Närliggande

5.Beträffande unionsrätten, och närmare bestämt rättighetsstadgans tillämplighet, konstaterar Högsta domstolen med hänvisning till domen i Åkerberg Fransson att det finns skäl att frångå bedömningen som gjordes i NJA 2011 s. 444. Så långt i skälen lämnas en redogörelse i stora drag för den relevanta rättsutvecklingen fram till och med avgörandet i Åkerberg Fransson. 3.2 Tillämpning av unionsrätten och skyldigheten att begära förhandsavgörande — NJA 2011 s. 444 Det kan av Högsta domstolens skäl fram till och med punkt 25 i juniavgörandet framstå som om domen i Åkerberg Fransson innebär en drastisk förändring av hur rättsfrågorna som aktualiserades redan i NJA 2011 s. 444 ska bedömas. Visserligen är domen från EUdomstolen klargörande på en rad punkter, inte minst beträffande tolkningen av artikel 51.1 i rättighetsstadgan. Samtidigt går det inte att komma ifrån att Högsta domstolen redan i juni 2011 på goda grunder borde ha begärt ett förhandsavgörande från EU-domstolen. Det finns anledning att kort beröra denna aspekt eftersom den har relevans dels för spörsmålet hur framtida frågor om unionsrättens tolkning i sista instans bör behandlas, dels för att förstå hur ne bis in idem-principen har kommit att framställas såväl i NJA 2011 s. 444 som i juniavgörandet.s. 649