Rättsfall
NJA 2012 s. 776
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2012 s. 776
BibTeX
@misc{nja-2012-s-776,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2012 s. 776}},
year = {2012},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
6 hänvisningar i 3 artiklar · 5 stycken/fotnoter
- Se närmare U. Bernitz, Standardavtalsrätt, 9 uppl. s. 212 f. med hänvisning till NJA 1981 s. 711, NJA 2005 s. 745 och det i 3.2 behandlade avgörandet NJA 2012 s. 776.
- Ett belysande rättsfall där HD har tillämpat 36 § avtalslagen och särskilt åberopat villkorslistan är NJA 2012 s. 776. I målet i HD förde KO talan som ombud för en enskild konsument i ett mål av allmänt intresse. Ett gym tillämpade avtalsvillkor som innebar att avtalet automatiskt förlängdes på ett år om inte konsumenten sade upp det skriftligen senast en månad före avtalstidens utgång. Konsumenten hade inte fått någon tydlig påminnelse om vad som gällde om uppsägning och förlängning. HD hänvisade särskilt till punkt h i villkorslistan om automatisk avtalsförlängning och bedömde villkoret som oskäligt enligt generalklausulen i 36 § avtalslagen med hänsyn till den långa löptiden och avsaknaden av tydlig påminnelse. HD lämnade villkoret utan avseende och ogillade kravet på betalning för en ny ettårig avtalsperiod. Avgörandet har utgjort en central utgångspunkt för den nya tvingande konsumentlagen av 2014 om krav på uppsägning vid automatisk avtalsförlängning.
- Antagandet av elbolagets erbjudande blir sålunda en accept, dels till Energibolaget i Sverige vad gäller elleveranser, dels till försäkringsbolaget vad avser försäkringen, dock att den tillställs Energibolaget såsom ombud för försäkringsbolaget. (Jfr lagen 2005:405 om försäkringsförmedling, 1 §, p. 2.) 1 2 Jfr definitionen i FAL 19:1. 13 Jfr nedan avsnitt 5.1, in fine. 14 Vad som är förnuftigt eller inte kan förstås diskuteras i sak, vid sidan av frågan om svårigheterna för konsumenterna att informera sig och att värdera vad man får för pengarna. Vad får då man för 365 kr per år? Efter en kvalifikationstid på 60 dagar träder försäkringsskyddet i kraft. Vid försäkringsfall löper dessutom en karens på 30 dagar under vilken man ska ha varit helt arbetsoförmögen genom olycksfall eller sjukdom alternativt arbetslös. Försäkringsersättning kan alltså först bli aktuellt tre månader efter försäkringen trätt i kraft. Ersättning betalas med faktiska elkostnader i efterhand, dock max 8000 kr per månad i maximalt 6 månader. När försäkringen utnyttjats börjar en ny kvalifikationstid löpa, denna gång på 180 dagar som kräver ”sammanhängande tillsvidareanställt arbete”. 15 Varumärket Re:member ägs av Entercard Sweden som är samägt av Swedbank och Barclays bank. 16 Se http://www.remembercard.se, besökt den 30 maj 2013. Försäkringsvillkoren en finns i tre varianter, re:member, re:member more och re:member flex, alla gällande från 2013-05-01. Villkoren är i princip likalydande. I standardkortprodukten ingår tre försäkringar, i versionen ”more” ingår åtta stycken och i ”flex” ingår inte någon försäkring. I alla tre kan man dock lägga till försäkringar så att man får upp till tolv försäkringar. 1 7 Definitionen i FAL 17:1. Och enligt 17:3, 2 st. framgår att obligatorisk gruppförsäkring ingås mellan försäkringsbolaget och gruppföreträdaren och medför ingen betalningsskyldighet för gruppmedlemmen mot försäkringsbolaget. Försäkringen bör vara att betrakta som en skadeförsäkring då endast en litet olycksfallsmoment ingår. 18 Någon självständig information om avtalet för tilläggsförsäkringen distribueras inte, t.ex. försäkringsbesked eller liknande uppgifter. Uppgifterna framkom vid telefonsamtal med re:members kundtjänst den 30 maj 2013 och den 25 juli 2013. Den som inte längre vill behålla en tilläggsförsäkring uppmanas i samband med att en ny årsavgift debiteras att meddela detta telefonledes. 