att den aktuella narkotikan skulle avvika från vad som vanligen anses vara normal renhetsgrad har emellertid inte framförts. Under sådana förhållanden kan man enligt hovrättens mening utgå från att kokainpartiet haft en relativt normalt renhetsgrad. Avsaknaden av haltbestämning av kokainet kan därför inte leda till att åtalet ska ogillas och kan inte heller påverka bedömningen av brottens straffvärde. 6.4 Kommentarer Såväl Högsta domstolens uttalanden i NJA 1998 s. 512 och NJA 2013 s. 321 som Hovrätten över Skåne och Blekinges sistnämnda avgörande kan tas till intäkt för att haltbestämning inte heller i fortsättningen måste göras i alla mål. Avsaknaden av sådan analys leder inte med automatik till att åtalet ska ogillas eller att straffvärdet ska dras ner.s. 165
15.Några mer exakta gränser eller riktlinjer för när halten avviker så pass mycket att det ska anses som en avvikelse från det normala finns inte. Det kan noteras att i Högsta domstolens mål var halten, som ansågs avvika från det normala, cirka hälften av den nedre gränsen för vad som angavs vara normalt. Hovrättsavgörandena avser framför allt låg halt och halten har beaktats när den varit mer än hälften så låg som normalt.s. 166
16.Det är främst vid större mängder som renhetsgraden blir intressant. För straffmätningen i sådana fall ger Högsta domstolens avgörande ingen ledning. Det är med andra ord fortfarande en rätt öppen fråga, vilken påverkan på straffvärdet en tydligt avvikande renhetsgrad bör ha.s. 166
17.I det förstnämnda hovrättsavgörandet fanns det cirka två kg narkotika som hade en i och för sig ganska låg halt men som ansågs ligga inom det normala. Två kg amfetamin motsvarar ett straffvärde om fyra år. En möjlighet är att den relativt låga halten har haft någon inverkan på straffmätningen. Men det kan konstateras att de ytterligare tre kilo amfetamin som normalt sett skulle lett till ytterligare ett års fängelse inte höjde straffvärdet alls. I ett fall där halten var så låg som en procent har straffvärdet reducerats med två tredjedelar.s. 166
18.Några mer generella slutsatser är svåra att dra av de hittillsvarande avgörandena. Det framgår dock att en särskilt låg eller hög halt, i enlighet med Högsta domstolens uttalande, påverkar straffvärdet.s. 166
19.Den tidigare hovrättspraxis på området som jag för egen del kan överblicka framstår inte på något sätt som oförenlig med de gränser som Högsta domstolens genom sina uttalanden har ställt upp och inte heller med här redovisad hovrättspraxis från år 2013. Det är därför möjligt att denna äldre hovrättspraxis tills vidare också kan ge viss ledning för hur straffmätningen närmare bestämt bör påverkas vid en tydligt avvikande renhetsgrad. Nämnas bör då RH 2008:14 som gällde amfetamin. Merparten av partiet var sexprocentigt. Detta medförde en halvering av straffet. Resultatet blev detsamma i Hovrätten över Skåne och Blekinges mål B 3126-11, dom 2011-12-14, där amfetaminet var fyraprocentigt. Även för sjuprocentigt kokain halverades straffvärdet i RH 2012:89. Jfr även RH 2006:61.s. 166