Stycket

2.Resningsbeslutet från juli 2013 (NJA 2013 s. 746), där resning beviljades av ett år 2012 utdömt ansvar avseende skattebrott eftersom den dömde tidigare påförts skattetillägg för samma gärning, måste dock sägas vara såväl oväntat som långtgående. Det var, såvitt jag förstår, inte heller nödvändigt. Här stod olika grundläggande, av europarätten erkända, rättsprinciper mot varandra. Ingen kritik skulle rimligen ha riktats mot Sverige om HD hållit på grundprincipen att ändrad rättstillämpning inte är resningsgrund. Den retroaktivitet till år 2009 som HD slår fast är svårförklarlig, inte minst genom att pleniavgörandet grundades på ett avgörande av EU-domstolen från februari 2013, även om det sägs innebära också en omtolkning av konventionsrätten. Det innebär att HD underkänner sina avgöranden från 2010 (NJA 2010 s. 168 I och II) och alltså ger också sin omtolkning retroaktiv verkan. Även om det säkert inte var avsikten ger HD därmed dem rätt som fronderade mot år 2010 års avgöranden.s. 4