När HD i NJA 2008 s. 946 diskuterar tillämpningen av bestämmelsen om ofredande från ett legalitetsperspektiv sker det utan någon hänvisning till konventionen. (”Det kan diskuteras om bestämmelsen om ofredande genom hänsynslöst beteende fyller rimliga anspråk på klar och tydlig strafflag (jfr a. prop. s. B 117). Även om bestämmelsen är vag och lämnar formellt utrymme för högst skiftande tolkningar finns det emellertid, inte minst av legalitetshänsyn, skäl att undvika tolkningar som framstår som pressade (jfr NJA 2005 s. 712). Frågan om ansvar för olovlig bildupptagning (och spridning av sådana upptagningar) har varit föremål för lagstiftarens överväganden under lång tid. Inte i något sammanhang har det antagits att den nu gällande lagstiftningen skulle kunna tillämpas på det sätt som åklagaren gjort gällande i detta mål. Med hänsyn härtill och vad i övrigt anförts ovan kan lagligt stöd för att döma A.B. för ofredande inte anses föreligga.”)
Hänvisas från p. 22 (s. 379)
22.Det ska också betonas att det inte finns någon ”given” nivå för de krav som principen kan anses ställa. Att en konventionsstat måste leva upp till den nivå som Europadomstolen kan antas kräva för att ett förfarande inte ska anses stå i strid med artikel 7 är självfallet men konventionen lägger inte något hinder mot att staterna tillmäter principen en större betydelse än vad som krävs för att undvika konventionsbrott.s. 379