Rättsfall
NJA 2005 s. 586
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2005 s. 586
BibTeX
@misc{nja-2005-s-586,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2005 s. 586}},
year = {2005},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
9 hänvisningar i 7 artiklar · 9 stycken/fotnoter
Påståendedoktrin eller anknytningsdoktrin2 hänvisningar
- I NJA 1973 s. 1 fann HD att talan om ersättning för skada, som käranden påstått var orsakad genom miljöfarlig verksamhet, skulle upptagas av fastighetsdomstol utan avseende på svarandens invändning att det ej varit fråga om miljöfarlig verksamhet i miljöskyddslagens mening. I rättsfallet fastslogs vidare att frågan om den mot vilken sådan talan riktas är ansvarig för skadan enligt miljöskyddslagens bestämmelser har ansetts icke böra prövas i den för rättegångshinder stadgade ordnin gen utan skola avgöras genom dom. I NJA 1984 s. 705 fann HD att, med hänsyn till att käranden som grund för sin talan åberopat att ett anställningsförhållande förelegat mellan parterna skulle tvisten handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister och talan därför fullföljas till Arbetsdomstolen. Slutligen, NJA 2005 s. 586 rörde tillämpningen av art. 5.1 i konventionen den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (Brysselkonventionen). Domstolen hade vid prövningen av sin behörighet ansetts böra godta de omständigheter som käranden åberopat till stöd för sitt påstående om att avtal föreligger, om det inte redan av vad käranden har anfört eller av andra skäl är uppenbart att påståendet saknar grund. HD fann att det är rimligt att domstolen vid prövningen av sin behörighet godtar de omständigheter käranden åberopar till stöd för att avtal har ingåtts om det inte redan av vad käranden anfört eller av andra skäl är uppenbart att påståendet om att avtal träffats saknar grund. Det kan vidare hänvisas till NJA 2009 s. 519 och 2012 s. 483.
- Beträffande påståendedoktrinens innebörd, hänvisade HD till såväl doktrin som rättsfall. Rättsfallen som HD här tillmätte betydelse var Petrobartfallet och NJA 1973 s. 1, NJA 1984 s. 705 och NJA 2005 s. 586. De tre sistnämnda rättsfallen avser inte frågan om skiljeavtals verkan som rättegångshinder, utan om påståendedoktrinens tillämpning vid konkurrerande domstolsfora. När det gäller doktrin hänvisades till Welamson i SvJT 1964, s. 278 ff., Heuman, Lars och Westberg, Peter, Argumentationsformer inom processrätten, 2. uppl., Juristförl., Stockholm, 1996, s. 27 ff., Lindskog, 2012, avsnitt I:0–6.1.2, och Heuman, 1999, s. 75 ff.
- 3.1 Forum solutionis för avtalsrättsliga tvister (art. 5.1 i konventionen) I det svenska rättsfallet NJA 2005 s. 586 yrkade käranden (AS) att svaranden, ett bolag med hemvist i Danmark (Rambøll), skulle förpliktas utge ett belopp till honom. Grunden för käromålet var en påstådd överenskommelse mellan parterna av innebörd att Rambøll skulle betala ersättning till AS för vissa av AS vidtagna åtgärder. Till stöd för den svenska domstolens behörighet åberopade AS regeln om uppfyllelseortens forum i art. 5.1 i Brysselkonventionen. Rambølls förpliktelse skulle nämligen fullgöras där AS hade sitt hemvist, vilket var inom domstolens jurisdiktionsområde.
- Anm. Hänvisningarna i den högra spalten avser avsnitt i uppsatsen. a) Från GD 22/70 Commission v. Council 2.1 73/77 Sanders 3.4 38/81 Effer 3.1, 3.3 145/86 Hoffmann 3.2 189/87 Kalfelis 3.2, 3.3 C-115/88 Reichert and Kockler 3.4 C-305/88 Lancray 4 C-280/90 Hacker 3.4 C-26/91 Handte 3.3 C-398/92 Mund & Fester 3.4 C-406/92 Tatry 3.2 C-68/93 Shevill 3.1 C-51/97 Réunion européenne 3.2, 3.3 C-126/97 Eco Swiss 2.2 C-423/97 Travel Vac 3.4 C-7/98 Krombach 3.4 C-8/98 Dansommer 3.4 C-96/00 Gabriel 3.3 C-334/00 Tacconi 3.3 C-453/00 Kühner & Heitz 2.2 C-224/01 Köbler 2.2 C-464/01 Gruber 3.3 C-27/02 Engler 3.1, 3.3 C-168/02 Kronhofer 3.3 C-265/02 Frahuil 3.3 C-444/03 Leffler 4 C-522/03 Scania Finance France 4 C-73/04 Klein och Klein 3.4 C-234/04 Kapferer 2.2 C-343/04 CEZ 3.4 C-3/05 Verdoliva 4 Yttrande 1/03 Rådet 2.1 b) Från svenska domstolar AD 1995 nr 120 3.1 ND 1994 s. 22 3.1 NJA 2001 s. 386 3.2 NJA 2005 s. 100 3.4 NJA 2005 s. 586 3.1 NJA 2005 s. 642 4 NJA 2005 s. 652 3.2 NJA 2006 s. 3 4 RH 1997:96 3.1 RH 2001:81 3.2