1.En ytterligare tendens som möjligen kan skönjas är att HD medvetet formulerar domskäl i mer allmänna termer än tidigare. Närsynt kasuistik i HD må lösa den aktuella tvisten men ger inte mycket stöd för morgondagens rättstillämpning. I några sammanhang har nu aktiva justitieråd givit uttryck för inställningen att en prejudikatbildande domstol måste vinnlägga sig om att lyfta blicken från det enskilda fallets omständigheter och medvetet skriva generella domskäl.s. 1023
2.Ett talande exempel på denna tendens är NJA 2013 s. 145, den s.k. Landskrona-domen. Bedömningen i sak återkommer jag till nedan, men det metodologiska anslaget skall tas upp redan här. Bakgrunden till fallet är välkänd. En 13-årig flicka hade varit omhändertagen för LVU-vård sedan flera år. Flickan var efter utskrivning från BUP tillfälligtvis placerad hos sin egen mamma. Hon hade tidigare rymt från olika hem och anlagt bränder. Så skedde också vid placeringen hos mamman — flickan avvek från hemmet och begav sig till Landskrona centrum där hon anlade en brand. Branden orsakade stora skador.s. 1023
3.Frågan i målet var om kommunen som ansvarade för placeringen hos modern kunde hållas skadeståndsskyldig för de skador som flickan orsakade. HD konstaterade att beslutet att placera flickan hos modern inte i sig kunde vara ansvarsgrundande. Sådana beslut får enbart grunda sig på en bedömning av vad som är i barnets bästa. Den fråga som därmed stod i centrum var om underlåtenhet att hålla flickan under tillräcklig uppsikt kunde anses ansvarsgrundande.s. 1024
4.Inramningen av ansvarsfrågan i målet var speciell. Målet aktualiserades i förlängningen av ett LVU-ärende och rörde det allmännas ansvar. Underlåtenhetsspörsmålet var närmast en bieffekt av att den rättsliga situationen omöjliggjorde en prövning av placeringsbeslutet. Även på andra sätt var omständigheterna särpräglade. Icke desto mindre valde HD att i målet i allmänna termer formulera principer kring underlåtenhet och ansvar.s. 1024
5.Under rubriker som ”Allmänt om när det föreligger en plikt att i annans intresse motverka skada” och ”Allmänt om underlåtenhet som grund för skadeståndsansvar” uttalar sig HD generellt om civilrättsligt underlåtenhetsansvar — mer generellt än HD någonsin uttalat sig. Vi skall strax nedan se närmare på vad HD mer konkret uttryckte härvidlag. I detta sammanhang kan avgörandet noteras som ett exempel på hur HD kan lyfta allmänna frågor i fall med mycket särpräglade omständigheter.s. 1024