19 Här framgår att försäkring är en tilläggstjänst och villkoren för denna finns i försäkringsvillkoren. Vilka bestämmelser som gäller i samband med förnyelse är således oklart, dvs. om försäkringsskyddet kan sägas upp omedelbart eller endast till förfallodagen och i så fall med iakttagande av en någon uppsägningstid. 20 Se Bengtsson, Bertil. Försäkringsavtalsrätt. 2:a uppl. Norstedts 2010, avsnitt 10.2 och avsnitt 10.4. 2 1 Även jag själv deltog i granskningsprocessen genom min doktorsavhandling Gruppskadeförsäkring — en ny försäkringsform. Norstedts 1990. 22 Först Försäkringsverksamhetskommittén med SOU 1985:34 Gruppförsäkring och därefter Försäkringsrättskommittén med SOU 1985:56 Personförsäkringslag och SOU 1989:88 Skadeförsäkringslag. 23 Inte bara omvärlden tröttnade på gruppförsäkring, även jag gjorde det och har knappast ägnat det en tanke på mer än 20 år. 24 För en mer detaljerad beskrivning av de föreningsrättsliga frågorna, se Bladini, a.a. kap. 7. 25 NJA 1987 s. 394 2 6 Bladini a.a. s. 280. 27 Konsumentverket menade också att den omständigheten att hemförsäkringar inte kompletterade några kollektivavtalsgrundade försäkringar ställde saken i annan dager. Bladini a.a. s. 280. 28 Bladini a.a. s. 73 f. 29 Ds 1993:39 Ny Försäkringsavtalslag. 3 0 Prop. 2003/04:150. 31 Bengtsson förklarar detta med att försäkringsbranschen var kritisk till hela lagstiftningspaketet och dessutom hade kommit att uppskatta reservationsanslutningen. (Bengtsson, a.a. s. 518.) 32 FAL 17:1 för gruppskadeförsäkring och 19:1 för gruppersonförsäkring. 33 FAL 17:12, 1 st. och 19:12, 1 st. 34 FAL 17: 5, 3 st. och 19:5, 3 st. 35 Prop. 2003/04:150. s. 318. 36 Bengtsson, a.a. s. 517. 37 FAL 17:3 och 19:3. 38 FAL 17:12, 2 st. för och 19:12, 2 st. 39 Jfr. prop. 2003/04:150 s. 591 f. 40 I FAL 1:4 framgår visserligen att gruppavtal sluts med ett försäkringsbolag för en bestämd grupp personer och anger villkor för avtal om gruppförsäkring, men Bengtsson menar att det i princip är försäkringsbolaget som får ta ställning till hur gruppen ska se ut; kan bolaget meddela försäkring blir gruppförsäkringsreglerna tillämpliga (Bengtsson, a.a. s. 514 f.). 4 1 Prop. 2003/04:150 s. 316. 42 Jfr även Bladini, Filip. Ny Försäkringsavtalslag — några reflexioner, i Festskrift till Dufwa, Stockholm 2006, s. 235, jfr s. 250 f. 43 Bladini, Filip. Gruppskadeförsäkring. 1990, s. 114 f. och 280. Trots att Konsumentverket menade att förfarandet hade likheter med negativ avtalsbindning genom att man i båda fallen utnyttjar den enskildes passivitet så poängterades att föreningsbeslut träffats i vederbörlig ordning och att medlemmarna haft möjlighet att påverka beslutet. Konsumentverket menade därför att den annars restriktiva synen på negativ avtalsbindning inte gjorde sig gällande (Bladini a.a. s. 20 f.) När Konsumentverket två år senare bedömde en likartad obligatorisk gruppförsäkring med reservationsrätt som inte ingåtts av en förening, utan istället av ett kommunalt bostadsbolag tvekade man. Man konstaterade att förfarandet liknade negativ avtalsbindning, men kunde anses ha både fördelar och nackdelar och ville därför avvakta den vidare utvecklingen. (Bladini a.a. s. 131 f. och 281.) 44 I propositionen talar man om reservationsanslutningsmetoden i termer av ”negativ avtalsbindning”, Prop. 2003/04:150 s. 321 f. 4 5 Även andra exempel kan nämnas t.ex. regeln om att konsumentförsäkring normalt inte får överstiga ett år är dispositiv vid gruppförsäkring, jfr FAL 17:11, st. 3 och 19:11, st 3. 46 Se Bernitz, Ulf. Standardavtalsrätt. 8:e upplagan 2013 s. 184 f. 47 SFS 2008:486. 4 8 SFS 1994:1512. 49 Främst Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG om otillbörliga affärsmetoder. 50 Svensson, Carl Anders. Den svenska marknadsföringslagstiftningen, Studentlitteratur 2010 s. 56. 