1.Personnamnsärenden hanteras i dag dels som anmälningsärenden av Skatteverket i egenskap av folkbokföringsmyndighet, dels av PRV i egenskap av namnmyndighet. Uppdelningen är svåröverskådlig och ställer till problem både för namnsökandena och myndigheterna själva. Saken kan illustreras med att ansökan om ändring av ett förnamns stavning skall behandlas — avgiftsfritt — av Skatteverket, förutsatt att uttalet av namnet inte samtidigt ändras. Men om så bedöms vara fallet är det PRV som, mot fastställd avgift, skall pröva tillåtligheten av stavningsändringen.s. 717
2.Det är möjligt att en klarare och för allmänheten mer begriplig skiljelinje mellan Skatteverkets och PRV:s kompetensområden skulle kunnat tillskapas inom ramen för nuvarande ordning. Namnlagskommittén förordar emellertid den mer genomgripande lösningen att Skatteverket får rollen av både folkbokförings- och namnmyndighet. Det innebär att PRV:s och PBR:s befattning med personnamnsärenden helt upphör. Avgörande för kommitténs ställningstagande har varit behovet av att få till stånd en effektivare ordning samt en jämnare och mer enhetlig praxis. Kommitténs genomgång av rättstilllämpningen i de två olika beslutslinjerna (Skatteverket-förvaltningsrätterna-kammarrätterna-Högsta förvaltningsdomstolen respektive PRV-PBR-Högsta förvaltningsdomstolen) visar nämligen på besvärande skillnader såväl inom som mellan de olika instanserna, skillnader som är till förfång för förutsebarheten och ytterst rättssäkerheten.s. 717
3.Särskilt påfallande är hur ofta PBR ändrar PRV:s beslut i namnärenden, vanligen i tillåtande riktning. Av betydelse i det sammanhanget är att PRV inte har rätt att överklaga PBR:s beslut, detta till skillnad från Skatteverket som har rätt att föra talan mot sådana avgöranden av förvaltningsrätten som gått Skatteverket emot. Förhållandet har resulterat i en olycklig brist på prejudikat och gjort det möjligt för PBR att ganska ostört utveckla en tolkningsaktivism som PRV haft svårt att förlika sig med och som inte heller legat i fas med den något mer återhållsamma linje som gällt hos Skatteverket och i förvaltningsdomstolarna.s. 717
4.Även om rättstillämpningen varit någorlunda jämn hos förvaltningsdomstolarna har kommittén även hos dem funnit rikliga exempel på en oenhetlig och till synes slumpartad tolkning av de namnrättsliga reglerna. Namn som Hoffman, Rickman, Yskander, Krok och Solstråle har ansetts sakna påtaglig efternamnskaraktär och därför kunna godkännas som förnamn, medan motsatsen befunnits vara fallet med namn som Höst, Höije, Silfverstråhle och Moreira. Som förnamn har godkänts Bebben, Blomman, Proffe, Lego, Modesty, Puma och Månstråle men inte, under ungefär samma tidsperiod, Lingon, Måne, Mayday, Knalle, Snövit och Myran. Någon godtagbar förklaring går knappast att finna, men en bidragande orsak har sannolikt varit bristen på enhetlig struktur och otillräcklig erfarenhet av namnfrågor hos de många enskilda beslutsfattarna.s. 717
5.Bristen på prejudikat har som nämnts bidragit till att rättsutveckling har spretat åt olika håll och gått i olika takt i de skilda instanserna. Just i fråga om förnamnets form kom emellertid ett vägledande avgörande år 2009, då Regeringsrätten med rösterna fyra mot en ändrade underinstansernas beslut och tillät två föräldrar att ge sin son bokstaven Q som förnamn (RÅ 2009 ref. 55 I). Avgörandet väckte uppmärksamhet även utanför juridiskt och språkligt intresserade kretsar och innebar en avsevärd uppmjukning av namnlagens förbud mot godkännande av namn som ”uppenbarligen inte är lämpligt som förnamn”. Regeringsrättens motivering att ”[v]alet av förnamn är en så personlig angelägenhet att en omfattande valfrihet måste tillerkännas den enskilde” har kritiserats såsom icke relevant — namnlagen innebär ju att uppenbart olämpliga förnamn inte under några förhållanden får godkännas — och det återstår att se i vilken mån domen kommer att bidra till en ännu mer generös syn på hur ett förnamn, särskilt när det gäller barn, skall se ut för att kunna godkännas.s. 718
6.Divergensen mellan och inom instanserna gäller inte bara namnens tillåtliga form utan spänner över hela det namnrättsliga fältet. Inte minst saknas en enhetlig linje när det gäller prövningen av om ett nybildat efternamn är så likt ett befintligt att det av den anledningen inte kan godkännas. I frågan finns ett par avgöranden av högsta instans, däribland ett där Regeringsrätten med ändring av PRV:s och PBR:s beslut vägrade godkänna det nybildade namnet Berneckow med hänvisning till att namnet Barnekow redan fanns (RÅ 2003 ref. 97). Avgörandet synes emellertid inte i nämnvärd mån ha utgjort någon hämsko på den härefter följande rättstillämpningen. Exempelvis fann PBR redan året därpå, med ändring av PRV:s avslagsbeslut, att det sökta namnet Bernemark inte var så likt det befintliga namnet Bernmark att det förelåg hinder för namnbytet.s. 718
7.För kommittén har ett sätt att få till stånd en mer enhetlig och rättssäker tillämpning av namnreglerna varit att göra dessa enklare, främst med avseende på det materiella innehållet men även när det gäller reglernas utformning. Ett annat och kompletterande sätt har varit att samla hela ärendehanteringen till en och samma myndighet, med nödvändighet Skatteverket. Fördelarna är flera och kan sammanfattas enligt följande.s. 718
8.Allmänheten behöver inte längre känna sig osäker i valet av myndighet. Myndigheterna själva slipper lägga ned arbete på att utreda om de har behörighet att fatta beslut i ärendet, varigenom uppnås en effektivare handläggning samt kostnadsbesparingar. Skatteverket och PRV behöver inte längre båda ägna sig åt samma tolknings- och tilllämpningsproblematik, vilket innebär kompetens- och effektivitetsvinster, i synnerhet när det gäller hanteringen av förnamnsfrågor som i dag ofta engagerar båda myndigheterna. Överklagandeordningen förenhetligas, vilket skapar förutsättningar för en mer likartad och dessutom fylligare praxis. Kunskap och erfarenhet koncentreras, vilket på sikt leder till större effektivitet och framför allt en mer enhetlig och rättssäker hantering.s. 718