Stycket

5.Bristen på prejudikat har som nämnts bidragit till att rättsutveckling har spretat åt olika håll och gått i olika takt i de skilda instanserna. Just i fråga om förnamnets form kom emellertid ett vägledande avgörande år 2009, då Regeringsrätten med rösterna fyra mot en ändrade underinstansernas beslut och tillät två föräldrar att ge sin son bokstaven Q som förnamn (RÅ 2009 ref. 55 I). Avgörandet väckte uppmärksamhet även utanför juridiskt och språkligt intresserade kretsar och innebar en avsevärd uppmjukning av namnlagens förbud mot godkännande av namn som ”uppenbarligen inte är lämpligt som förnamn”. Regeringsrättens motivering att ”[v]alet av förnamn är en så personlig angelägenhet att en omfattande valfrihet måste tillerkännas den enskilde” har kritiserats såsom icke relevant — namnlagen innebär ju att uppenbart olämpliga förnamn inte under några förhållanden får godkännas — och det återstår att se i vilken mån domen kommer att bidra till en ännu mer generös syn på hur ett förnamn, särskilt när det gäller barn, skall se ut för att kunna godkännas.s. 718