51 Rådets direktiv 93/13/EEG om oskäliga villkor i konsumentavtal. Generalklausulen motsvarar i princip innehållet i 1 § i 1971 års avtalsvillkorslag. 52 Bernitz, a.a. s. 200. 53 Se t.ex. prop. 2007/08:115 s. 84 ff. om hur man ska gå tillväga för att bedöma om ett marknadsföringsmaterial är vilseledande och prop. 94/95:17 s. 23 där det talas om en totalbedömning av avtalets verkningar för parterna och Bernitz a.a. s. 186. 54 Jfr Adlercreutz, Axel och Gorton, Lars. Avtalsrätt I, 13:e uppl., s. 79 f. 55 Av 8 § st. 2 marknadsföringslagen framgår att marknadsföringsmetoder som följer av 4 § marknadsföringslagen alltid är otillbörliga. Fjärde paragrafen hänvisar till bilaga 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004. 5 6 Konsumentverket och Finansinspektionen menar dessutom att det föreligger en lagkonflikt mellan å ena sidan FAL som tillåter reservationsanslutning och MFL å den andra som förbjuder samma förfarande, varefter det konstateras att FAL:s regler har företräde i egenskap av speciallag. Om påståendet bygger på principen om att lex specialis går före lex genralis kan det ifrågasättas, eftersom en konflikt bara kan uppkomma om samma sak regleras på olika sätt. Det är knappast träffande att tala om att den förmögenhetsrättsliga regleringen i FAL reglerar samma sak som i marknadsrätten. (Se t.ex. Bernitz, a.a. s. 184 ff.) Även inom EU-rätten upprätthålls skillnaden mellan avtalsrättsliga och marknadsrättsliga regler. Direktivet om otillbörliga affärsmetoder påverkar inte tillämpningen av bestämmelser om avtalsrätt — särskilt regler om avtals giltighet, ingående eller verkan, se artikel 3.2 och skäl 9 i ingressen. Jfr vidare rättsfallet C 453/10 där det först fastställdes att en visst förfarande var otillbörlig enligt direktivet för otillbörliga affärsmetoder och frågan därefter var om detta innebar att villkoret som metoden utgick ifrån också skulle anses vara oskäligt enligt avtalsvillkorsdirektivet. Domstolen ansåg att detta inte hade någon signifikant betydelse vid bedömningen av avtalets giltighet då affärsmetoderna ska hållas isär från avtalets innehåll. 57 Prop. 1970:57. Uttalandena kan i sin tur spåras till SOU 1966:71 Otillbörlig konkurrens. Jfr vidare Zelmin, Erna. Negativ säljmetod, En form av otillbörlig marknadsföring. 1981. Skrifter utgivna av Institutet för Immaterialrätt och Marknadsrätt vid Stockholms universitet nr 19. 58 Prop. 1994/95:123. 59 Oftast åberopas här prop. 1994/95:123 s. 71 ff. och 169 f. 60 Av p. 21 i den s.k. svarta listan framgår att det är en otillbörlig affärsmetod att: ”I marknadsföringsmaterialet inkludera en faktura eller liknande betalningshandling som ger konsumenten intryck av han redan har beställt den marknadsförda produkten när så inte är fallet.” I p. 29 karaktäriseras leverans utan föregående beställning som en aggressiv marknadsföringsmetod. 61 Prop. 2007/08:115 s. 103 6 2 Prop. 1970:57 s. 74 och 1994/95:123 s. 73. 63 Detta tyder på att försäkringen i FAL:s terminologi skulle karaktäriseras en obligatorisk gruppförsäkring. 6 4 För övrigt har HD lagt fast samma principer för den civilrättsliga bedömningen enligt 36 § avtalslagen i NJA 2012 s. 776. Även HD hänvisade bl.a. till de ovan refererade förarbetsuttalandena om att vid en marknadsrättslig oskälighetsbedömning måste bl.a. beaktas om det kan anses ligga i konsumentens intresse att avtalet förlängs. 6 5 Enligt 1 § AVLK gäller lagen för avtalsvillkor som näringsidkare använder när de erbjuder varor, tjänster eller andra nyttigheter till konsumenter. 6 6 Som nämnts ovan uppger kortföretaget att de inte skickar ut försäkringsbesked eller i övrigt skriftligt reglerat försäkringsförhållandena till kunderna utöver vad som framgår av försäkringsvillkoren. 