Här skulle också kunna hänvisas till den förändring av praxis för påföljdsbestämning i narkotikamål som HD inledde genom NJA 2011 s. 357. När det gäller den förändringen kan det dock på goda grunder hävdas att praxis hade svagt stöd i lag, förarbeten och prejudikat och i viss utsträckning skulle kunna betecknas som direkt felaktig (utan att därför kunna sägas vara resningsgrundande; men rimligtvis åtminstone i viss mån borde vara nådegrundande). Jfr härtill justitierådet Stefan Lindskogs tillägg till Högsta domstolens dom den 17 juli 2012 i mål B 1018-12 (NJA 2012 s. 535). I sammanhanget kan också erinras om den diskussion som föranletts av Högsta domstolens dom i NJA 2011 s. 563. (Se t.ex. SvJT 2012 s. 337.)
Hänvisas från p. 23 (s. 363)
Här skulle också kunna hänvisas till den förändring av praxis för påföljdsbestämning i narkotikamål som HD inledde genom NJA 2011 s. 357. När det gäller den förändringen kan det dock på goda grunder hävdas att praxis hade svagt stöd i lag, förarbeten och prejudikat och i viss utsträckning skulle kunna betecknas som direkt felaktig (utan att därför kunna sägas vara resningsgrundande; men rimligtvis åtminstone i viss mån borde vara nådegrundande). Jfr härtill justitierådet Stefan Lindskogs tillägg till Högsta domstolens dom den 17 juli 2012 i mål B 1018-12 (NJA 2012 s. 535). I sammanhanget kan också erinras om den diskussion som föranletts av Högsta domstolens dom i NJA 2011 s. 563. (Se t.ex. SvJT 2012 s. 337.)s. 363