Stycket

17.Det kan finnas anledning att som en detalj notera att Högsta domstolen redan i rättsfallet NJA 1988 s. 40, som nämnts, uttalade att man måste fästa särskild vikt vid omständigheter som talar emot en målsägandeutsaga. I det uttalandet ligger ett principiellt frö till rättssäkerhetens fromma. Det, aningen undanskymda, generellt sådda fröet har dock inte skjutit några skott förrän i NJA 2010 s. 671, där det finns särskild anledning att fästa avseende vid vad justitierådet Göran Lambertz uttalar i ett eget tillägg, nämligen följande. ”Särskilt svårt är det att bedöma trovärdigheten utifrån exempelvis det allmänna intryck som målsäganden ger eller av icke-verbala faktorer i övrigt, såsom grad av nervositet eller säkerhet, benägenhet att fästa eller slå ned blicken, röstläge, emotionella reaktioner, gester eller rörelsemönster. Framför allt fordras försiktighet i fråga om slutsatser av ett uppträdande som kan synas ge stöd för trovärdighet, exempelvis att en utsaga bär det självupplevdas prägel. Som sägs i domen har man normalt anledning att lägga större vikt vid faktorer som avser innehållet i berättelsen som sådan”. Här har trädgårdsmästaren (Högsta domstolen) något att förädla i det vidare odlandet.s. 772