1.Avsnitt 9.6 startar med en rivstart. Är hävning berättigad redan på grund av en inträffad händelse (bristande fullgörelse) eller krävs det att två händelser inträffat (bristande fullgörelse + hävningsförklaring); det är den inledande generellt ställda frågan. Applicerat på AB 04 kan man säga att det är det senare som gäller i det att det krävs en hävningsförklaring, dessutom en skriftlig sådan.s. 262
2.Här kommenteras också rättsfallet NJA 2006 s. 120 och frågan om en hävningsförklaring kan återtas eller inte. Svaret är — tämligen givet — nej. Om en hävningsförklaring ensidigt kunde återtas av den som avgett den skulle mycket oreda kunna uppstå. En hävningsförklaring bör alltså ses som något definitivt och inte som någon sorts förhandlingspropå.s. 262
3.I delavsnitt 9.7 berörs entreprenörens möjligheter att avvärja hävningsgrunden genom att vidta rättelse. Här för Per Samuelsson fram påståendet att beställaren inte utan förvaring kan häva avtalet. Beställaren måste alltså först ge entreprenören en rättelsefrist. Någon generellt gällande sådan regel finns inte i AB 04. Och frågan är om man kan med framgång hävda att det skulle finnas en generellt gällande allmän rättsgrundsats med det innehållet. Och avsaknaden av en förvarning behöver väl nödvändigtvis inte göra ett avtal oskäligt vid en bedömning enligt 36 § avtalslagen. Möjligen skulle man här kunna säga att den allmänna lojalitetsplikten talar för att någon form av förvarning bör ske. Jag har inte underlag för att polemisera mot Per Samuelsson på annat vis än att jag spontant upplever att hans kategoriska ställningstagande för ett krav på förvarning är aningen förhastat och förenklat.s. 262
4.Avsnitt 9.8 berör vissa tidsmässiga aspekter av hävning och avsnitt 9.9 nämner i några korta ordalag obefogad hävning. Dessa avsnitt föranleder inte några kommentarer här.s. 263