Härutöver angav HD, och då utan någon reservation angående stöd, att förbudet inte kunde läggas till grund för en frikännande dom. I motsats till vad som HD ansåg gälla beträffande brottsprovokation i NJA 2007 s. 1037, där varken konventionen eller domstolens praxis ansågs innebära något krav på att efterlevnaden av konventionen skulle tryggas på något visst sätt, utgick alltså HD från att förbudet mot dubbla förfaranden ska beaktas genom avvisning i de fall där det är tillämpligt.
Hänvisas från p. 15 (s. 359)
15.Efter Rosenquistavgörandet trodde nog de flesta att frågan om skattetilläggsförfarandets förenlighet med förbudet mot dubbla straffrättsliga förfaranden var avgjort. När det på den grunden i NJA 2005 s. 856 framfördes en invändning mot ett åtal för skattebrott nöjde sig också HD med att kort konstatera att det inte fanns något sådant stöd (alltså klart) i Europadomstolens praxis som borde krävas för att på den grunden avvisa talan (det förtjänar att noteras att det inte sas att den praxis som fanns gav stöd för att talan inte skulle avvisas).s. 359