Det kan tilläggas att ytterligare regler i JB verkar i så att säga samma riktning som reglerna med anknytning till jordägandets frihet, dvs. även dessa regler beskär den annars gällande avtalsrättsliga friheten som råder och som därmed underkänner ett upplägg som parterna kan finna lämpligt. Även nu åsyftade regler skulle kunna disk uteras och ifrågasättas på ett motsvarande sätt som kommer att ske beträffande nu aktuella regler i denna artikel. Exempelvis kan JB:s tidsgränser för s.k. svävarvillkor (4:4 JB) förefalla omoderna och som hindrande lämpliga praktiska lösningar, samtidigt som de ställts upp i avsikt att tillförsäkra jordägandet en viss frihet; jfr om bakgrunden till dessa regler SOU 1947:38 s. 168 f. Det kan exempelvis vad gäller dessa svävarvillkor vara frågan om köp som villkorats med hänsyn till en detaljplaneprocess och där den i JB gällande maximala tiden om två år inte alltid är praktiskt möjlig att hålla sig inom. Ytterligare regler som hade kunnat beröras är reglerna om överlåtelseförbud (4:3 3 p. JB; se härom Westerlind, P, Kommentar till Jordabalken 1–5 kap., Stockholm 1971 s. 283 ff.; se även angående dylika överlåtelseförbuds giltighet NJA 1993 s. 468). Överlåtelseförbud kan nämligen hävdas stå i strid med jordägandets frihet i så måtto att jordägaren inte själv kan råda över möjligheten att överlåta fastigheten i den mån ett överlåtelseförbud tillåts binda fastighetsägaren i viss mer långvarig utsträckning. Rent principiellt innebär i allmänhet ett överlåtelseförbud en sorts frysning av ägandet av fastigheten och dess utnyttjande. Nu nämnda regler kommer emellertid av utrymmesskäl att lämnas helt därhän i det följande.
Hänvisas från p. 5 (s. 687)
Det kan tilläggas att ytterligare regler i JB verkar i så att säga samma riktning som reglerna med anknytning till jordägandets frihet, dvs. även dessa regler beskär den annars gällande avtalsrättsliga friheten som råder och som därmed underkänner ett upplägg som parterna kan finna lämpligt. Även nu åsyftade regler skulle kunna disk uteras och ifrågasättas på ett motsvarande sätt som kommer att ske beträffande nu aktuella regler i denna artikel. Exempelvis kan JB:s tidsgränser för s.k. svävarvillkor (4:4 JB) förefalla omoderna och som hindrande lämpliga praktiska lösningar, samtidigt som de ställts upp i avsikt att tillförsäkra jordägandet en viss frihet; jfr om bakgrunden till dessa regler SOU 1947:38 s. 168 f. Det kan exempelvis vad gäller dessa svävarvillkor vara frågan om köp som villkorats med hänsyn till en detaljplaneprocess och där den i JB gällande maximala tiden om två år inte alltid är praktiskt möjlig att hålla sig inom. Ytterligare regler som hade kunnat beröras är reglerna om överlåtelseförbud (4:3 3 p. JB; se härom Westerlind, P, Kommentar till Jordabalken 1–5 kap., Stockholm 1971 s. 283 ff.; se även angående dylika överlåtelseförbuds giltighet NJA 1993 s. 468). Överlåtelseförbud kan nämligen hävdas stå i strid med jordägandets frihet i så måtto att jordägaren inte själv kan råda över möjligheten att överlåta fastigheten i den mån ett överlåtelseförbud tillåts binda fastighetsägaren i viss mer långvarig utsträckning. Rent principiellt innebär i allmänhet ett överlåtelseförbud en sorts frysning av ägandet av fastigheten och dess utnyttjande. Nu nämnda regler kommer emellertid av utrymmesskäl att lämnas helt därhän i det följande.s. 687