Stycket

8.I sin uppsats utgår Willén/Strömvall från att Högsta domstolen har influerats av någon form av formell strukturanalys som går tillbaka på Arne Trankells forskning under 1950- och 1960-talen. Den kopplingen tror jag inte på. Jag tror att Högsta domstolen inte i sina avgöranden har fallit tillbaka på någon särskild metod alls eller någon enhetligt synsätt i hithörande frågor. När Torkel Gregow 1996 gav ut sin uppsats i Svensk Juristtidning om bevisprövning och bevisvärdering spekulerades det i om den skulle ses som någon sorts ”programförklaring” från Högsta domstolens sida. Inte heller det tror jag är någon korrekt spekulation. Däremot finns det i vart fall ett inte alltför avlägset tidsmässigt samband mellan Torkel Gregows artikel och hans deltagande i avgörandet i NJA 1993 s. 616. Just det avgörandet från Högsta domstolen måste dock sägas vara ett av de mer okritiska i detta sammanhang och det som kanske står särskilt långt ifrån vad Torkel Gregow framför i sin artikel. Torkel Gregows artikel tycker jag över huvud taget inte särskilt väl speglar Högsta domstolens synsätt (fram till 1995) i nu aktuella frågor. Min uppfattning är att Torkel Gregow i sin artikel förespråkar en avsevärt mer kritisk inställning till att godta en enstaka utsaga som grund för en fällande dom än vad då kunde utläsas som Högsta domstolens samlade ståndpunkt.s. 768