Stycket

6.Om än långtifrån krigisk i förhållande till konventionen, förhåller sig Victor, i likhet med Skoghøy, inte okritisk till Europadomstolens dömande och dess konsekvenser. Han pekar på problem kopplade till domstolens höga och ökande målbalans. Vidare pekar han på problem kopplade till den ”dynamiska” tolkningsmetod som han menar att det ovan berörda Zolotukhin-avgörandet är ett exempel på. Victor var referent och den som formulerade Högsta domstolens omstridda Zolotukhin-behandlande domar i NJA 2010 s. 168 I–II (med upprätthållande av klart stöd-doktrinen). Det gör det särskilt intressant att ta del av det som han i ett fylligt, särskilt avsnitt av sin artikel anför om just förbudet mot dubbla straffrättsliga förfaranden. Överlag utgör hans artikel — vilken endast bitvis hann komma till uttryck i hans anförande och som därför gör publiceringen särskilt välkommen — fängslande förstahandsuppgifter om vad som rimligen kommer att komma att betraktas som ett viktigt stycke svensk rättshistoria, vars omedelbara fortsättning utspelar sig i detta nu.s. 340