Närliggande

52.Automatisk förlängning av konsumentavtal behandlades nyligen i en departementspromemoria där utredaren Torgny Håstad föreslog en lag om konsumenters rätt att hindra förlängning av avtal. Av promemorian framgår att i vissa konsumentavtal kan sista dagen för att meddela att man inte vill förlänga ett avtal när det löper ut, ligga tidigt — inte sällan före det att fakturan skickas ut och då kan det redan vara för sent för att säga upp avtalet. Lagförslaget innebär att näringsidkaren ska påminna konsumenten om att avtalet kan avbrytas genom uppsägning inom viss tid. Utredaren diskuterar också relationen mellan civilrättslig reglering och marknadsrättslig reglering och pekar bl.a. på svårigheterna med att föreslå förändringar i MFL eftersom lagen bygger på ett fullharmoniseringsdirektiv, vilket innebär att man i svensk rätt inte kan avvika från direktivet. En civilrättslig reglering är därför effektivare då detta möjliggör användning av marknadsrättsliga regler när en näringsidkare marknadsför varor eller tjänster med villkor som strider mot civilrättsliga bestämmelser eller vilseleder konsumenter om deras rättigheter. Man kan dock ifrågasätta om förslaget fortfarande är aktuellt efter NJA 2012 s. 776 där HD kom fram till att ett avtalsvillkor om automatisk förlängning vid avtal om gymkort var oskäligt enligt 36 § avtalslagen när avtalstiden och förlängningen löpte under ett år och konsumenten inte hade fått någon påminnelse om att uppsägning skulle ske för att förhindra förlängning. I stort sett har HD fastställt ett rättsläge som motsvaras av lagförslaget. Men såväl i HD:s domskäl som i departementspromemorian pekas på att de civilrättsliga reglerna för försäkringsavtal bygger på en undantagssituation, där det ligger i den försäkrades intresse att försäkringsskyddet ska förlängas.s. 858