I NJA 1973 s. 1 fann HD att talan om ersättning för skada, som käranden påstått var orsakad genom miljöfarlig verksamhet, skulle upptagas av fastighetsdomstol utan avseende på svarandens invändning att det ej varit fråga om miljöfarlig verksamhet i miljöskyddslagens mening. I rättsfallet fastslogs vidare att frågan om den mot vilken sådan talan riktas är ansvarig för skadan enligt miljöskyddslagens bestämmelser har ansetts icke böra prövas i den för rättegångshinder stadgade ordnin gen utan skola avgöras genom dom. I NJA 1984 s. 705 fann HD att, med hänsyn till att käranden som grund för sin talan åberopat att ett anställningsförhållande förelegat mellan parterna skulle tvisten handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister och talan därför fullföljas till Arbetsdomstolen. Slutligen, NJA 2005 s. 586 rörde tillämpningen av art. 5.1 i konventionen den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (Brysselkonventionen). Domstolen hade vid prövningen av sin behörighet ansetts böra godta de omständigheter som käranden åberopat till stöd för sitt påstående om att avtal föreligger, om det inte redan av vad käranden har anfört eller av andra skäl är uppenbart att påståendet saknar grund. HD fann att det är rimligt att domstolen vid prövningen av sin behörighet godtar de omständigheter käranden åberopar till stöd för att avtal har ingåtts om det inte redan av vad käranden anfört eller av andra skäl är uppenbart att påståendet om att avtal träffats saknar grund. Det kan vidare hänvisas till NJA 2009 s. 519 och 2012 s. 483.
Hänvisas från p. 4 (s. 733)
I NJA 1973 s. 1 fann HD att talan om ersättning för skada, som käranden påstått var orsakad genom miljöfarlig verksamhet, skulle upptagas av fastighetsdomstol utan avseende på svarandens invändning att det ej varit fråga om miljöfarlig verksamhet i miljöskyddslagens mening. I rättsfallet fastslogs vidare att frågan om den mot vilken sådan talan riktas är ansvarig för skadan enligt miljöskyddslagens bestämmelser har ansetts icke böra prövas i den för rättegångshinder stadgade ordnin gen utan skola avgöras genom dom. I NJA 1984 s. 705 fann HD att, med hänsyn till att käranden som grund för sin talan åberopat att ett anställningsförhållande förelegat mellan parterna skulle tvisten handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister och talan därför fullföljas till Arbetsdomstolen. Slutligen, NJA 2005 s. 586 rörde tillämpningen av art. 5.1 i konventionen den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (Brysselkonventionen). Domstolen hade vid prövningen av sin behörighet ansetts böra godta de omständigheter som käranden åberopat till stöd för sitt påstående om att avtal föreligger, om det inte redan av vad käranden har anfört eller av andra skäl är uppenbart att påståendet saknar grund. HD fann att det är rimligt att domstolen vid prövningen av sin behörighet godtar de omständigheter käranden åberopar till stöd för att avtal har ingåtts om det inte redan av vad käranden anfört eller av andra skäl är uppenbart att påståendet om att avtal träffats saknar grund. Det kan vidare hänvisas till NJA 2009 s. 519 och 2012 s. 483.s. 733