6 7 Som Bengtsson utvecklar är det inte alltid säkert vad som är ändamålsenligt, särskilt när bolaget, som i detta fall, inte känner till vilka som är försäkrade. Enligt Bengtsson kan e-postmeddelande vara tillräckligt men även tillhandahållande av information på annat sätt diskuteras. (Bengtsson, a.a. s. 557 f.) 68 Enligt informationsregeln i FAL 17:5, 3 st. måste också försäkringsbolaget sända meddelande till gruppmedlemmarna om rätten enligt 17:12 att säga upp försäkringen till omedelbart upphörande om det rör frivillig gruppförsäkring med reservationsanslutning. 6 9 Om Moderna Försäkringar istället hade konstruerat sina försäkringar som obligatorisk gruppförsäkring t.ex. via en kundklubb eller liknande, hade kanske inte Marknadsdomstolen kommit till samma slutsats som man gjorde i det aktuella fallet. 70 Under särskild rubrik om gruppförsäkringens sociala funktion framhålls i propositionen att gruppersonförsäkring vid sidan om socialförsäkringen ofta utgör det väsentliga skyddet i händelse av dödsfall, olycksfall eller sjukdom. Detta uppges särskilt viktigt för personer med låga inkomster eller för personer som på grund av sitt hälsotillstånd annars skulle haft svårt att skaffa sig en personförsäkring till en överkomlig kostnad. Vidare betonas även den sociala betydelsen av gruppskadeförsäkring, eftersom den kan erbjudas till låg premie till personer som av någon anledning inte tecknat individuell konsumentförsäkring. Slutligen påpekas att ansvarsförsäkring ingår i gruppskadeförsäkring, vilket är av särskilt värde för tredje man när den försäkrade vållar en skada. (Prop. 2003/04:150 s. 314.) Det är uppenbart att man här menar hemförsäkring. 7 1 Ds 2012:31, App to date — Konsumenternas rättsliga ställning när varor eller tjänster betalas via telefonräkningen, m.m. 72 Ds 2012:31 s. 26. 7 3 NJA 2012 s. 776, st. 7 och Ds 2012:31 s. 224. 7 4 Se Dufwa, Bill W. Principer för europeisk försäkringsavtalsrätt (PEICL). JT 2010–11 s. 351–381 samt Bengtsson, Bertil. Om svensk och europeisk försäkringsavtalsrätt. JT 2012–13 s. 3–13, som är mer skeptisk till en sådan reform. 75 Bladini, Filip. Ny Försäkringsavtalslag — några reflexioner, i Festskrift till Dufwa, Stockholm 2006, s. 235, avsnitt 4.
- Automatisk förlängning av konsumentavtal behandlades nyligen i en departementspromemoria där utredaren Torgny Håstad föreslog en lag om konsumenters rätt att hindra förlängning av avtal. Av promemorian framgår att i vissa konsumentavtal kan sista dagen för att meddela att man inte vill förlänga ett avtal när det löper ut, ligga tidigt — inte sällan före det att fakturan skickas ut och då kan det redan vara för sent för att säga upp avtalet. Lagförslaget innebär att näringsidkaren ska påminna konsumenten om att avtalet kan avbrytas genom uppsägning inom viss tid. Utredaren diskuterar också relationen mellan civilrättslig reglering och marknadsrättslig reglering och pekar bl.a. på svårigheterna med att föreslå förändringar i MFL eftersom lagen bygger på ett fullharmoniseringsdirektiv, vilket innebär att man i svensk rätt inte kan avvika från direktivet. En civilrättslig reglering är därför effektivare då detta möjliggör användning av marknadsrättsliga regler när en näringsidkare marknadsför varor eller tjänster med villkor som strider mot civilrättsliga bestämmelser eller vilseleder konsumenter om deras rättigheter. Man kan dock ifrågasätta om förslaget fortfarande är aktuellt efter NJA 2012 s. 776 där HD kom fram till att ett avtalsvillkor om automatisk förlängning vid avtal om gymkort var oskäligt enligt 36 § avtalslagen när avtalstiden och förlängningen löpte under ett år och konsumenten inte hade fått någon påminnelse om att uppsägning skulle ske för att förhindra förlängning. I stort sett har HD fastställt ett rättsläge som motsvaras av lagförslaget. Men såväl i HD:s domskäl som i departementspromemorian pekas på att de civilrättsliga reglerna för försäkringsavtal bygger på en undantagssituation, där det ligger i den försäkrades intresse att försäkringsskyddet ska förlängas.